Igår for Skatan och Abby ut till Femöre för att gå rundan ut mot klipporna. Det var ett bra tag sen och vädret var vårlikt med blå himmel och svaga vindar.

Perfekt.

De hade planerat att stanna vid favoritstället där man kan blicka ut mot öppet hav.De hade säkert kunnat se Arkesund vid horisonten.

Så klart var det.

Favoritstället var upptaget av både hundar och människor och det var varken tyst eller lugnt där så Skatan och Abby fortsatte gå tills de kom till ekhagen där får och kor omväxlande betar på sommaren. Där vek de av, väjde för både rötter och sten och nedfallna träd och grenar och kom in i skogen. Skatan hade nästan glömt bort hur fridfullt det är när hon promenerar därute. Hon får bara passa sig och inte välja tider när folk går tipspromenaden och t o m komma ihåg att undvika en vanlig helg på soliga dagar som den här. För att inte tala om när våffelstället vid gamla barnkollot har öppnat. Då väller det fram en strid ström av människor, stora som små, cyklande barn och hundar i koppel. Man kan tro att Skatan är människoskygg och det är inte utan. Skatan vill vara ensam med Abby allt oftare. Tystnaden och dofterna av hav och skog, att kunna gå där i sina egna tankar utan musik eller radio i öronen är det allra bästa. Är himmelriket.

Så var det dags för besöket i stugan. Skatan började leta fram nyckeln ur facket i väskan där den brukar ligga.

Va?

Ingen nyckel där.

Skatan fick ge sig efter att ha vänt ut och in på alla fickor och också letat i bilen. Hon hade helt enkelt glömt nyckeln hemma. För andra gången.

Det är det här som är Skatan i ett nötskal.

Skatan tröstade sig med att det fina vårvädret skulle stanna några dagar. Hon och Avbby kan åka ut och stanna lite längre i helgen. Kanske sova över.

I lugn och ro.