att slänga ner några rader om Dick Erixons senaste inlägg. Om jag kunnat kommentera där hos Dick Erixon direkt, hade jag gjort det men hans blogg är inte öppen för kommentarer.
Trots att jag egentligen hade väldigt bråttom och var på språng …
så …
Först och främst hade jag inte sett Agenda … men måste ändå säga att man i det stora debaclet om Vilks rondellhund naturligtvis försvarar Yttandefriheten … utan att den ”relativiseras” på något sätt … men man skall väl ändå kunna kritisera och säga vad man tyckte om själva yttrandet i sig.
Satir och provokation har alltid funnits i konsten . Det ligger i dess natur att ”folk” reagerar och tycker om dess uttryck … annars vore de ju meningslöst. Meningen med satir och provocerande konst är ju att få en reaktion.
Men Vilks rondellhund var meningslös, jag skulle inte ens kalla den satir men visst har han all rätt i världen att framställa denna muhammedhund (och rida på vågen av vad jag kallar riktig satir, Muhammedkarakatyrerna) och samtidigt kränka en massa troende muslimer här hemma, i vårt samhälle, som mycket väl känner till vår demokrati och yttrandefrihet. Och mycket väl vet att Vilks får säga och tycka … nästan … vad han vill.
Det är inte själva yttrandefriheten de har varit emot (Pekul, bl a ) utan yttrandet i sig … Inte Vilks rätt men hans motiv och hur provokationen har träffat. Är reaktioner inte att förvänta om man provocerar i konsten och har man inte rätt att just protestera och säga sin mening … enligt Yttrandefriheten.
”Om vi talar om hur viktig yttrandefriheten är för demokratin kan fler förstå att känslor av kränkthet inte ger någon som helst rätt att hota eller kräva förbud.” (Dick Erixon)
Måste vi blunda för det dåliga uttrycket och låta bli att kritisera det bara för att fler skall ”förstå att känslor av kränkthet inte ger någon som helst rätt att hota eller kräva förbud.”
Har någon krävt förbud? Vem eller vilka?
Vidare skriver Dick Erixon i sin blogg:
att lära människor som kommer från andra kulturer att i väst har vi yttrandefrihet och att den innebär att det man själv inte gillar är tillåtet. Och att man har att lära sig leva med människor som har andra åsikter utan att hota dem eller försöka mörda dem.
… vilket är ytterligare en kränkning.
Det är inte människor som lever här i Sverige som har mordhotat honom.
De flesta ”kränkta” i vårt samhälle vet med all säkert hur viktig och grundläggande yttrandefriheten är för demokratin. Många av dessa har ju just flytt hit av den anledningen. Att den finns här. Oreserverat.
Efter att ha sett på Agenda och lyssnat till debatten där säger Sabuni klart och tydligt vad det handlar om. Att yttrandefriheten måste försvaras eftersom den hotas i det här fallet genom mordhoten mot Vilks.
Hon sa vidare att Yttrandefriheten hotas först om man själv censurerar sig eller andra censurerar en, när man ger vika och … är rädd att uttrycka vad man vill. Alla har rätt att yttra sig mot islam, kristendom, judendom, buddism … eller yttra sig om det ena eller andra …
Det gör att Guillos utvikningar där på TV i Agenda inte handlade omYttrandefriheten egentligen utan han gör det i stället till en grej att kritisera målet för Vilks provokation.
Och … det hindrar inte mig att trots att Vilks har all rätt i världen att säga och uttrycka och måla och skulptera och visa det behöver ju inte jag gilla det han säger eller uttrycker eller målar eller skulpterar och kanske inte skulle jag behöva publicera det om jag nu tycker det är så dåligt … bara för att det är kontroversiellt. Bara för att man inte vill publicera något … censurerar man ju det inte, eller hur?
Nu … när Lars Vilks är mordhotad … måste vi alla stå upp för Vilks rätt att uttrycka sig, vare sig vi tycker som han eller inte.
Naturligtvis.
Och vad jag har för mig … sa Guillou det också … alldeles på slutet.
Tack för mig.
Skatans tankar 