… blev det för StinaFina och Skatan idag.

I morse låg dimman tät när vi lämnade Johannagården, StinaFina och Skatan …

Vi gick längs med stranden nere i furuskogen som ibland nästan lystes upp som av en öppen eld. Det var nyhuggna furor … snittytorna … som såg ut som som eldslågor i dimman.

När vi närmade oss krönet ner mot vattnet hade solen redan kommit en bit på väg över horisonten …

Vi gick där på stranden och … ja som alla gånger, i alla väder, njuter Skatan och StinaFina av att kunna se långt långt långt bort tills horisonten möter himlen utan några hinder …

StinaFina såg ut som hon stod i snö men det var på den fina vita sandstranden …

Det ljusnade snabbt när solen stigit och dimman lättat …

… och efter vår Morgonrundatimme när vi var  ”hemma”  igen  hade mor och dotter vaknat och stigit upp för att snacka lite innan vi gav sig ut på vägarna  … hemåt … hem till Nyköping där vi alldeles nyss har landat.

… och så måste ju Alice få sig en slurk morgonvälling också …

PS: Den konstigt uppställda madrassen står där lutad mot fönstret  för vår väna StinaFina förvandlas till ett vilddjur när hon genom altandörrarnas fönster ser en katt, eller rådjuren som strosar makligt förbi … eller en kanin eller …

Hon har redan rispat golvet och förstört med sina klor så nu har vi tagit till andra knep …