… vårt ”hemmaberg” när vi bodde i den lilla byn Schardorf och Skatan flaxade kors och tvärs med Sonen och lilla e till skolorna i Leoben och Trofaiach … låg dolt där i dimman när vi gästade Klaus och Patrizia i Windischbühel, byn som ligger lite lägre än ”vår” by. Det var just den här dimman som omslöt oss … och inte bara Reiting under hela november … varje dag så gott som … som gjorde det så tungt och alls inte lättare att bo där bland bergen än hemma i Borlänge … ända tills snön kom och allt blev ljusare … (Den meningen visste var den satt …)

Korna stod där i alla fall som vanligt och glodde … på min Morgonrunda utan StinaFina …

Efter en jättegod måltid hastade vi iväg till en Välgörenhetsfest till förmån för de utländska studenterna som läste vid Montanuniversität Leoben och levde knapert på sina stipendier.

Studenterna hade lagat sin hemlands mat, konstnären Andrea Radinger, som var eldsjälen bakom festen, hade samlat ihop konstnärer som dels sålde sin konst, dels auktionerade ut den till högstbjudande. Själv lottade hon ut ett av sin smycken.. Det gick till så att den som var hugad la 10 euro (ca 100 SEK) i ett kuvert, skrev sitt namn därpå och … simsalabim … en lott. Man minglade och åt av rätter från Pakistan, Frankrike, Japan, Etiopien ja … 16 olika nationer.

Den långe mannen som skymtar över vimlet har sin egen historia. Han lockades hit från Afrika, Senegal, tror jag för att läras upp att spela basket i Kapfenberg, tror jag. Men han blev sjuk … slutade inte att växa … och då kastades han ut. Ut i kylan. Andrea Radinger med familj tog hand om honom, skaffade honom jobb och bostad och så blev han kvar där i Leoben …

Kvällens höjdpunkt var en konsert med en känd Wiener-entertainer,  skådesplaren Adi Hirschai – (und die kleinste Big-Band der Welt.) Om jag skall jämföra … hmm … en österrikisk tungekvilibrist som Owe Thörnqvist med lite mer skådespelar-utspel … Helt fantastisk … Suverän.

Vi lyssnade och drack Gösser … och tog lotter men vann ingenting. En fantastisk kväll i Leoben. Och vi träffade faktiskt också en hel del gamla bekanta …

(Mannens näsa, Patrizia, två av konstnärerna och så Klaus lyssnar på Adi Hirschai och dricker Gösser …

det bästa av öl – framställt i Göss i Leoben … och skall drickas på flaska (som alla öl), inte fööör kall, som oftast i England, utan lagom så att man inte bara känner kylan … utan ölets alla smaker (sprit/ölromantik))

Tack för mig och oss … nu skall StinaFina och Skatan hasta ut i snön på Morgonrundan … något sena … enligt StinaFina …

PS  Ni glömmer väl inte dagens röst … på Daxbloggen  🙂  DS