Skatans tågresa hem från Stockholm med start 12.40 och hemma i Nyköping 13.40. var det där undantaget …
Tåget avgick från Stockholms Central och anlände till Nyköping i tid.
Prick!
Tåget gick som på räls!
Och …
Skatan hade en hel ”kuppe” för sig själv !!!
Där satt hon och njöt av det förbiilande vinterlandskapet, dök ner i sin bok, läste några sidor, tog en slurk av kaffet som hon hämtat i den fungerande automaten … och riktigt njöt.
Så kan det också vara … 🙂
Efter sin senaste resa med tåget till Stockholm och vad som då inträffade, mailade Skatan till SJ och klagade bittert och utförligt.
Sedan hörde hon ingenting och ingenting och ingenting.
Hon hade sina funderingar om mailet överhuvudtaget nått SJ och tänkte repetera det då det sent omsider damp ner ett brev i brevlådan. Det visade sig vara från just SJ.
Med beklaganden förstås och kompensation.
Kompensationen bestod inte av pengar som skulle kunna sättas in på mitt konto eller skickas på annat sätt. Kompensationen bestod av ett Tillgodokvitto på summan som jag kunde använda på SJ:s alla försäljningsställen och i restuarangvagnen.
Va?
Jag trodde inte mina ögon.
Dom släppte inte ifrån sig ett korvöre. Det jag fick skulle gå tillbaka till SJ självt.
Oj oj oj oj … kan bara en gammal skata sucka.
Hon får väl försöka sig på att köpa en ny platsbiljett för det där tillgodokvittot nästa gång hon åker till Stockholm.
En sådan rubrik trodde Skatan kunde bli fallet när hon satt där på den fina rena toaletten på Östermalmshallen med tryck över brösteT och hyperventilerade.
Men … nu sitter hon här på Seven Eleven på Storgatan istället, har djupandats, och här kan hon avreagera sina vedermödor.
Eftersom Skatan är ”handikappad” i den bemärkelsen att hon har skitont i benen hade hon beställt och betaaalat för sittplatsbiljett förstås (50 spänn) på tåget tur och retur Stockholm.
När tåget tuffade in på stationen fanns det inte någon vagn 6 och följdaktligen ingen plats 17 i vagn nr 6 heller. Så …Skatan satt i en trapp till Vagnhärad och väntade på konduktörens förklaringar.
Konduktören dök aldrig upp.
Så Skatan steg ur och fick fatt i konduktören på plattformen. Hon konstaterade också och beklagade att vagn nr 6 inte var med.
– Sorry
Och sedan, när Skatan klev på igen, fanns det inte ens en plats i en trapp. Så fullsmockat var tåget. Och inte är det snökaos heller. Solen skiner från en blå vårhimmel
… och dagen har startat på ett uruselt sätt …
När Skatan skulle ta ut pengar på sina ”nygamla” kort gällde inte hennes inarbetade kod längre. Hon fick ta ut sina pengar på ett kreditkort i stället …
Puuuh …
– Vad hon klagar den där Skatan
Nu får det bara inte bli fler motgångar denna dag.
Men händer det här oavbruuutet Skatan för att hon skall lära sig något? Månne?
Att inte ta något för givet? Att man inte kan ha kontroll över allt, inte ens att man skall få sitta när man har löst sittplatsbiljett …
Att livet är fullt av överraskningar.
Bra och dåliga …
blev det…. och jag tror att det är Skatans ”vibbar” som utlöser ”krånglet”… för när Skatan åker tåg…
krånglar det…
Alltid. (överdrift … säger Mannen)
Det är Någon som vill lära Skatan något… vill säga Skatan något…
Så här var det igår…
I god tid före klockan 07.24 stod Skatan på perrongen md sitt pick och pack (mest pack och tungt sådant).
Tåget var försenat.
Klockan 7.45 stånkade det in, Skatan klev på och iväg ….
Efter en kvarts fart… stånk stånk…puuuuh… tåget stannade mitt ute ingenstans. Vi hade inte ens kommit till Vagnhärad,
Lokfelet hade inte lösts… man jobbade med det och jobbade och jobbade.
Till slut skickades ett nytt lok efter. Det kom körande från Hallsberg…
I tre timmar stod vi där på spåret.
Istället för mitt anslutningståg till Borlänge 8.55 fick jag springa som en galning för att hinna med ett tåg som gick 11.45,
Det var en himla tur att jag inte skulle vidare till Mora från Borlänge… för tåget blev försenat… 15 minuter…
Och…
tur att man inte skulle med flyget…
Skatans tankar 