Om några timmar skall Mannen och Skatan bjuda på Trettendagslunch. Pappa, Skatans bror med trolovad, syster och Mannens båda systrar kommer … och Skatan har lite att stå i …
Det kommer att serveras …
Prästostsnittar med aprikoser (det var det mest röriga och slabbiga jag gjort … men jag tror det blir gott. Nu står de ”i press” i kylskåpet för vidare hantering när det är så dags …
Oxfilé, madeirasås och rönnbärsglaserade rotfrukter
och till efterrätt
Vaniljglass med lingonkolasås … som jag just håller på att fixa till … Brytningen mellan kolasötslisket och de friska lingonen kommer nog bli gott.
Som vanligt prövar Skatan något nytt och har aldrig gjort vare sig såsen. snittarna eller efterrättssåsen förut. Inte heller grönsakerna i den tappningen. Såsen är väl som andra såser men man vet ju inte hur … riktigt hur … det kommer att smaka. Det blir en överraskning för Skatan också.
Nu skall Skatan försöka få någon timmes sömn … för igår … på Trettondagsafton var vi på Trettondagsaftonskalas.
Oj … vad det var roligt. Mannen och Skatan har ju inte riktigt hunnit landa här i Nyköping (på våra tre år här) och tja … komma in i umgängeslivet eller vad hon skall säga.
Vi har förtås haft lite fester men … Och så blev vi bjudna på kalas. Till ett par som aldrig lämnat sin hemstad riktigt … De har bott utanför stan men alltid i närheten av den.
Mannen i huset är gammal kompis till Mannen och frun är också några år äldre än Skatan. Och det vet vi ju alla. Att i tonåren var några år väldigt mycket. Vi hade egentligen inget alls med varandra att göra. Utom att killarna som var äldre lockade förstås. Oss yngre tjejer.
Vi var sexton stycken och det var trångt och trevligt och gott … Mannen till höger om Skatan hade gått på Solbacka samtidigt som hennes bror (som är död). Själv kände hon honom inte. Han var ju yngre!
Vi pratade om Skatans bror, som varit död så länge nu, om Solbacka, internatskolor, Ondskan (J Guillou) och att en del trivs som fisken i vattnet på såna där skolor medan andra mår dåligt, uselt … som brorsan och Guillou … inga jämförelser i övrigt.
Det ena samtalsämnet ledde till det andra … som det ju brukar göra och vi hade så mycket ”gemensamma” minnen trots att v,i Skatan veterligt, aldrig träffats förut.
Skatans huslälkare med fru var där. När honhälsade på honom och han presenterade sig berättade Skatan att nog hade de träffats förr … men kanske i ett lite annat sammanhang. Då gick det upp en talgdanke och han sa med glimten i ögat och ett lite generat leende.
– Då hade du förmodligen inte lika mycket kläder på dig …
Så här låter det slipprigt … men så var det inte alls. Det var jättetrevligt att träffa honom så här också och han berättade att vårdcentralerna nu ”slåss för sina liv” , nu … efter det att man får välja husläkare och vårdcentral fritt … och Skatan lovade honom förstås att vara honom trogen i det fallet.
Att han inte kände igen Skatan berodde nog snarare på att han hela tiden satt och tittade in … eller halva tiden åtminstone … i datorn på vad han skrivit tidigare i journalen etc etc … Så är det ju nuförtiden.
Efter en jättetrevlig kväll vandrade Mannen och Skatan hemåt i kylan … långkalsonger och yllemössa hade vi med oss förstås …
Bums i säng … (StinaFina fick sig en nattsväng förstås) för som sagt … idag väntar nya tag …
Syskonen Mannen och Stora E mitt emot varandra medan Z, brorsans fästmö och Nickan tar för sig av maten. (Jag har ett foto av Nickan framifrån men hon uttryckte särskilt att hon ”inte ville vara med på bild” och det får man ju respektera …)
Skatans tankar 