… som inte ar Skatans basta gren.

Annu ett inlagg hade hon gjort, ett val uttankt som ”gick upp i rok” . Sa nu galler det att borja om fran borjan igen.

Skatan har atit sin frukost, suttit vid poolen och last och nu ar jag har igen. Tog en tuck-tuck, som har blivit rena vanan nu. Och tuck-tuck-chaufforerna kanner igen henne och vet vart de ska innan hon behover oppna nabben.

Dagarna ramlar pa som parlorna i armbandet som Alice drog sonder och som Skatan plockade upp en efter en for att tra pa ny trad nar hon kommer hem (fin liknelse va 🙂 att man gor en resa och upplever massvis som man sedan kan uppleva pa nytt hemma genom sina minnen och bilder och … ).

I stallet for att sjalv ta sig ut till byn kommer Pa och Alice hitin till Roi Et och bor kvar i natt och sa aker vi gemensamt till byn i morgon och Skatan bor kvar en natt … eller tva. Mycket battre an det forslag Pa hade till Skatan igar kvall. Hon ringde och fragade om Skatan nar vi akt bussen sa langt som det gick, kunde tanka sig att aka bakpa en moppe som Pa skulle kora 🙂 sista biten fran det narmaste storre samhallet ut tilL Ban Hua Nam. Ryggsacken kunde vi ha mellan oss.

Det kunde inte Skatan tanka sig.

Sa nu gor vi sa har.

Igar fick Skatan ocksa veta att vi inte ar bokade hem pa samma plan heller, Pa, Alice och Skatan. Det var en ren slump. Eftersom vi suttit sa risigt (vid koket dar alla gubbsen sprang hela langa natten och skulle ha drinkar och ol och blev stokigare och stokigare) skulle Mannen forsoka boka om platser sa vi skulle fa en ”lugnare” hemresa. Da upptacktes det att Skatan var bokad att resa hem en dag fore de andra. Nu skall Mannen forsoka boka om Skatan och hon hoppas verkligen det gar. Det ar saaa jobbigt att flyga ensam med en liten knatte som Alice …

Ma gott i varsolens glans och ha det pa Valborg … hoppas de inte smaller fooor mycket. Jag tanker pa StinaFina, Herr Hund och Miss E och alla andra varnlosa djur … och manniskor … men som sagt.

Ha det …