Off the road

Jag fick ju lämna tillbaka Off the road av Carolyn Cassidy oläst till bibblan…Richard Ford kom emellan… men på Arlanda inhandlade jag Off the road som reslektyr. .. de andra böckerna var nerpackade..cassady

En fantastisk bok på sitt vis. Inte litterärt men som en rapport, dagbok, redogörelse över ”the beat generation” och hippielivets uppgång och fall… och baksida.

Hela tonåren var jag oerhört inspirerad av beatnickarna… klädde mig i svart…lyssnade på jazzen..läste Sartre och … levde nära gränsen med vissa utagerande vänner. Men… min andra, väluppfostrade, borgerliga, anpassade sida var vikten i den andra vågskålen… så jag tippade aldrig över, som min döde bror,… med alkohol och droger… Nej, Skatan har försiktigheten som motvikt mot nyfikenheten och den har varit bra många gånger. Mannen var också en av personerna som fick mig att ”tippa över” till rätt sida.

Cassidy berättar om drömmarna om ett mindre materialistiskt mer andligt, medvetet liv som de alla strävade efter. Neal Cassidy och Jack Kerouac (Allan Ginsberg m fl)  var/blev frontfigurerna för det här livet… det här drömlivet….och Carolyn som var gift med Neal skriver om dess uppgång och fall, dess  kraschlandning… precis som min brors liv gick i spillror  i sviterna som hippie, vinpimplande, gräs-rökande m m. Så småningom försökte han komma på rätt köl och…. blev AA-medlem och buddist, ett sista tappert försök att bli mer andlig och ta tillbaka sitt liv… men han dog i sviterna av det här utagerande livet 38 år gammal… liksom både Neal och Jack… före 40 års ålder.

Allt det här skriver Carolyn Cassidy om… hennes kamp att fånga Neal och ge honom tryggheten i en familj… samla ihop honom till ”vardagsliv” och familjeliv igen… Hennes egen dragning till Jack, som hon också hade ett förhållande med, hennes förnedring så småningom men också hur hon för egen och deras barns del ”bröt sig” loss till ett eget liv …

Alla dessa drömmar som gick, ja…. åt h-e … Det skrev Carolyn Cassidy om.  Det var en sorglig bok om en ”lost generation” efter den andra ”lost generation” (Hemingway, Zelda och Scott Fitzgerald m fl) … en slagen generation, the ”beat generation”)

2 kommentarer

  1. Jaså du var en sån du. Kunde nästan tro det. Här på bonnlandet var man ju inte så modemedveten. Nedvikta gummistövlar och svarta smala jens och anorak. Det var mer jag. Jag beundrade mamman i familjen addams. Hon som var smal blev och hade svarta kläder och långt svart rakt hår. Försökte se ut som hon. Herre je så hemskt. Nu försöker jag klä mig så färggrannt som möjligt bara för att hålla humöret uppe.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.