… när solen lyser…. och det var längesedan. Som nu. Idag.
Mannen var på kontoret och StinaPinaFina och jag strosade en hel timme i ”gamla” kvarter. Hon nosade och nosade och kissade och kissade. Problemet är att hon tror att hon är en hanhund och lyfter på benet. Det går an… tycker Skatan, att lyfta på benet och slå en drill mot träd och lyktstolpar, stenar … men iiinte husfasader. Och det är ju där alla andra hundar kissar. Verkar det som.
I Vasaparken var det full rulle på den stora fotbollsplanen som man byggt där och som visst fungerar som isbana när den tiden är. Förbi nu… i alla fall… Och längst upp på höjden har man byggt ett gigantiskt hoppberg där de mindre ungarna skuttade som galningar. 
StinaPinaFina hade gärna skuttat med… men deeet gick ju överhuvudtaget inte för sig. Förstås.
En ung man tilltalar mig… Jag vänder mig nästan om och kollar om det verkligen är mig som han tilltalar. Men det är det. Med ett brett leende frågar han mig om StinaPinaFina… pratar om det fina vädret… om killarna som spelar fotboll. Själv håller han på Färjestad (ishockey) och Leksand… brukar vara mycket i Tällberg…Hans frus morfar bor där… och … så kelar han med StinaPinaFina som ju älskar att få så´n uppmärksamhet. Precis som Skatan.
Egendomligt. Men väldigt uppmuntrande.
Antingen hade han solen i ögonen… eller så var han genuint intresserad att höra sig för om dvärgschnauzers…
Vi gick till hundgården där tre hundar sprang runt. StinaPinaFina har blivit lite restriktiv…. lite avvaktande… gillar inte alla hundar (nej, vem gör det?) så jag tyckte det var bra att släppa henne lös därinne… Hon lekte glatt med en mops-kille och en lagotto tror jag de heter. Mopsen hette Sigge och lagotton hette Selma…
Bilden är ju tagen i juli och det finns ju inte en jycke i den… men det var här … i Vasaparken… vi var… i yngsta dotterns kvarter…och Kaxes och …framför allt Bessies…
Efter vår utflykt i Vasaparken åkte vi till ortopedteknikern för att göra en avgjutning på min fot för inlägg… i jättetjusiga snörskor som jag helst skall bära… så fort jag går… i hela mitt fortsatta liiiv…
Men sen blev det mat på Blå Porten på Djurgården och middagsrunda med StinaPinaFina innan hemfärd till Nyköping och …. se´n kvällsmat och fötterna på bordet… och
Det har varit en bra dag.
Glömde.
Vi hälsade naturligtvis på farsguben också 
… som glatt satt klädd i granngubbens skjorta och byxa… Först tyckte han inte att han kände igen skjortan efter tvätt… och så tyckte han byxorna hade blivit lite längre i benen… Han kollade. Rum nr 202 stod det i kläderna. ”Och jag. … jag bor ju här i rum nr 207. ” Han hade haft på sig byxorna i två da´r. Vi skrattade så vi skrattade. Och så hjälpte jag pappa att byta byxor. Men skjortan tänkte han ha på sig till kvällen.
Skatans tankar 
Ja, det var en bra och glad dag på många vis!
Din pappas klädbyte påminde mig om när min mamma gick hem med fel kappa från en uppvaktning. Den felaktiga satt bättre men fick ju returneras. Ja, ibland blir det tokigt men avslutar man med ett gott skratt så blir det egentligen ganska bra 🙂
Znogge! Ja, man kan ju inte annat än att skratta… Jenny, pappas ”room maid” som hämtar tvätt och returnerar måste ha haft bråttom och inte ”glasögonen” på.. och en 2:a kaaan ju lätt se ut som en 7:a… faktiskt…Och pappa, ja, han tittar väl inte så noga han heller. Det roliga var att han inget sagt utan hade haft byxorna på i två hela da´r… och rört sig på hemmet, i matsal, salong…korridorer… Kul var det..
Skatan har också gått hem med fel kappa från nå´n fest… för det fanns ingen annan kvar. Men det ordnade upp sig det också förstås… 🙂
Jo du. Våren kan göra under. Alla blir gladare och socialare både människor och djur. Lite kul med din pappas misstag. Känner igen mig. Skulle säkert gjort lika jag som har kläderna bakfram och aviga och med olika sockar. Jag har full förståelse