… har Skatan ännu en gång, ännu en vår… dippat ner i den här satans melankolin som jag försjunkit i se´n urminnes tider… både höst och vår….
Men i år skall jag tampas med den… utan ”lyckopiller” trots att jag har blivit ännu tjockare… se´n jag slutade ta dem. Jag äääter mer nervöst nu… om man så säger…
Det verkar onekligen väldigt självupptaget, egoistiskt m m ego… att bli på det här viset… likgiltig och ledsen… och gråtmild…
Men jag kan inte hjälpa det… rå för det…
Nu kämpar jag med att känna t i l l i t… till livet och vad det bär med sig…ja, allt vad det ordet står för för mig…. (Loll gjorde mig uppmärksam… och det är jag henne evigt tacksam för)
Och… nästa vecka är det påsk… Och… vi skall träffas nästan allesammans hos Örebroarna… Finns det hjärterum så finns det stjärterum…
Och Chang och Mott skall få en liten tös framåt sensommaren…. eller en liten grabb. Man kan ju aldrig vara stupsäker…
Och t o m Skåningarna …. gör sig fria från sina hästar… några dar och kommer till Örebro….
Och Nickan och faster…Stora E…
Och Skatan har nu frisyr… som… när den ”slår ut” och blir lite längre kommer att se ut som Beatles-pojkarnas eller Mando Diaos frisser…
Så… nog finns det saker att rycka upp sig för… alltid…
Skatans tankar 
Snyggt som sjutton, mycket trevligt som väntar och påsken i faggorna. Men ändå kan man känna av melankolin… Ganska konstigt men mycket mycket mänskligt! Och vi är väl inte mer än människor 😉
Hoppas din lördag blir fin!
Kram!
Znogge! Nej, det skall gudarna veta… 🙂 att vi inte är mer än människor. Kram!
Popidoler, hästar och ungar. Fullt ös med andra ord *S*
Kul att du tittar in lite då och då, det glädjer det ålderstigna gubbhjärtat.
kram
pappa B! Det gläder en ålderstigen gummas hjärta också… att du tittar in… Just nu är din blogg en av mina mest ”klickade” länkar… Ha det, som Sonen brukar säga.. Ha det…
Härliga bilder!
Nej, ingen av oss är mer än människa…och att kämpa mot melankoli, är stundom både svårt och tungt.
Jag har två tips att ge, som jag brukar utsätta 😉 de jag jobbar med för…
Vad det gäller tillit, så är det det de flesta av oss brukar fallera i, använd det som affirmation, muttra tillit högt eller tyst inom dig.
I synnerhet när du märker att du fastnar i negativa tankebanor…och gör det gärna när du är i rörelse, typ promenerar.
Avsett tio minuter om dagen, där du har ”tillåtelse” att vara precis hur melankolisk du vill, vältra dig i känslan om du vill!
Gör ett avtal med dig själv, att under dessa tio minuter, är det ”fritt fram” men att resten av dagen/dygnet ska vara melankolifredad.
En känsla eller ett tillstånd som ”inte får finnas”, växer sig ju desto starkare, när vi lägger tid och energi på att ignorera det, vilket ju är totalt onödigt…varför mata det med kraft?
Kram!
🙂
Så fin du är i din nya frisyr. Du räknar ju upp en massa positiva saker som är runt omkring dig men men….. ibland kan man bli låg i alla fall och det måste man tillåta sig. Man är ju bara människa och snart värker det över och du blir dig själv igen glad sprallig och kan se på livet med din härliga humor Det vet jag. Kram på dig. Sänder dig varma tankar.
Nina! Tack för dina goda råd… Jag praktiserar redan en del av dem, t ex affirmationen… när jag promenerar och när jag ”fastnat”. Det värsta är att jag är så himla trött… hela kroppen… Men det gåår över, det vet jag ju. Kramar!
Skogsnuvan! Tack för det… Känner mig lite som ”förr”… pojkflicka som jag var. Nu sitter i och för sig pojkflickehuvudet på en rundare kropp men… ja…
Tack för de varma tankarna. Jag vet också av erfarenhet att den här ”dippen” kommer varje vår… ibland mer… ibland mindre. Och nu när jag kom hem till Sverige. (Det är samma som när man får huvudvärk eller blir sjuk på lördag söndag när man är ledig) Dina varma tankar…det känns fint. Kramar!
Skatan.Det är bra att du affirmerar, i synnerhet när du kör fast!
Ja, jag förstår att du är trött i hela kroppen…det är just därför jag föreslog ”tio minuters knepet”, det går ju så mycket kraft åt att jobba bort eller försöka tränga undan melankolin, att du blir ännu tröttare!
Prova, de av mina klienter som har gjort det har – oavsett vilken känsla det har rört sig om – märkt hur den har avtagit efter bara ett par gånger…
Kram!
🙂
Nina! Jag ska prova det också… Låter faktiskt väldigt sunt…
Har du nät-klienter också? Vad jobbar du med förutom att skriva… ?
Kram!
Nina! Nu har jag varit hos dig och ”läst på”… Fy sjutton vad ”skämmit”. 😦
Tack än en gång för hjälpen. Kramar!
Skatan.Inte alls skämmigt, det är helt ok!
Om du undrar om jag jobbar på distans också, så…ja, visst gör jag det.
Brukar helst kommunicera med mina distansklienter i telefon än över nätet…men visst ”talar” jag med dem över nätet också, när det föredras.
Varsågod, det gjorde jag så gärna.
Kram!
🙂