Ja, trots utmärkelsen från pappa B och uppskattningen… kan jag ibland tycka… när jag läser de bloggar som skriver om viktiga… politiska… kulturella… ja angelägna händelser … som sker… som ”lobbyar”… som påverkar (Nina t ex och Mymlan)… ja då kan jag ibland tycka att det är ”futtigheter” som kommer ur min ”penna”…
Men… så rycker jag upp mig och tänker att jag haaar ju en ”vardagsblogg”, en blogg där jag är personlig och skriver om det ”lilla livet” , om stort och smått som händer alldeles runt mig… i min lilla lilla värld…
Ibland brister den där bubblan av engagemang… och jag kanske skriver något upprört… men jag tror nog på det där att…
… ”skomakare bliv vid din läst”… Skatan är inte ämnad för så´na skriverier… utan skall nog stanna här … i det vanliga … ovanliga… privata… och just dela med mig av detta det jag tror jag är ensam om att känna… men som är så allmängiltigt … dela med mig av mina tankar och känslor… 
”Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden.” (Gustave Flaubert)…
Framtiden oroar mig också till max… när jag tänker på den… men… just nu kämpar jag för… att inte mista ”nutiden”…
Skatans tankar 
bra skrivet 🙂
och det du skriver är inte alls futtigt ! 😛
kramar …
Ida! Tack ”gullunge”! Gullunge sa Margith ofta till dom hon tyckte om… gammal som ung… 🙂
Eftersom jag inte vill sticka ut så är nog medeltiden bäst.
Både innehåll och layout på bloggen är väldigt bra!
Stora B! Tror jag det… Kram på dej!
Stora E! Tackar tackar… ombytligt …både innehållet och layouten… preciis som Skatan själv. Kramar!
Jag tycker att din blogg är intressant och de är en av topp 5 så du ska bara fortsätta som du alltid har gjort tycker jag… KRAM
turez! Tack …snälla du. Vad ni alla är gulliga. ja jag fortsätter förstås på min ”inslagna” väg.. för jag kan ju inte annat än att ”vara mig själv” … och skriva som jag gör.
Vad menar du med en av topp 5? Var är den rankad? Hos dig? Nuuu blev Skatan nyfiken.
Kramar!
Skatan.
Tack tack för alldeles oförtjänt beröm!
Mymlan, Joshua_Tree (Enligt min humla) och Niclas Strandh (Deepedition) är de som – verkligen – förtjänar beröm och komplimanger!
De bloggar allihop troget och engagerat och mycket mycket bra, dag för dag…år efter år.
Medan jag – glatt – har struntat i att ens logga in, ibland flera månader i taget.
Skatan, även min blogg startade som en ”vardagsblogg” (fast…ok…i min vardag ingår ju healing också *S*) och jag försummade den friskt även då…
Mina ”vardagsskriverier” nådde aldrig någonsin upp till vad du lägger ut här!
Att min blogg nu helt plötsligt beskrivs som ”seriös” (av en nytillkommen läsare, jag höll på att trilla av stolen när jag läste det…) eller engagerad, beror endast på min oförmåga att låta bli att reagera när vansinnigheterna i lagstiftningar mot internet går för långt…
Och detta är hela sanningen!
Det finns – absolut inget – ”futtigt” i det du skriver!
Du skriver så levande, så målande om dig och de dina…om glädje och sorg, att det är alldeles omöjligt att hålla sig härifrån!
Undervärdera aldrig dig själv och din förmåga att formulera dig!
Stor kram!
Jag förstår att man kan känna så emellanåt, men samtidigt så glädjer du ju många med din vardag!
Nina! Verkligen inte oförstjänt… Då och då besöker jag Joshua_Tree och Deepedition och kommer oftast därifrån ”laddad” eller ”upprörd” och engagerad…
Att jag hamnade hos dig … var Halvars förtjänst… Jag brukar för det mesta läsa kommentarerna som redan givits innan jag själv kommenterar… och bli nyfiken… och fastna…
Jag har en brokig skara bloggvänner… lika brokig som jag själv är… inombords åtminstone… lika flaxig… och jag älskar dem alla… var och en på sitt sätt..
Egentligen hade jag slutat med det där ”undervärderandet”… När jag var ung var det ursäkta mig hit och ursäkta mig dit och förlåt ända tills Mannen uppmärksammade mig på det… Sluuuta be om ursäkt för allt… Nu verkar jag ha fallit tillbaka… trots all positiv respons.
Så… nu gäller det skärpning… 🙂 Kramar från Skatan Tingtong (=knäpp på thailändska)
Tesstamente! Hallå… tack för att du tittade in…och tack för dina ord… Jag har alldeles nyss läst ditt Tesstamente… om din tingtong (=knäpp på thailändska)-Pappa… så flippade datorn (just nu flippar den ur under varje ”sittning” minst två ggr). Men jag kommer tillbaka och kommenterar. 🙂 Kram!
Skatan.
Ja, visst skriver de fantastiskt…och som sagt, till skillnad från mig, är de sina bloggar trogna och harvar idogt på.
Att hamna i undervärderande, händer ju understundom…jag tror att det viktigaste är att man blir uppmärksam på det och tar sig ur det igen, så snabbt det bara går.
Ja, underbare Halvar…så många man har ”fått” genom honom.
Kram!
🙂