Det nya året är på ingång …

… och Skatan hoppas att det kommer i tid … och med den ”uppladdningen” som det fått vore det konstigt annars. Hon hoppas att det  inte är överfullt när det stannar på just hennes plattform så hon blir utan sittplats och måste stå där och trängas med sitt pick och pack och sina  krämpor …

Hon hoppas att  rälsen är smord och utan isklumpar eller andra hinder så att det kan ta sig fram utan större incidenter  och att man har lyckats fixa alla växlar som kärvar … och … att man har  tillräckligt många vagnar … Sisådär 12 stycken … vore bra.

Det blir ingen restaurangvagn i glada vänners lag  … inte så fort de kliver ombord i alla fall …  vare sig för Skatan eller Mannen som båda är däckade med feber och ont i kroppen …

Men stå där på plattformen och vänta in det för att hänga med på Det Nya Året … som ju är på ingång …  ja,  nästan kan skymtas där bort i kröken  … det skall de se till att göra i alla fall.

De hänger med …

Amanda Jenssen och Grammisgalan …

Skatan hade inte fel i sin ”magkänsla” …

Amanda Jensen vann sin Grammis … förstås,

och Thåström vann Årets album – Kärlek är för dom … förstås.

Hemmapôjkarna Mando Diao tog priset för Årets låt  

… förstås.

Men Skatan såg inte Grammisgalan.

Hon gick inte till Borlanche eller Rockfickan heller … där Rubb ´n Stubb hade skivsläpp.

Skatan ”hänger inte med” i svängarna just nu  … förstås.

Det blir ju så när allt koncentreras kring  ”här hemma”. Kring Sonen, Pa och Alice … och Sonen, Sonen, Sonen … att han skall bli bra fortare än fort … att allt skall bli bättre nu genast … och tills det blir det så … så

flaxar inte Skatan så väldigt mycket.