Solen sken, en del fåglar kvittrade och vi var högt upp med utsikt ända till Dachstein-glaciären. Hade ingen kamera med… så den utsikten får anstå till annan gång här på bloggen. Det var så djup snö så vi tog oss ner till Hallstättersee och skogen för att plocka grankvistar till kransen… Väl hemma hos B i Bad Goisern drack vi Glühwein, kaffe och ”pysslade”. Skatan har ju tummen mitt i handen (… men haaar jag verkligen det förresten. Det är nog bara brist på mod och övning). Och ändå, trots den där envisa tummen, lyckades jag tillverka denna fantastiska adventskrans. Jag har tagit en liten adventsgran, som jag ännu inte pyntat, men ställt i en kruka med sand på balkongen. När den väl står där i alla sin glans kommer säkert ett foto.
PS: Vet ni vad som INTE finns här…. och som jag saknar. Jo, alla fina tomtar. Inte en tomte så långt ögat når. Han bor alltså bara i Norden. DS
Skatans tankar 
Inte kan du ha tummen mitt i handen! Det har sällan personer med konstnärlig läggning. Det lärde jag mig när jag läste bild, så det så 😉
Ha en fin dag!
Kram!
Znogge! Det är väl det jag tänkte. Mamma delade in sina barn i fack. Jag var den opraktiska med läshuvud (och det var ju praktiskt, man slapp diska… gå och läs en bok istället), min syster var den praktiska och gick i flickskola, hushållsskola och tog aldrig studenten, mina bröder har också fått sina egenskaper. Det var nog vanligare förr att man begränsade sina barn på det här sättet. Se´n är det ju en annan sak om man låter sig begränsas. Jag är nog, som sagt var, inte så opraktisk … egentligen. Kramar!
Vilken fin adventskrans. Glaciär utflykten lät trevligt – Österrike är så vackert. Ha en riktigt fin och mysig 1:a advent.
Paola! Hallå… vad kul att du hittade hit.. Jag har inte länkat dig hit ännu men det skall bli … genast. Kram och trevlig 1:a advent önskar jag dig med!