Det inre leendet

Skatan har börjat att utöva Qigong … och arbetar på sin livsenergin …  (qi kan översättas med livsenergi och gong kan översättas med arbete eller ihärdig övning).

Hon har bara varit på en lektion hittills hos Kinesen men … har i alla fall börjat.

Skatan har också lånat en bok om qigong.

Nu ligger Skatan däckad som sagt … trött och slut … men har en laptop i sängen och böcker och tidningar omkring sig och känner att mellan tupplurarna så kan hon ändå få tag i sin energi och tänka till … känna … reflektera …

Och så detta sammanträffande … alla dessa magiska sammanträffanden …

I morse innan Skatan … nästan innan Skatan börjat dagen … bläddrade hon lite planlöst i den nylånade boken om Qigong och stannade vid ett kapitel om Det inre leendet … den inre grundhållningen. ”Det inre leendet innebär framförallt att man har en välvillig, kärleksfull inställning till sig själv, till en övning eller till en just utförd syssla” (Liane U Shoefer)

Övningen innebar att man skulle ge akt på sitt andningsflöde … känna luften strömma ut och in. Sen rynka pannan och se, känna vad som händer med andningen och så … le och känna vad som då händer.

”Enbart genom att rynka pannan blockerar vi vår andningsluft och …..  även qi-flödet på ett märkbart sätt” …

Det här har man ju haft på känn … kanske läst om någonstans förut men så kom då ”det magiska sammanträffandet” för Skatan just idag … ett sammanträffande som förstärkte hennes tankar om det här … som hon vetat och funderat över … sååå många gånger.

När hon slog upp dagens SvD hamnade hennes ögon direkt på en liten artikel … Glad min gläder hjärnan skriven av Bengt Nordin TT som inleds: Skratta med ansiktet, så ler även hjärnan. Det är en forskare, Per Andréasson som i en kommande avhandling undersökt (den urgamla visdomen och vetskapen) om människors ansiktsuttryck påverkar känslorna. ”Och det visar sig att det finns en sådan koppling … ”  [!]

Nu handlar det om grundforskning

Som om vi inte alla har detta på känn.

I Per Andréassons forskning undersöktes också om ens ansiktsuttryck påverkar omgivningen … det är klart det gör … och han citeras ”Jo, så kan det vara”.

Det som Skatan fortfarande funderar över är varför inte ett leende ansikte vinner över de sura eller argsinta minerna …

Den erfarenheten har i alla fall Skatan att ett helt rum med leende människor kan förbytas i osäkra eller slocknande leenden om så bara en enda surkart till människa äntrar det rummet.

Fast det här … det här … kan ingen motstå förstås … hur sur man än är från början …

Eller?