har alltid lockat mig… Jag har alltid dragits till feminina män och maskulina kvinnor eller rättare sagt människor… Machomän och Marilyn Monroe-kvinnor har liksom skrämt mig… gjort mig osäker…
(Jan Sandahl har gjort bilden)
och nu hittar jag David Bowie och David Sylvian …. (tack Huskorset).
Jag är nog inte en ytterligheternas kvinna… jag är nog en så´n där lite- lagom-kvinna, varken-eller-kvinna…
Jag haaar alltid dragits till det androgyna…. och i hemlighet till det dekadenta … och hur går det ihop med den där lite-lagom-kvinnan. Det går inte ihop. Det kolliderar. Så det dekadenta levs ut i drömmen…och… lite-lagom-kvinnan är verkligheten…
Så är det.
Skatans tankar 
Men jag gillar ju machomannan The Boss….Bruce Springsteen… förstås… hur det nu kan komma sig… men det är väl musiken. Det äär musiken.
Bowie är en av mina favoriter! Vilken röst han har. Dessutom är han snygg!
Kram!
Det där med manligt och kvinnligt har jag aldrig riktigt begripit mig på. Jag har en gammal gubbe i mig. Och jag har aldrig känt mig särskilt okvinnlig för det. 🙂
Znogge! God morgon! Ja han är snygg med sina olikfärgade ögon och sin androgyna utstålning. Kram tillbaka!
lilla blå! Inte jag heller … som du förstår… Men jag … jag har inte bara en gammal gubbe i mig.. jag har hur många som helst i mig. Schizofrent … om något. 🙂
Sätt dem på en bänk och placera ett schackbräde mellan dem. Så kan du göra annat under tiden. 😉
lilla blå! Tack för tipset 🙂
Jag har nog också mycket man i mig åtminstone känns det så när jag kämpar med min vedhuggning. röjning och allt annat gubbigt som måste göras.
Skogsnuvan! Man… eller helt enkelt (nej … det är verkligen inte enkelt) men … du är nog en hel människa som bejakar både det kvinnliga och manliga i dig… uj uj uj… det lät nå´t det. Men du förstår säkert vad jag menar. Kram! Jag gillar dig…