Det blåser småspik känns det som. Eftersom det regnar samtidigt. Och har blivit så kallt, så kallt, så kallt sååå.

Det är  bara omkring tolv grader …

Från 30 till 12 … från det ena till det andra … liksom.

Det har blivit ett helt äventyr att bara ta sig ner till dasset …

För blåser duktiga tag … det gör det …

Stora E är på besök från storstan  men det lär knappast  bli några långa härliga skogspromenader inte … om inte vädret ändrar sig drastiskt.

Vi hann precis ta oss till Skärgårdslördagen*  i  Gamla Oxelösund innan de första regndropparna föll och blåsten friskade i till … till storm. Nja de som förstår sig på väder och vind  kallar kanske den här vinden styv kuling men … ändå.

Vi hade en timme på oss och besökte först Mästerlotsens hus och tittade på bilder av gamla Oxelösundsfamiljer i Gamla Oxelösund och öarna utanför och på båtar  och på huset förstås

Mästerlotsens hus i Gamla Oxelösund

och Skatan fick ett roligt samtal med en av Mästerlotsens föreningsmedlemmar  Margareta Jordensjö … Vi hade så gott som bott grannar som unga utan att veta om varandra … (Skatan var nästan bara hemma i Oxelösund när hon sov … om ens det … Resten av tiden var  hon i Nyköping där hon gick i skolan och hade  allt annat som gjorde livet värt att leva, kompisarna, Göstas Café … jazzklubben, ”skutten” … men det är en annan historia)

Vi gick vidare till Skärgårdsmuseet som både Mannen och Skatan försökt besöka under åren men alltid kommit vid fel tidpunkt  då det varit stängt.

Vilket ställe!

Och vilken eldsjäl Skatan kom att prata med där!

Då tänker hon på Kerstin Lindh som dels är skaparen bakom Oxelösunds hembygdsdräkt, en dräkt som kunde ha tillhört en fiskarhustru för ca 100 år sedan … det förstod Skatan när hon talade med henne …. dels är också Kerstin eldsjälen bakom allt arbete med att skapa utställningarna  där i Grantorpet, ett omsorgsfullt renoverat hus från mitten av 1800-talet, och har till och med  tillverkat ”dockorna” genom att använda sig själv och några närstående som modeller som hon gipsbandagerat  för att få fram ansiktena på den  fiktiva familjen Eriksson, som aldrig levat men ändå funnits och nu huserar där i huset.

Kerstin Lindh i hembygdsdräkten

Varje år har föreningen och Kerstin ordnat en specialutställning och i år handlade den om  Året 1939 Bara inte ryssen kommer.

Kerstin Lindh har också skrivit en bok om familjen Eriksson som aldrig levat men ändå funnits. Den har hon  fått hjälp med att bli så här fin av sin syster Karin som  sammanfogade texten och bilderna och av Gunilla Helgesson som skrev ut hennes handskrivna text.

Kerstin Lindhs bok

Köket i Grantorpet

… och skafferiet

Precis innan regnet kom hann vi till Hembygdsgården för att äta en macka och få oss något att dricka  och titta ut över vattnet och skären …

Mannen och Stora E skymtar där vid dörren för att gå in och beställa  …

… medan StinaFina och Skatan bl a kunde njuta av den här utsikten medan de väntade på de där mackorna …

*  Föreningarna i Gamla Oxelösund visar skärgårdslivet, både hur det var förr och hur det fungerar idag.