En sådan rubrik trodde Skatan kunde bli fallet när hon satt där på den fina rena toaletten på Östermalmshallen med tryck över brösteT och hyperventilerade.

Men … nu sitter hon här på Seven Eleven på Storgatan istället, har djupandats, och här kan hon avreagera sina vedermödor.

Eftersom Skatan är ”handikappad” i den bemärkelsen att hon har skitont i benen hade hon beställt och betaaalat för sittplatsbiljett förstås (50 spänn) på tåget tur och retur Stockholm.

När tåget tuffade in på stationen fanns det inte  någon vagn 6 och följdaktligen ingen plats 17 i vagn nr 6 heller. Så …Skatan satt i en trapp till Vagnhärad och väntade på konduktörens förklaringar.

Konduktören dök aldrig upp.

Så Skatan steg ur och fick fatt i konduktören på plattformen. Hon konstaterade också och beklagade att vagn nr 6 inte var med.

– Sorry

Och sedan, när Skatan klev på igen,  fanns det inte ens en plats i en trapp. Så fullsmockat var tåget. Och inte är det snökaos heller. Solen skiner från en blå vårhimmel

… och dagen har startat på ett uruselt sätt …

När Skatan skulle ta ut pengar på sina ”nygamla” kort gällde inte hennes inarbetade kod längre. Hon fick ta ut sina pengar på ett kreditkort i stället …

Puuuh …

– Vad hon klagar den där Skatan

Nu får det bara inte bli fler motgångar denna dag.

Men händer det här oavbruuutet Skatan för att hon skall lära sig något? Månne?

Att inte ta något för givet? Att man inte kan ha kontroll över allt, inte ens att man skall få sitta när man har löst sittplatsbiljett …

Att livet är fullt av överraskningar.

Bra och dåliga …