För det första …

Sonen vaknade upp och hade feber (38 grader) och det hade blött igenom förbandet på blindtarmsärret. Skatan fick köra honom till distriktan som konstaterade att  såret blivit  lite infekterat, la om det … och så får Sonenr hämta penicillin i eftermiddag.

Tur i oturen att han är på hemmaplan i alla fall. Men tanke på vilka aggressiva bakterier det lär finnas på våra sjukhus nuförtiden.

För det andra …

En utbuktning i kaklet i duschrummet skulle inspekteras av bostadsrättsföreningen, dess försäkringsbolag och fastighetsskötaren, som kom, såg och konstaterade … som tur var … att det inte är någon fukt bakom eller fuktskada överhuvudtaget. Men kanske ändå borde åtgärdas (och det vet ju alla vad det kostar att kakla ett badrum 😦 ). För närvarande vet vi  i n g e n t i n g. Sonens hemförsäkring täcker inga sådana skador och nu får vi se vad föreningens försäkringsbolag säger. Mannen är  säääker på att det är en sättning i själva huset … och att det mer är ett ”skönhetsfel” som man kan leva med … eller som sagt, kakla om. Utredning pågår.

Sens moral av ovan erfarenhet är att vi nu har beställt en besiktning i nya radhusbostadsrätten även om det är mycket ovanligt att sådana besiktningar görs vid köp av  just bostadsrätter. Men ytskiktet inomhus står ju ägaren till bostadsrätten för så …

Nu tar vi inga risker alls.

Kosta vad det kosta vill. Han har ju  inte betalt slutsumman, Sonen.  Ännu …

För det tredje …

Skatan höll på att få ”krupp”. Hon hade gått ner till affären för att handla lite lunchmat, Sonen har ingen aptit men soppa kunde han tänka sig, och lite annat smått och gott. Varorna slogs in och kortet skulle stoppas i kortläsaren …

Plånboken låg kvar i köket.

Skatan samlade i alla fall ihop varorna och ställde dem bredvid och rusade hem på den hala, knaggliga  vägen, uppför tre trappor, nej sex trappor, utan hiss, hämtade plånboken, ner för trapporna, över knagglet och betalade, fick sina varor och så över knagglet uppför trapporna utan hiss igen. Hemma. Pust stön och stånk.

Men nu … nu skall hon hålla sig lugn, göra minsta möjliga rörelser. Fast förstås … hon måste väl köra Sonen till Apoteket för försöker  hon göra hans ärende där sätter de väl sig på tvären …

Sist men inte minst  …

När jag skulle gå in och skriva det här inlägget upptäckte jag att mitt senaste inlägg om att man verkligen inte behöver kunna dansa för att dansa … tango till exempel … var borta, väck, raderat. Men som tur var kunde jag återställa det från trash-hinken … Så nu skall det finnas där. Eftersom jag ansträngt mig lite extra noga med just det inlägget i går när jag kom hem hade det varit rent förfärligt.

Men ändå ”peanuts” om man betänker vad som har hänt denna morgon innan nu … så att säga.