Sporthat är könlöst …

säger Elin Grelsson … och Skatan håller med.

Skatan hatar inte sport men hatar … nej, hon brukar spara på de starka orden hata, älska etc … så hatar sport, gör inte Skatan … men det utrymme på TV som sporten får ta just nu så att  alla andra program  får maka åt sig … det tycker hon mycket, mycket illa om. Ja, faktiskt nästan hatar …

Och det är hon alltså inte ensam om …

Samtidigt går kulturen och dess finansiering på knäna. Sportvärlden, upplyft av till största delen av män, får ekonomiska bidrag och oändligt mycket utrymme i media. Kulturvärlden, som till större delen finansieras av kvinnors intresse och ideella engagemang, visas inte alls samma intresse. På samma sätt som mitt intresse för skrivande ständigt betraktades som något ideellt och ointressant i jämförelse med killarnas ishockeyträning, verkar fortfarande samhällets och medias syn på kultur och sport.” … skriver Elin Grelsson på Newsmill …

Att sporthatet är könlöst … men kanske inte lika vanligt hos män … kan en manlig bloggare ”nära henne”  intyga … Stora B

Men Skatan kan också intyga vad sporten kan ge människor … ja, sporten kan faktiskt nästan ge ett livsinnehåll … åtminstone periodvis … för många, som för Sonen till exempel som inte själv kan ”sporta” av olika anledningar men som slukar sport som Skatan slukar böcker …

Och smaken är ju förstås och helt klart ”som baken, delad”.

Det Skatan och Elin Grelsson värjer sig mot är obalansen. Och ifrågasätter varför ett intresse får ta så ohemult stor plats … och att allt … det mesta annat … måste puttas undan och behandlas styvmoderligt …

Det är inte sportsligt liksom … Inte sportsligt  och fair play alls.