”Det kanske, ve och fasa, är JAG? Som inte kan acceptera…utan söker perfektion? Som ju inte finns. Någonstans.
….Allt handlar om acceptans, hörde jag mig själv säga...” (Rachel Mohlin i DV nr 6, som jag fick av Syster Yster Nickan idag)
Kanske gäller det skator också… Jag kanske skulle ha tackat och tagit emot de där …. hm… vitsvarta fåglarna..som skator… ändå?
Det finns ingen perfektion. Acceptans….. Sug på det…
Skatans tankar 
Inget är väl helt perfekt och den konstnärliga friheten kan säkert också göra att en skata inte ser ut precis som en sådan. Mycket handlar om hur det ser ut i betraktarens ögon. Jag kan vara väldigt petig med vissa saker medan Husse tycker ”det är väl bra så här”! I vissa andra lägen har han en väldigt besämd uppfattning och det är oviktigt för mig.
Hade jag beställt en eller tre skator hade jag förväntat mig att vissa grundkrav var uppfyllda som tex rätt färger. Om ni nu inte avtalat om en fantasiskata. Jag tänker på de kor i porslin som finns att köpa med olika mönster. Kan vara en kostnadsfråga också tycker jag…
Kram!
Znogge! Ovan inlägg var bara en reflektion över min… kanske din… inställning ”i stort” och jag tog mina vitsvarta skator som exempel…på att … ja … ibland har man faktiskt förväntningar … om inte på perfektion… så åtminstone …något ditåt.
Jag hade ju specifikt beställt en SKATA… och en skata är svartvit… Det är det huvudsakliga kännetecknet + den långa stjärten..
För övrigt hade hon fått fria händer.. naturligtvis… som konsthantverkare.
Men hon var själv helt och hållet inställd på att hon ”gjort fel” så… det är bara att vänta…
Fåglarna var, som sagt, fina men inga skator… Kramar!
Jag förstod att det var en reflexion där skatorna fick bli exempel! Men vad är ”fel” 😉
Kram!
Vad då perfekt? Vad som är perfekt sitter ju i betraktarens ögon. Egentligen tycker jag att det som är perfekt är ganska tråkigt. Livet och naturen är inte perfekt och ska nog inte vara det heller tror jag. Ta en barnteckning tex. Underbart ibland men kanske inte perfekt med en katt utan ben eller en människa där armar o ben sitter direkt på huvudet. Härligt härligt men inte perfekt
Njaeh…inte när ”acceptans” blir likvärdigt med ”att nöja sig”…då falnar åtminstone mitt intresse för acceptansens välsignelser.
Kram!
🙂
Znogge!… ”gjort fel” var ”fel” uttryck…här. Keramikern hade inte gjort skatorna medvetet vitsvarta och tagit sig en ”konstnärlig” frihet… utan hon var faktiskt överraskad själv över ”misstaget” eller” ”felet”… Men vad är ”fel”… Tja… de var fina fåglarna… och jag tänker nog köpa ett exemplar av den ”vitsvarta” sorten också… men de var inte…. ja… vad jag förväntat mig…och beställt 🙂 Kramar!
Skogsnuvan!Det är ju deet jag egentligen menar. Att ”betraktaren” har sin bild och sina förväntningar av hur något skall vara…Stämmer inte bilden med verkligheten … så… Ett av vår tids stora dilemma… tror Skatan. Inget får vara defekt…eller kantstött… eller sakna ett öra (som min Kurre) … utan skall vara perfekt. Min Kurre är härlig härlig … och perfekt för mig… men inte för Mannen eller i strikt perfekt-mening. 🙂 Kramar!
Nina! Där satte du kanske fingret på … det hela. Jag ville faktiskt ha en svartvit… som jag indirekt beställt genom att jag just beställt en skata…och kunde … just det… inte acceptera … en vitsvart… när Skatan är svartvit… 🙂 Kram!
Skatan.
Tack.
Nu har jag ju alltid varit misstänksam mot ”fenomenet” acceptans = nöja sig, eftersom jag tycker att det sedan övergår till = resignation och resignation i sin tur, har mig veterligt aldrig lett till något positivt.
Kram!
🙂
Nina! Just det! Nej, resignerad är ju det sista man som Skata vill vara eller bli… Leva och låta leva. Här och nu. … är ju min paroll… 🙂 Kramar!