Skatan kraxar en overkord-av-annu-en-sparvagn-och-ensammast-i-hela-varlden-blues … (hon ar inte lite bortskamd som har mage (det, mage alltsa, har hon juocksa till pa kopet) att klaga …
Nar hon kom ”hem” efter ett arende hade ”man” bestamt att idag skall vi inte ata middag …
– Naha … inte det.
Men det skulle Skatan. Hon hade ju knappast atit lunch … bara druckit citronshake … och skulle inte overleva utan middag.
Sa nu har Skatan suttit ensam … i egen hog person … och atit en god middag, blackfisk i nagot starkt med basilika och vitloksbrod och inte ens druckit alkohol utan bara annu en lemonshake. Suttit dar och tittat ut pa sena badare, unga manniskor som gar langs stranden och haller varandra i handen … pojkar som spelar fotboll, hundar som smagruffar och sa vi … de lite aldre som ”valler” fram … Skatan kan inte lata bli att konstatera att det finns inga vackra ”gamla” kroppar, vare sig de ar runda eller magra … allt bara putar eller hanger. Brost finns dar de inte skall finnas (pa gubbsen) och magar dar de inte skulle behova finnas (pa karringarna … och gubbsen men dar kallades de val pondus eller kalaskulor eller nagot annat ”formildrande”) och inga bakar pa bade gubbsen och karringarna. Inte ar det vackert inte … detta forfall. De enda vackra aldre ar de som har den goda smaken att kla pa sig lite klader … nuuu var Skatan val dum men jag talar ju i egen sak … atminstone behover man val inte ata middag i bikinis med stringtrosor … tycker Skatan.
Hon sitter dar och tittar ut pa vattnet och kanner en otrolig sorg over ‘svunnen” tid, over allt som ar forbi och over, som aldrig kommer tillbaka och som aldrig gar att repetera. Hon ar en grubblare och altare av naturen och har Skatan ingen att grubbla tillsammans med grubblar hon pa alldeles egen hand forstas och blir latt sentimental och … blue
Det ar ocksa det att unga manniskor har valdigt svart att forsta att bara for att man passerat en viss alder slutar man inte att vara en manniska i sig sjalv, i Skatans fall en kvinna … inte bara nagons farmor eller mormor eller mamma (som hon ju ocksa ar och vill vara forstas) eller … utan Skatan sjalv … i egen hog person … med ett eget varde, drommar, behov och vilja.
Nu har hon drojt sig kvar i det har it-caf’eet for att de skall sakna henne lite, undra vart hon tog vagen. Skatans mobil har pajat … sa hon ar inte nabar.
Ratt at dom …
Det ar sa himla jobbigt … bara … att inte ha vuxit i sin alder annu. Att se sig sjalv i jamnariga eller nastan jamnariga runtomkring och veta att just sa dar ser jag ocksa ut … sa dar stelt eller haltande eller krokigt ror jag mig ocksa.
Det kanns skont att fa ”sjunga” denna blues i det svala … luftkonditionerade it-cafeet.
Skatans tankar 