Skatan har börjat att utöva Qigong … och arbetar på sin livsenergin … (qi kan översättas med livsenergi och gong kan översättas med arbete eller ihärdig övning).
Hon har bara varit på en lektion hittills hos Kinesen men … har i alla fall börjat.
Skatan har också lånat en bok om qigong.
Nu ligger Skatan däckad som sagt … trött och slut … men har en laptop i sängen och böcker och tidningar omkring sig och känner att mellan tupplurarna så kan hon ändå få tag i sin energi och tänka till … känna … reflektera …
Och så detta sammanträffande … alla dessa magiska sammanträffanden …
I morse innan Skatan … nästan innan Skatan börjat dagen … bläddrade hon lite planlöst i den nylånade boken om Qigong och stannade vid ett kapitel om Det inre leendet … den inre grundhållningen. ”Det inre leendet innebär framförallt att man har en välvillig, kärleksfull inställning till sig själv, till en övning eller till en just utförd syssla” (Liane U Shoefer)
Övningen innebar att man skulle ge akt på sitt andningsflöde … känna luften strömma ut och in. Sen rynka pannan och se, känna vad som händer med andningen och så … le och känna vad som då händer.
”Enbart genom att rynka pannan blockerar vi vår andningsluft och ….. även qi-flödet på ett märkbart sätt” …
Det här har man ju haft på känn … kanske läst om någonstans förut men så kom då ”det magiska sammanträffandet” för Skatan just idag … ett sammanträffande som förstärkte hennes tankar om det här … som hon vetat och funderat över … sååå många gånger.
När hon slog upp dagens SvD hamnade hennes ögon direkt på en liten artikel … Glad min gläder hjärnan skriven av Bengt Nordin TT som inleds: Skratta med ansiktet, så ler även hjärnan. Det är en forskare, Per Andréasson som i en kommande avhandling undersökt (den urgamla visdomen och vetskapen) om människors ansiktsuttryck påverkar känslorna. ”Och det visar sig att det finns en sådan koppling … ” [!]
– Nu handlar det om grundforskning …
Som om vi inte alla har detta på känn.
I Per Andréassons forskning undersöktes också om ens ansiktsuttryck påverkar omgivningen … det är klart det gör … och han citeras ”Jo, så kan det vara”.
Det som Skatan fortfarande funderar över är varför inte ett leende ansikte vinner över de sura eller argsinta minerna …
Den erfarenheten har i alla fall Skatan att ett helt rum med leende människor kan förbytas i osäkra eller slocknande leenden om så bara en enda surkart till människa äntrar det rummet.
Fast det här … det här … kan ingen motstå förstås … hur sur man än är från början …
Eller?
