Tiden, ja  … knäppt det där med tiden … nu har jag tid … nu finns det tid för mig att blogga, att göra ditten och datten.

För Sverige – i tiden har vår kung Carl XVI Gustaf som sitt valspråk.

I tiden. Vilken tid?

Vår tid, förstås.

Och …

Skatans valspråk … förutom Leva och låta leva – här och nu … får väl bli

I tiden …

I tiden. Vilken tid?

Min tid, förstås.

Ur led är tiden … sa Marcellus i Hamel-skådespelet.

Ur led.

Är tiden löpande liksom … sekunder, minuter, timmar, dagar, månader, år, decennier, sekel … uppträdd som på ett pärlband som ligger utsträckt till oändligheten … som när det brister … tja

Tiden fortsätter ju faktiskt förutan mig … och dig. Fast det är svårt att föreställa sig.

Det är ju deeet som är så hemskt. Att världen och tiden bara fortsätter och fortsätter och man själv får inte vara med. Buuuh …

Det är Mymlan igen i sin Bloggvärldsbloggen på Aftonbladet  som har valt Veckans tema:

Tid

… och Skatan som spånar.

Många av mina inlägg nyligen … ja ofta … har på ett eller annat sätt handlat just om tiden. Om dess flyktighet. Om att den  ”rinner iväg”. Att man inte hinner med … allt  går så fort … att man blir äldre och måste ”skynda sig” … innan tiden löper ut … tar slut.

Carpe diem. Fånga dagen. Ta vara på tiden. Lev nu.

Men … skall jag leva  NU får jag det allt bra stressigt. För nu … ja, om en sekund, en tiondels sekund, är nu inte nu utan förr och tiden har ruuusat iväg. Som den ju gör. Hela tiden. Alltid.

Snart träder lilla Alice in i  Tidens gång …  lilla Alice som skall födas den 21 augusti 2009. Så är det bestämt.  En lååång räcka med sekunder, minuter, dagar, månader, år och deciennier har hon framför sig. Förhoppningsvis.

Ibland liksom stannar tiden till … står stilla och man fylls av förundran och  en känsla av … evigheten eller …

Man säger att någon är Tidlös. Ett så vackert ord

Tidlös.

Skatan skall bli Tidlös bestämde jag mig för just nu. I denna sekund.

Tidlös.

För se Skatan ser egentligen inte sin utmätta  tid som en räcka med pärlor så långt man kan se …eller ett utsträckt måttband …  nej jag ser tiden som en spiral som snurrar mig från början i böljor runt, runt och uppåt, uppåt ända tills spiralen tar slut … och

Evigheten finns där i  …  tiden …  tidlösheten.