I somras köpte jag en så´n där inspelningsapparat…

Alltid, när jag är ute och går min morgonrunda med StinaPinaFina t ex eller annars… tänker jag så bra, får massor av uppslag… idéer… formulerar hela inlägg om intressanta tankeväckande saker… och så… när jag kommit hem och jag satt mig vid datorn …. är allt puts väck..flödet, infallen .. ja iallafall orden…. Och så köpte jag den där apparaten.

Vad hände? Jo, så fort jag knäppte på den där på skogsstigen, vid vattenbrynet eller på bergstoppen … fick jag inte fram ett ord. En vanligtvis snackesalig Skata … kunde alltså inte fånga det här tankeflödet.  Hur gööör man… ni? Tänker man inte i ord. Jo det gör man. Varför får man då inte fram orden som man tänker dom när dom så att säga skall uuut…. födas…. struktureras? Ett mysterium….

Idag hade jag tänkt att berätta lite om min mormor Ester, en spännande självständig originell yrkeskvinna. Hon var gymnastikdirektör och sjukgymnast (dessa yrken hängde ihop och hon hade lärt sig dem på GIH Gymnastik och Idrottshögskolan). Hon flyttade med sin man, Simeon (han var också gymnastikdirektör), till England och London där mamma och hennes lillasyster Sissi (smeknamnet fick hon av ordet sister = syster på engelska. Egentligen hette hon Margit) bodde sina första år tills mormor och morfar skildes (mycket ovanligt på 20-talet) och flyttade hem till Sverige och Göteborg. Mormor hade drömmar för sina döttrar. De skulle minsann gå i de ”finaste” skolorna…. etc etc… Mamma led. Men gillade iallafall sin skola  Samskolan i Göteborg där hon gick hela sin skoltid och tog studenten. När de andra barnen hade sina fester i borgerskapets fina salonger, fick mamma och moster Sissi ha sina… i gymnastiksalar, som mormor lånade för ändamålet i de skolor hon arbetade i. Det var inte så kul…. Hela somrarna bodde de i Stenungsund där mormor arbetade med sjukgymnastik och mamma ofta också sommararbetade på någon barnkoloni. Jag kommer ihåg hur hon berättade om hur man avlusade barnen när de anlände med luskam och sabadillättika. Detta som en parantes. Hus som helst hade mormor sociala ambitioner….

När jag googlade på mormors namn, EsterPalmgren fick jag fram det här…. Ganska kul. Hon har berättat för mig om sina fjällfärder med ”sina” flickor… elever alltså. Men mamma och moster Sissi fick också ofta hänga på….

Mormor besökte oss på alla skollov, flyttade in med pick och pack, till pappas måttliga förtjusning. Det hände att han ”flyttade ut” när mormor flyttade in. Hon höll en militärisk ordning och disciplin. Vi fick ha hållningsgymnastik …Syster Yster och jag… gå med telefonkataloger på huvudet. … sitta med kvastskaft under jumpern vid måltiderna… Jag, som var den mest intresserade kanske, gick också långa promenader på somrarna med mormor då hon pratade och berättade om sig och sitt liv….

Mormor var teosof och buddist… Hon sa alltid att i nästa liv ville hon bli man, läkare och spela fiol… Jag läste just idag i tidningen om ”Den hemliga läran” …”Central är ett slags utvecklingslära som gäller både för människan och universum. Utvecklingen drivs hela tiden framåt mot högre livsformer på olika plan. Människans själ emanerar från en gudomlig källa, till vilken den är på väg tillbaka. Läran innehåller bland annat indisk reinkarnationslära, västerländsk evolutionism, klassisk mysterietradition, gnosticism och hermetism.” Källa: Nationalencyklopedin

Det här hade jag naturligtvis inte en susning om när jag var 10-12 år men en fascination för. Jag har faktiskt inte riktigt läst på än idag var teosofin verkligen innebär… så där har jag nå´t att bita i. Men att mormor skulle komma tillbaka som man, läkare och fiolspelande…. det sa hon flera gånger…

Hon påbörjade sin dröm om kommande liv redan i detta livet så smått… hon var manhaftig i hela sin utstrålning…och ganska, för att inte säga mycket, dominant. Mamma sa alltid att vad som än hände ville hon absolut inte likna mormor.  Mamma var urrädd att lägga sig i … hon sa alltid att vi skulle påminna henne om hon någonsin la sig i …. som mormor Ester….för det ville hon verkligen inte. Och därför har hon också präglat oss…. åtminstone mig… till inställningen att vi alla är olika och får så vara…. leva och låta leva….