”Vi skulle slippa ligga anhöriga till last”…

… skriver Cordelia Edvarsson i sin kolumn i Svd idag..

Skatan läste också det inlägg av Elise Claeson som Cordelia (jag använder hennes fina förnamn… bara för känslan att ja.. använda det… Cordelia)… Nåväl… Elise menar att familjen, anhöriga till de gamla på äldreboenden skulle  t v i n g a s  helt enkelt att ”delta” i vården…  och när jag läste detta… rös jag… precis som Cordelia.

PAPPA_~1

Föreståndare för alla äldreboenden, ring barn och
anhöriga och kräv att de besöker sina gamla släktingar,
tar ut dem på promenad och deltar i vården.
Kräv inte bara mer personal

Själva har jag glädjen att tillhöra en familj som värnar om varandra… som helt ”frivilligt” besöker vår gamla pappa, morfar, farfar…ja, helt frivilligt och ”hjälper till med än det ena än det andra” (mest Syster Yster)…  Vi  tycker oss t o m få något tillbaka…och… att det man ger… det får man tillbaka…  Nu är han en ”alert” herre men det har ju egentligen inte med saken att göra…  om frågan om anhöriga skall t v i n g a s  att delta mer i vården av sina gamla… det” förslaget” är verkligen mer än skrämmande…

Men i Uppdrag granskning vågade ingen fackpamp, minister eller expert kräva något av oss barn.Vi ska ju jobba och betala skatt – för att finansiera äldreomsorgen. Men är livets mening att fixa budgeten – borde det inte vara att leva i gemenskap med andra? Kan dessa meningsfullheter förenas, i ett upprop till anhöriguppror?

Föreståndare för alla äldreboenden, ring barn och anhöriga och kräv att de besöker sina gamla släktingar, tar ut dem på promenad och deltar i vården.”… tycker Elise Claeson i sin kolumn den 25 maj 2009 i SvD. 

Kräv inte bara mer personal” (Elise Claeson)

Jag får gåshus när jag läser detta”… skriver Cordelia och det får sannerligen jag också…

Vi skall verkligen kunna få åldras ”i den trygga förvissningen att inte bli beroende av våra anhörigas goda vilja”. 

Alla familjer är inte solskensfamiljer… alla gillar inte sitt ursprung… sina fäder och mödrar… Det kan finnas djupa sår i det fördolda… med hämndkänslor etc etc… som då kan ”släppas loss” på försvarslösa gamla… 

Så jag håller med Cordelia och Göran Rosenberg i DN… att införa Obligatorisk Samhällstjänst i stället för den frivilliga värnplikten… och bevare oss från den Obligatoriska Äldeomsorgstjänsten, som Elise Claeson föreslår… 

Jag kan t o m tänka mig att betala mer ”riktad” skatt… just för att kunna ”kräva” mer personal…

om det är det som skulle behövas för en bra äldreomsorg… och slippa ligga anhöriga till last…

Snön fullständigt vräker ner…

…timme efter timme och jag blev nästan rädd att vi skulle bli insnöade när vi besökte Janta och Per… men det blev vi inte. Vi kunde skotta oss ner till vägen och här är jag vid bloggen…. igen…

Janta kommer också från Thailand och är Pas moster …Pa är gravid och kan inte behålla någon som helst mat…. utom mat som man äter i Laos… så Pa och Janta och Son och kanske någon mer åkte till Son och lagade och åt denna sorts mat…. Jag fick lukta på fisken… Surströmmingslukt är bara förnamnet….

Vi andra…. vi åt en god kötträtt med kantarellsås och ris… tittade på sport och så travet förstås. En av de närvarande fick en inte oäven vinst som firades med att öppna en flaska whisky… som stått och väntat på ”rätt” tillfälle. Jag vet varken något om trav och spel eller om whisky… men det var spännande ändå när de andra satt där med sina rader och prickade in rätt häst efter rätt häst efter…  Sedan planerades och pratades det förstås om den stundande Thailandsresan. 

Tvåhundra gäster kommer att komma på det här bröllopet! Hela byn, grannbyn och ytterligare byar längre bort….

När Pa talade med sin mamma i telefon i morse och hon berättade om sina besvär blev ju mamman förstås bekymrad. Men hade ett förslag… Pa skulle bli serverad risråtta när hon kom hem…. Pa lyste upp… ja… Sonen tyckte att det skulle tillagas lite fler än en risråtta. Han trodde säkert att någon av oss farang (-er) (farang = utlänning) ville bli trakterade. Jag sa att jag trodde nog att vi kunde avvara … ja … helt säkert kunde vi vara utan .. just risråtta.

grilladre5tta

Uppladdningen börjar…

… inför Thailandsresan och Sonens bröllop II (med Pa).

I morse provade jag den klänning som jag tänkt mig ha… en underbart mörkt koboltblå sidenklänning med invävda blommor och blader… i en enkel fodral-modell. Jag hade den senast när lilla e gifte sig …

bla-klanningstyg

Jag trädde den över huvudet och började dra upp dragkedjan och hamnade på halva ryggen… Mannen som jag frågade om hjälp sa…. men den kan du ju absoluuut inte ha. Du ser ju ut som en stoppad korv. Ja… jag fick ju iallafall inte upp dragkedjan så …. jag var tvungen att ge mig.

Sedan provade jag igenom garderoben i rask takt. Inga shorts. (Det kan jag köpa där). Ett par byxor går väl an… Och så hittade jag en söt blommig top som jag kan ha till en vit eller möjligtvis turkos kjol. Jag har bådadera !! (kors i taket) att välja på. Skönt att man slipper ut och köpa kläder såhär i sista minuten iallafall. Och till den stassen mina platta guld-ballerinaskor. Så att jag kan gå också. När lilla e gifte sig hade jag guldsandaletter med hööög klack…

toppen

Så har vi inventerat resväskeförrådet… och har inköpt var sin ny. Min är chockrosa…. Det påminner mig om något som jag var med om en gång. Kerstin Dellert och vi, Mannen och jag, hade rest ner till Wien med samma plan. När vi stod och väntade på våra väskor… de flesta hade fått sina… och vi stod där vid bandet, en liten tålmodig skara, så hördes en hööööög röst utroopa: Men… min lilla rööööda… var är min lilla rööööda? Alla vi andra diskreta svenskar som stod där tittade bara upp… noterade vem som hojtat och tittade sen ner på bandet …. nu också hållande utkik efter den lilla rööööda….  (Vi är faktiskt ganska hyggliga mot våra ”kändisar” och låter dem vara ifred…)