1885 skapades Siriuskogel för kejsarparet… som utflyktsmål och utsiktspunkt…
Paret Anderson … Skatan och Mannen och StinaFina förstås… beslöt dagen till ära… att bestiga denna Kogel… igen. Ett försök gjordes ju i mars…men vädrets makter hindrade oss att nå toppen… den gången…
Denna gång gick det bättre…. Vi tog det branta lutet…. Mannen och StinaFina först… Skatan efter med kameran…
Först via en del gator … sen tog skogen vid…En glänta dök upp med en jättesten… och en skylt… på vilken det stod Lyckoplats ”Inflyttarstenen” (fri översättning som vanligt)… Vi knatade vidare… 
..mötte en ”häst” i en glänta… och så var vi framme…nästan…och läste på skylten…
Ich bin Pumba…
Jag heter Pumba och hälsar varje gäst högt och ljudligt. Men hur vacker skäller jag inte? Skällande hundar bits inte – och så är det med mig…. o s v…
Denne bjässe hälsade oss verkligen välkomna. StinaFina pep av skräck över det väldigt fysiska närmandet av hundjätten…
Skatan drack kaffe (diskvatten till ett förskräckligt högt pris… men teg förstås…Det fanns ju liksom inget annat att tillgå..) och Mannen saft och StinaFina … vatten..
Och så fotograferades det där ovanifrån… 
Esplanaden vid die Traun…
Och vi skymtade hemmet vid Salinenplats… genom lövverket. Det är huset med det gröna taket… också alldeles vid die Traun…en av åarna som flyter genom Bad Ischl… den andra är Ischl…
På nervägen tittade vi upp… och såg en gubbe dingla i ett träd… hmmm… ganska högt upp… liite otäckt..
. … det gick brant ner… Snart var vi nere på samma nivå som Esplanaden fast på andra sidan… 
Vi gick över bron… mot Elisabeth-huset… det gula hörnhuset.
.. och hemmåt….
Nu skall vi äta sparris med hollondaise-sås… Vårens första för oss… och dricka vin därtill…
Skatans tankar 
Vilken härlig dagsutflykt! Måste säga att jag är rejält avundsjuk men jag unnar verkligen er den härliga dagen!
kramar!
(Hur kan det komma sig att ni hamnade just i Bad Ischl? Om man får vara lite nyfiken…)
Vilken härlig dag och underbara bilder, som alltid!
Hoppas att sparrisen och hollandaisen (till skillnad mot ”diskvattnet”) smakade riktigt bra!
Kram!
🙂
Nina! Sparrisen var heeelt underbar… mycket beroende på att Mannen lagade till måltiden… för en gångs skull…
Det där ”diskvattnet” skall vi bara inte tala om… Har nog aldrig smakat nå´t så dåligt. Men finns det bara ett ställe för kaffe… längst upp på en bergstopp… så… kan man ju i princip servera vad som helst… folk köper ändå… 🙂 Kramar
Åh vilka härliga omgivningar att vandra runt i!
Skatan.
Så bra!
Det är ju tyvärr så, bristen på konkurrens, tar ofta kol på kvalitén…
Kram!
🙂