Jag hinner inte mer än hem och öppnar tidningen… så blir jag så in i h-e förbannad och upprörd…
Försökte hitta den lilla artikeln på nätet men just den fanns inte på SvD:s nätsajt… 
Jag citerar: Hallå där! på sid 6 i Svenska Dagbladet av den 3 april 2009…skriven av Sofia Strandberg.
”Jenz Kjellberg kan förlora sin a-kassa på grund av att han bloggar gratis på Smålandspostens nätsajt.
Hindrar bloggandet dig från att jobba?
– Absolut inte. Jag står till arbetsmarknadens förfogande 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan och kan ta vilket jobb som helst. Bloggar gör jag på min fritid, men uppenbarligen har du ingen fritid som arbetslös.
A-kassan vill att du ska redogöra på stämpelkortet hur mycket tid du lägger ner på bloggen.
– Ja, och sedan ska tiden dras av från ersättningen. Det är fullständigt absurt. Bloggen är ren hobbyverksamhet och terapi för mig.
Vad händer nu?
– Jag bloggar vidare. Vill a-kassan bråka med mig så tar vi det då. ”
Ääär det klokt eller äääär det klokt? I samma tidning kan man läsa att regeringens jobbpolitik är underkänd…
Det handlar inte om hur mycket pengar arbetsförmedlingarna får ytterligare.. Allt handlar om vilken kompetens handläggarna besitter… vad man prioriterar… och hur man överhuvudtaget jobbar. Jagar man blogggare som på sin fritid gör nå´t vettigt…eller …. b e k l ä m m a n d e….
Beklämmande.
När jag flyttade till Nyköping hade jag sagt upp mig från en sekreterartjänst i Stockholm och hade en karens på 45 dagar innan jag fick någon ersättning från min a-kassa. Min handläggare frågade varför jag sagt upp mig… jag kunde väl ha pendlat… det finns inga jobb… om ett halvvår måste du söka jobb i Norrköping, Katrineholm, Stockholm… om ett år måste du söka lämpliga jobb i Norrland eller Skåne… Det är bara att flytta….
Ja ja…
Det tar en dryg timme att resa till Stockholm… Jag var då 60 år… att pendla minst 2,5 timmar varje dag… Kände inte för det… och
Jag var helt lugn…
… jag hade ju i alla fall en a-kasseersättning, pensionsgrundande… och stod till arbetsmarknadens förfogande…
Jag var helt lugn…
En vän hade också varit arbetslös sedan 2000 … deltagit i en massa meningslösa kurser… varit skolmormor/morfar eller vad det heter…gjort allt vad handläggaren förelagt honom/henne… en två, tre jobb eller så…kanske fem… som hon/han pliktskyldigast sökt men inte fått…
Min vän är fortfarande arbetslös eller har aktivitetsstöd eller …. vad det nu kan heta… I alla fall pensionsgrundande ersättning tills hon/han fyller 65 år… Han/hon har fått en ny handläggare som han/hon inte ens har behövt träffa personligen… de har bara haft telefonkontakt….Många bäckar små… även om de är små… är de pensionsgrundande…
I och för sig bloggar han/hon inte… men har andra fritidssysselsättningar…
Själv var jag så infernaliskt urbota dum… att jag inte utnyttjade systemet… till max… Då hade jag också haft en pensionsgrundande inkomst…
Jag ångrar mig bittert….
Så här blev det för mig.
Jag skickade ut ett cirkulärbrev där jag erbjöd mina tjänster och av cirka 20 kanske …fick jag 2 napp… Ett av dessa napp anställde mig.
Arbetsförmedlingen hade inte gjort ett skiiiit…. under tiden…
Jag började glad i hågen. Efter en veckas arbete bröt jag fotleden… en svår fraktur, som jag fortfarande har men av… Min arbetsplats bestod av min chef… och så jag som sekreterare. I två månader arbetade jag så gott det gick hemifrån… men det gick ju inte i längden…. rent moraaaliskt alltså…. Min chef hade verkligen inte råd… så jag sa upp mig…
Detta var fel nummer 1. Jag skulle naturligtvis ha bett min chef säga upp mig… men då skulle hon inte ha kunnat anställa någon på x antal månader eftersom lagen är så… OM hon hade sagt upp mig kunde jag fått a-kasseersättning efter bara en vecka… pensionsgrundande… Men inte ens efter 45 dagar tog jag emot a-kasse-ersättning (fel nummer 2). Jag stod ju inte till arbetsmarknadens förfogande… Även om jag visste att jag aldrig skulle få ett jobb om jag inte satte till klutarna SJÄLV… så ville jag inte utnyttja ett system med stora luckor… Jag var såååå moralisk och korrekt….
Herre min je…
Visserligen är jag gift med en man som har det bra ekonomiskt ställt… Men vi har alltid haft skilda ekonomier… och nu.. när mina pengar börjar tryta… aktiemarknaden är vad den är… inget inflöde… och u r u s e l pension som deltids- eller halvtidsarbetande småbarnsmamma som jag var, nytt pensionssystem som inte längre tittar på de åren man har haft högst inkomst utan slår ut… så…
Skit!
Mannen fattar ingenting…. (jag har blivit den gamla typen av lyxhustru/hemmafru som får ”hushållspengar”)… och han fattar inte alls… n å g o n t i n g….
Ja ä int´bittää… nej nej… int´ä ja bittää int…
Det som var droppen…. var jakten på den här arbetslöse bloggaren… Jenz…
Skatans tankar 
Välkommen hem! Jag läste också om den stackars bloggaren och tänkte förstås på dig. Det är verkligen upprörande! Tråkigt för dig med allt trassel med a-kassan!
Nu är bouppteckningen äntligen klar. Man måste verkligen vara om sig och kring sig för att allt ska klaffa.
Så du heter också Kristina. Roligt om namnet lever vidare i släkten!
Hälsa H och SFP och alla som sammanstrålar i Örebro!
Kram
Hej igen!
Jag glömde önska Glad Påsk!
Kristina! Glad Påsk önskar jag dig i ett varmt soligt Skåne! Skönt att bouppteckningen är klar… och du har fått rätsida på allt…
Visst är det kul att Chang och Mott tänker döpa den lilla (om det nu blir den lilla…) till Kristina. Det är Pa som har föreslagit det. Kristina är ju inte direkt ”på modet” nu… Jag blev verkligen jätteglad och tänkte också på dig… att det fanns på både fars- och morssidan.
Jag själv har egentligen inte haft något trassel med a-kassan. Jag valde alldeles självmant att inte anmäla mig som arbetslös efter mina 45 karensdagar då jag tyckte att jag inte ”stod till arbetsmarknadens förfogande”… Skulle vara moralisk och ”ärlig”… och så blev jag bara så himla arg på att i stället för att luska fram ett jobb åt den här bloggaren… så jagar de honom för något som han obetalt gör på sin fritid. Resursslöseri…
Kramar till dig och alla hälsar med största säkerhet tillbaka, även om jag just nu inte har frågat dom.
Skatan.
Det är för jäkligt!
AF, kan väl se till att sköta sitt jobb, istället för att ägna sin tid åt sådana här dumheter!
Men, det är ju tyvärr så det har blivit, som arbetslös har du ingen fritid…inga rättigheter heller för den delen.
Nej, att vara moralisk, med det regelverk som finns nu, lönar sig illa, vilket är för jäkligt det också.
Kram!
Nina! Allt är helt enkelt för jäkligt… Och jag tycker uppriktigt synd om alla arbetslösa… Först och främst alla unga som inte ens fått smaka på ett arbete och förstås de som bor så till att det är dåligt med jobbutbud… men också alla lite äldre… över 50…som aldrig lär se en arbetsplats inifrån… om de inte startar eget förstås…
Men det är ju också en helt annan femma… med helt andra ”hinder”… Kram!
Skatan.
Ja, det är fruktansvärt!
Att starta eget och få det att bära sig, är inte så sabla lätt det heller!
Ett fasansfullt slöseri med kapacitet och potential, det är vad arbetslöshet är!
Kram!