… och hade Skatan varit pressfotograf hade ni fått talande bilder.

Men det var verkligen på liv och död och inte kunde Skatan stå  och fotografera då inte …

Vågorna var enorma … svårt att fånga på bild … men inte skulle Skatan bada i dom inte …

Skatan hade ätit frukost på Beach Tango som vanligt, fått sin oljemassage hos

Nokk på Apple … som ääär glad men ville inte le på bild … och börjat vandra efter stranden.

Solen bröt nästan fram och vädret var fint  … åtminstone har det ännu inte regnat idag …

Plötsligt hörde Skatan skrik på hjälp … hjärtskärande skrik … och såg två huvuden långt ut bland vågorna  … iblande dök de upp med viftande armar och skrikande … ibland försvann de. Speciellt ett av dem som var längst ut var borta ur synhåll långa stunder.

De här huvudena har inget samband med de badande flickorna …

Skatan kände sig maktlös … HON skulle aldrig klara att rädda någon och såg sig omkring. Thailändare från barerna kom rusande med flytvästar men stod hjälplösa på stranden.

Det var röd flagg … hur dumdristig får man vara.

Flickorna hade säkert vadat där i det långgrunda vattnet och mött vågorna genom att slänga sig igenom och ta ny sats mot botten  och hoppa över eller låta sig sköljas med … och plötsligt hade de inte  någon botten under fötterna och kastades nu handlöst omkring och drogs ner och kom upp …

Från två håll kom två killar rusande … ”faranger”… västerlänningar alltså … och slängde sig i vattnet med risk för sitt eget liv. En av dem fick tag i flickan som var närmast stranden och drog in henne och slängde sig igen och dök efter den andra flickan … Till slut hade den första killen fått tag på henne och bar upp henne … och hon var ganska ”oskadd”, kunde stå på egna ben  och hosta …

Herre jösses vilken pärs …