…dröjde sig något obestämbart kvar inom mig. Och ju längre tiden gick, desto tydligare form fick det. Jag kan faktiskt formulera det.
Döden är inte en motpol till, utan en del av livet.
…Döden var närvarande… – och vi levde och andades in den i våra lungor som fint damm.
…. Men döden var ett faktum, ett deprimerande faktum, hur man än såg på saken. Instängd i denna kvävande motsägelse, sprang jag runt i cirklar. …. det var en underlig tid. Mitt i livet kretsade allt kring döden.”
(Haruki Murakami , citat från Norwegian Wood)
Skatans tankar 