… inför Thailandsresan och Sonens bröllop II (med Pa).
I morse provade jag den klänning som jag tänkt mig ha… en underbart mörkt koboltblå sidenklänning med invävda blommor och blader… i en enkel fodral-modell. Jag hade den senast när lilla e gifte sig …
Jag trädde den över huvudet och började dra upp dragkedjan och hamnade på halva ryggen… Mannen som jag frågade om hjälp sa…. men den kan du ju absoluuut inte ha. Du ser ju ut som en stoppad korv. Ja… jag fick ju iallafall inte upp dragkedjan så …. jag var tvungen att ge mig.
Sedan provade jag igenom garderoben i rask takt. Inga shorts. (Det kan jag köpa där). Ett par byxor går väl an… Och så hittade jag en söt blommig top som jag kan ha till en vit eller möjligtvis turkos kjol. Jag har bådadera !! (kors i taket) att välja på. Skönt att man slipper ut och köpa kläder såhär i sista minuten iallafall. Och till den stassen mina platta guld-ballerinaskor. Så att jag kan gå också. När lilla e gifte sig hade jag guldsandaletter med hööög klack…
Så har vi inventerat resväskeförrådet… och har inköpt var sin ny. Min är chockrosa…. Det påminner mig om något som jag var med om en gång. Kerstin Dellert och vi, Mannen och jag, hade rest ner till Wien med samma plan. När vi stod och väntade på våra väskor… de flesta hade fått sina… och vi stod där vid bandet, en liten tålmodig skara, så hördes en hööööög röst utroopa: Men… min lilla rööööda… var är min lilla rööööda? Alla vi andra diskreta svenskar som stod där tittade bara upp… noterade vem som hojtat och tittade sen ner på bandet …. nu också hållande utkik efter den lilla rööööda…. (Vi är faktiskt ganska hyggliga mot våra ”kändisar” och låter dem vara ifred…)
Skatans tankar 
Så vackert det blåa tyget är! Ja, det andra också men för en som älskar blått så…
När ska ni resa?
Kram!
Det blåa tyget var oerhört vackert…men jag vet hur det känns. Skulle på 50-års fest i lördags, fick brotta upp dragkedjan och bestämma mig för att stå hela kvällen…tur att det var coctail! ha en underbar resa!
vi längtar vi oxå…
Znogge! Vi åker den 3 februari till Bangkok där vi sover en natt. Vidare till Roi Et i nordöstra Thailand där vi har hotellrum (byn är väldigt fattig och där finns inga möjligheter att bo över..) Vigseln äger rum i byn den 7 februari. Det skall bli en så´n upplevelse så det är svårt att beskriva. Den 9 eller så åker vi sen till Koh Chang (Elefantön) med Chang (Sonen) och Mott (=myran= Pa) … Kram!
Loll! Ja jag blev onekligen besviken för jag hade verkligen bespetsat mig på just den klänningen. Men.. vad gör det om hundra år. 🙂 Och en underbar resa skall jag iallafall ha. Kram!
Changochmott! Det förstår jag…. Kramar!
Det kan jag tänka mig! Har ju fått se sonens bilder från Thailand och många är helt underbara speciellt när de kom bort från turiststråken! Bröllop dessutom som är en sådana glädjehögtid. Synd på fodralet bara…
Kram!
Vilka härliga förberedelser – men synd på klänningen, fast that’s life. Skulle gärna åka till Koh Chang igen nu!
Znogge! Pa (eller Orapan som hon egentligen heter) är den mest förtjusande representant för sitt folk och det skall verkligen bli kul att just möta Thailand i sällskap med henne, träffa hennes mamma och bröder, mostrar och fastrar, kusiner och även se sevärdheter, naturparker, städer och byar tillsammans. Kram!
Pruddelutt! Jag kommer naturligtvis att ta massvis med kort… och tänka på dig. Du skall veta att din beskrivning av Koh Chang och dina bilder fällde avgörandet på resort. Hade inte hört talas om ön tidigare … men nu talar alla som jag känner som brukar åka till Thailand bara gott om Koh Chang. Kram!
Finns säkert mycket fina kläder där nere som du kan köpa. Jag åkte en gång mellan Ronneby och Sundsvall mest vara annan helg med flyg och då hade jag en rosa väska med prästkragar på som jag målat själv. Jag var kär och galen och mannen gillade min väska och sa att den var precis som jag. De flesta män skulle tyckt att jag med min röda saab med blommor på och min resväska skulle varit pinsamt men inte han. Jag älskade honom bla för det. Se vad din resväska väckte för minnen!
Skogsnuvan! Kläder finns kanske men jag åker ju upp till byn så gott som på en gång… och hinner inte köpa någon ”stass” till bröllopet. Men annars blir det en resväska full med skriv och ritmaterial till skolan i byn, kläder, huvudsakligen barn-kläder till byborna, presenter till mamma Gay och lite lite egna kläder. Sen fyller jag den på returresan med inhandlade saker. 🙂
Det visste jag väl… att just du skulle ha en rosa väska med prästkragar och en röd bil med blommar…
Kram!
Visst är det konstigt,att våra kroppar verkar leva ett helt annat liv,än den personen som bor i kroppen.Ewan tror sej vara,den Ewa som fanns för 15 år sedan och har inte riktigt insett,att hon faktiskt lever i en ”jäsdeg”!!!Huvale!
Ewan! Huvale… är rätta ordet… Huvale. Men egentligen kan det vara bra att ha lite valkar här och var. Man står sig bättre om det stormar och blåser. Kram!