Efter en veckas feber och hosta

är Skatan så rastlös, så rastlös sååå …

Och trött.

Och arg.

Hon hostar lungorna ur sig om nätterna.

Fortfarande.

Så fort hon gör det minsta lilla ramlar hon dit igen. Ner i sängen där hon ligger och flämtar. Fast idag är hon feberfri i alla fall …

Hon har varit ute med StinaFina på sina rundor i hösten, tidigare morgnar … och under fullmånens sken. Månen såg ut som om den sköt en ljuskvast rakt upp i himlen …

Ett gigantiskt utropstecken.

Månen som ett utropstecken

Som ett tecken … omen.

Men det var väl mobilkamerans fel …

Detta bildspel kräver JavaScript.

*suck*

Måndag igen

och den sista dagen i den första höstmånaden som i år, 2013, blev en härlig förlängning av  sommaren.

Varm. Solig. Hög.

Väderminnen som Skatan kan ta fram när mörkret kryper inpå och höststormarna tjuter …

Tidens spiral snor sig obönhörligen uppåt …. eller nedåt …  beroende på hur man ser det …

downward_spiral

Mot ett ljus  …

Explorations of Beauty and Decay

eller mörker … beroende på hur man ser det …

Idag ska Skatan gå till frissan Ida och klippa sig. Det brukar hon göra si så där var sjunde vecka och varje gång börjar hon fundera. Och älta. Och grubbla.

VaVa

Ska hon låta håret växa  …. Ska hon klippa det vrålkort som när hon var ung …(nej …då kommer hon se manhaftig ut och t o m kanske likna  Gertrude Stein …

Gertrude Stein

som hon delar födelsedag och just därför alltid varit speciellt nyfiken på  … både hon och Skatan är födda den 3 februari.

Kan det finnas en likhet … de är ju födda under ”samma stjärna”  … fast med ”ljusår” emellan.

Fast då kunde Skatan lika gärna vara ”lik” Paolo Roberto som också har sin födelsedag den 3 februari.

Paolo RobertoOch han klär ju i kortkort 🙂

Detta grubblande på likheter, personer och personlighetsdrag har Skatan alltid sysslat med så länge hon lever. Hon vill vara ”lik” … och det ska hon skriva om under bokstaven P … vad det lider.

P som i Privat, Personligt *

Nej nu får hon ge sig Skatan … inte sitta här och svamla, rycka upp sig måste hon och gå Morgonrundan med StinaFina … sedan måla över munnen på porträttet som hon håller på med  för att se om det hjälper … sedan göra sig i ordning för LYX och frissan Ida …

Såja …

Nu kan den sista måndagen i september 2013 ta sin början …

* Det här var väl en riktig ”cliffhanger”, Ingrid? 🙂

De´ ä´ ba´ å åk …

sa Ingemar Stenmark någon gång … och det gäller nog inte bara skidor.

Skatan har som vanligt kommit lite på sniskan och av sig när det gäller bloggandet. Det har varit så mycket annat.

Att hon haft ämnen att blogga om … jo, de har inte saknats. Men när hon väl sitter här och ska sätta igång så … har de på något sätt gått upp i rök…

Nu är hon tom … och försöker som Stenmark sa ..  ”å ba´ åk” …

Snö-Skatan

Hon kan ju börja med att berätta att det snöar igen, att Mannen har åkt till Borlänge på några dagar och att StinaFina och Skatan är ensamma hemma …

Och det är sååå härligt.

Låter lite konstigt det där … att det är sååå härligt … men Skatan bodde ju särbo med Mannen i över 10 år och då blev hon van att rå sig själv och göra som hon själv ville … när hon ville.

Det är ingen nackdel att vara olika i ett äktenskap eller samboförhållande … och Skatan och Mannen ääär väldigt olika. Mannen är … hmm  … något konservativ kanske  … ( ” …men ”sååå har det ju ALLTID varit” , så bruuukar vi inte göra”  etc etc ) … och Skatan är som Skatan är … nyfiken på allt nytt, flaxig och sökande …

Men är man  olika kan det också vara skönt att ta ”en liten paus” på några dagar från varandra.

Då hinner Skatan flytta på en och annan pryl … som alltid funnits bredvid eller på eller ovanför en viss möbel osv osv  … och kanske kunna klämma in några av alla stolar i det pyttelilla förråden. De har  liksom blivit lite för många (De har gått från 15 kvm källarförråd i Villa Skogsberg  till 3 kvm här på Söderblick  … och det märks) .

Än så länge har de  i ”allrummet” … det rummet alltså som är kök och vardagsrum i ett … lite för många bord och stolar kanske. Men de vill skynda långsamt (Mannen) och avvakta och se … och känna sig för … 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilderna i bildspelet blev väldigt mörka … de är tagna tidigt i morse i motljus och de har dåligt med lampor så Skatan ska försöka byta ut dem vid tillfälle. Men ni kan ju … hm … ändå aaaana hur mycket bord och stolar där finns. 🙂

Skatan slänger in ett bildspel på de andra rummen också … mörka, dåliga bilder … men så ni får ett hum … hmm …

Och då blir ni överraskade.

En STOR orsak till att Skatan ville flytta var ju att hon ville ha ett eget rum … men tänk … hon ändrade sig. Sovrummen är så små och det blev inge bra. I sängkammaren fick det i princip bara rum två sängar och skulle hon haft ett av de där små rummen för sig själv med säng och arbetsbänk o s v så skulle det nog bli lite fööör byschigt.   Istället fick hon ett arbetsrum som hon ännu inte möblerat. Där ska hon ha ett stort arbetsbord, sitt staffli och dukar och färger och … så ska Mannen ha sitt lilla skrivbord där också men blir portförbjuden när Skatan är igång 🙂 . Han kan ju ta sin laptop och sätta sig var han vill …

Det låter väl bra … eller hur?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nej, nu ska Skatan ta en paus, äta lite lunch och gå ut med StinaFina en runda …

Ses …

Red light district

… trodde Skatan först att hon hamnat i när en röd jättelampa tänts på takterassen ovanför deras balkong.

– Vem bodde där?

– Vem signalerade?

Red light district?

– Var det en bisarr julprydnad kanske?

Skatan hade för sig … nej, hon visste … att  lägenheten ovarnför deras fortfarande var till salu  och tom så … hm …

Och nu … nu ligger lampan på svaj.

– Stormvarning?

Stormvarning?

 

 

PS Det finns 12 lägenheter i huset varav tre hittills är bebodda 🙂 … Kom hit vetja!   Skatan fick också veta att det var Skandiamäklarnas lampa som ”signalerade” . Det kanske skulle passat bättre med grönt ljus?

Nu gick det undan

… vill Skatan säga.

Hon har hållit på … så länge nätet har tillåtit … det går ner titt som tätt … att rensa i cache och cookies och vad det nu heter. Hon har minskat ner i sin sidopanel och rensat liiite bland sina länkar. Ja … hon har gjort en hel del för att hon överhuvudtaget ska kunna komma in här och jobba lite.

Och nu kan hon det.

Vi får se hur det blir i morgon.

Först ska ju Skatan åka till Skåne och se´n är det antagligen fullt ös där  … äldsta dottern fyller år bland annat 🙂

Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.

Källa: Nalle Puh

 

Handlingsförlamning

Hemma igen i Villa Skogsberg och flyttröran …

och det grå … gråare … nej,  gråaste väder man kan tänka sig.

Skatan blir alldeles handlingsförlamad.

Så förutom att hon gjort vissa ärenden så ligger hon som en död skata … inte som den döda skatan som flyttat in i lufttrumman hos Sonen och dött där och som Mannen hittade när han höll på att renovera hos Sonen i Borlänge  … inte sååå död …

men … i alla fall handlingsförlamad.

Och det enda hon egentligen behöver tänka på idag är vad de skall äta till middag.

Skåningarna är inga fiskälskare som Mannen och Skatan så härhemma  kommer det  nu att serveras fisk  hela veckan lång …

Dagens rätt blir torsk med äggsås …

I morgon någon laxrätt … i övermorgon tonfisk …

På torsdag … hm … ja den dagen den sorgen.

Märker ni hur mycket Skatan har på hjärtat …

Inte så mycket att komma med men ord ord ord i alla fall.

Och så ska hon ligga på sofflocket och lääääsa. Också.

Hon läser sista delen på 1Q84 av Haruki Murakami … ja det går långsamt när man läser så mycket annat  emellan … tidskrifter mest  … Den är fortfarande  spännande och överraskande men som Skatan ändå tycker kunde varit en hel del kortare …

Fast då hade det kanske inte blivit någon trilogi förstås.

Imorgon sätter hon igång igen ordentligt och röjer … det tar emot ordentligt … men hon mååååste ju …

Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?” frågade Nasse
”Jag undrar vad jag får till frukost”, sa Puh.
”Vad tänker du Nasse?”
”Jag undrar vad det skall hända för något roligt idag”, svarade Nasse
”Mmm”, sa Puh tankfullt, ”Det är samma sak”. (Källa: Nalle Puh)

Ting Tong … cocko … knäppskallar

… är vi allihopa… allihopa .. 

jag med … och du med … 

Mannen  åkte huvudsakligen ner till Österrike för att Mannen hade sina läkarbesök … för ögonen, för benet och höften osv osv … och Skatan och StinaFina passade på att hänga på …

Trots vissas betänkligheter …

Skatan hade ju en gång lovat sig själv att hon inte skulle bo hos Brigitte mer än högst några dagar i sträck efter senaste vändan.

Vädret har inte varit det bästa … men det spelar inte så stor roll men av motgångar hitan och ditan höll Skatan faktiskt på att bli knäpp  på riktigt.

Nu fick hon till slut sitt ”eget nät ” i alla fall och har också äntligen satt ner foten mot sin bestämda värdinna som har förfinade metoder att ge Skatan dåligt samvete om hon inte hänger med på alla vandringar, utflykter eller sitter tillsammans och pratar.

T o m framför TVn …

Redan i söndags planerade Mannen och Skatan att åka till Salzburg på tisdagen för på onsdagen … hade Skatan i alla fall för sig att det var … skulle de till Wels där Mannen hade ett läkarbesök …

– Nej, det är först i morgon, sa Mannen i går, på onsdagen, när de var tvungna att åka till Salzburg ännu en vända …

Väl hemma igen  … både från Salzburg och Hallstatt … när de satt och drack eftermiddagskaffe i godan ro ringde det och Mannens läkare i Wels undrade var han höll hus.

Mannen hade missat sin läkartid  och försäkringsläkare som han åkt ända ner till Österrike för att  träffa. Den läkaren var liksom den viktigaste av dem alla.

Ridååå 😦

Stämningen blev något tryckt … men läkaren skulle se vad han kunde göra, återkomma och ringa upp igen.

Mannen fick en ny tid idag, torsdag,  …SOM TUR VAR …  annars hade Skatan kreverat…

Han åker framåt eftermiddagen eftersom det blev en kvällstid och Skatan stannade hemma från dagens långvandring …

Hon behövde en andningspaus … liksom …

Det märks att vi alla blivit äldre … Brigitte har ett rejält försämrat närminne och berättar samma sak om och om igen eller frågar samma fråga om och om igen … och om och om igen … och om och om igen …

Mannen missar viktigaste läkartiden … och Skatan … tja … Skatan glömmer väl ett och annat hon också men är ju å andra sidan yngst av dem alla 🙂 … så …

Det där skat-tålamodet  som hon haft tidigare börjar tryta snabbare och snabbare … om nu det också kan ha med åldern att göra.

Och Skatan blir frustrerad och arg … mest på sig själv faktiskt  (och på Mannen som inte LYSSNAR) … att hon ger efter.

Hon är verkligen en riktig Feigling/fegis  …

Nu har de i alla fall gått på tur alldeles för sig själva denna eftermiddag, Mannen, Brigitte och StinaFIna och Skatan passar på att blogga lite …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bilder från StinaFina och Skatans Morgonrundor i Bad Goisern

Hagel, snö och regn

mötte StinaFina och Skatan på dagens Morgonrunda.

Och sen kom blåsten … stormen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var inte riktigt klokt som det blåste. Skatan hade fullt sjå att få hatten att sitta kvar på huvudet när hon gick hem från Kinsesen. Eller rättare sagt från Kinesiskan  … för det är hon som är läkare och hon som behandlar Skatan nuförtiden för det ena och det andra …

Men nu gick hon händelserna i förväg.

Och så mycket i förväg att de faktiskt får vänta till en annan gång. För alldeles strax är det styrelsemöte i Villa Skogsberg och hela huset är ju med i styrelsen … fler är vi inte …

Varken hackat eller malet blev det … som vanligt när det gäller Skatan … varken bu eller bä …

Krax!

Egendomligt var det …

när Skatan skulle läsa för lilla Agnes som glad i hågen sprang och hämtade  …

Nu ska vi sjunga, som Agnes av alla sina sagoböcker valde ut. Det var ju inte så egendomligt att hon valde just den förstås … men det som var egendomligt till max var något annat …
När Skatan slog upp boken för att kolla om den kanske varit hennes egen sångbok  hittade  hon inte sin namnteckning … eller sin systers … eller någon annans ur familjen utan …

– Jösses! Huuur hade den här boken kunnat hamna i den hääär familjen


Gustaf Diedens …

– Vem i hela fridens namn är nu Gustaf Dieden, undrar ni säkert …

Och Skatan känner honom inte närmre hon heller men ändå. Hon känner honom lite grand. De har träffats på fester och hos gemensamma vänner. Mannen och Skatan var och tittade på ett hus en gång på Broby där Gustaf Dieden bor och som de hade tankar på att hyra  Hennes goda vänner Ulla och Peter hyr nämligen  på Broby. Det var Gustafs fru som tipsade Ulla som tipsade Skatan om Titti och Jägar-Kent  där StinaFina nu älskar att vara och dit Skatan lämnar henne utan minsta oro att hon inte ska ha det bra.

Det har liksom varit mer och mer Gustaf Dieden på senare tid … om ni förstår vad Skatan menar.

Och så nu hittar hon en sångbok som varit hans hemma hos Agnes och Karl Axel.
Mystiskt.
När Skatan frågade Lilla E varifrån de fått boken berättade hon att  dom fått den från gammelfarmor, farmor till Svärson II alltså. Hon hade visst bott nära Karlslunds Herrgård, Gustaf Diedens föräldrahem … Kanske hade hon köpt den på någon loppis, kanske hade hon kommit över den på något annat sätt …
Men nog är det ett sammanträffande allt … och väldigt mystiskt …
Oj oj oj … världen är bra liten.
KOMMENTAR: Detta inlägg har tagit huuur lååång tid som helst att skriva. Bara att få in bilderna. Om det ska ta så här lång tid så … ja, då ger nog Skatan upp tills hon lärt sig datorn bättre.

Inte lätt inte … II (2)

Det här med byte till Mac gjorde att Skatan alldeles kom av sig med bloggandet … och att komma igång när ingenting funkar …noll (0) alltså …  som hon vill är lättare sagt än gjort … och att inte bli långrandig när folk (i allmänhet) inte orkar läsa längre texter längre … enligt någon artikel Under strecket i SvD som Skatan läste … men… men Skatan kan påminna om  … som någon i den lååånga artikeln gjorde … hon kan också påminna om och  …

… påminner om en helt väsentlig egenskap hos den nya teknologin: den går att stänga av. Vi kan koppla ner, vi kan välja fåtöljen i det tysta rummet i stället för tunnelbanan som läsplats.

Så nog kommer Skatan fortsätta läsa lååånga artiklar, lååånga böcker och lååånga blogginlägg men ska försöka fatta sig lite kortare själv.

Och kanske komma på ett sätt att så att säga göra en kortfattad resumé över innehållet.

Resumé: Mac-bytet har gjort att bloggandet kommer av sig… OCH…  Skatan ska försöka skriva kortare i fortsättningen.

Punkt. Slut.

Andra söndagen i Advent 2011

Påpälsad för Morgonrundan med StinaFina

Solen lyste i kapp med lövkojorna men det var kallt … ingen snö …

Skatan lyssnar på Jeanne Moreau i Le Tourbillon … om och om och om igen …

Hon älskade den filmen … hon älskar den filmen …

Nu är det möte i Bostadsrättsföreningen Villa Skogsberg … *suck*

Hej då!

 

En (1) visning idag

Klockan är 05.41 och Skatans Tankar har haft en (1) enda visning från klockan 00.00.

Bland det första Skatan brukar göra efter inloggningen på morgonen är att kolla hur många som tittat in på bloggen  från midnatt och framåt.

Det brukar röra sig om 8-10 stycken …

Idag var det  bara en enda …

Inte för att hon anpassar sitt bloggeri efter antal besökare men Skatan är ändå nyfiken på hur många det kan vara som är nyfikna på henne och hennes tankar  … 🙂

Måndag är det också som bekant och start på en ny vecka. Trots allt är det tyvärr vardag även  för en pensionärsskata med inbokade möten och uppbokad tid i kalendern och inte mycket tid för bloggtankar.

Det är ju också bråda dagar … adventstider … julklappsbekymmerstider …

Det ”inrutade” börjar med mammografi … klockan 11 fm, fortsätter med träningen som uppskattningsvis tar två timmar i anspråk inkl förflyttning dit och hem.

Däremellan lunch.

StinaFina … den sötnosen … ska ut på sina rundor förstås … en timme brukar Morgonrundan ta, liksom lunchrundan medan eftermiddagsrundan och kvällsrundan brukar sträcka sig från tjugo minuter till en halvtimme …

Ett kärt nöje.

För det mesta, måste väl Skatan i ärlighetens namn tillägga.

Och så alla dessa måltider, all denna maaat som ska planeras, inhandlas, lagas och ätas. Vardagsmaten är sannerligen ett gissel för en usel kock som Skatan … hon kanske inte är så pjåkig egentligen på att just laga maten … men det andra … planeringen vecka ut och vecka in.

Och anskaffningen.

Mannens intresse för matlagningen sinade i takt med barnens ankomst och har inte återkommit sen de flugit ut och det bara blev Skatan och han kvar i boet.  Skatan tänker ibland nostalgiskt på när Mannen allt som oftast planerade, inhandlade och lagade maten …

De liberianska fläskkotletterna … !

Det var tider det.

Nu äter de alltsomoftast  lunch ute. På NK-villan, Gamla Tennishallen eller alldeles utanför knuten, på Vedspisen.

Men inte varje dag förstås.

Och inte har hon hängt med i sin omvärld heller på sista tiden. Bara skummat i tidningarna …

– Nej, nu får du allt ge dig Skatan. Fy vad du gnäller! 😦

Jo, hon vet och nu är det slut med gnället.

Lite tidningsläsning innan Morgonrundan står på tur bara …

Och så är denna dag, måndagen den 28 november i full gång …

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skatan har en riktig flaxdag

framför sig idag.

Mannen är på utflykt med bilen i dagarna två.

Först måste Skatan  ut med StinaFina på sedvanlig Morgonrunda. Lite tidigare bara. I tidigaste laget, om man frågar Skatan.

Men varför skall man göra det.

Klockan nio skall Skatan vara hos frissan och måste gååå dit …

– Vad kan det ta? … en halvtimme, trekvart?

Hur som …  måste Skatan vara hemma igen till lunch då hon får besök av en som skall hjälpa Skatan med ”storstädning” och som är hundrädd. Och då passar det ju bra att StinaFina och Skatan går sin Middagsrunda …under tiden.

– Sedan då?

Tja, sedan vet inte Skatan så noga så sååå farligt med flax är det ju inte. Skatan börjar bli som de där pensionärerna som om de har ett  enda projekt under dagen  stressar de upp sig och har sååå mycket att göra och huuur skall de hinna och huuur skall det gå?

Det är bara det att allt kör ihop sig på förmiddagen …Liksom.

Om ni förstår?

PS  Några kanelbullar kommer det däremot inte att vankas för Skatan … det skall hon då sätta stopp för. 🙂 … varken idag eller mååånga dagar framöver. Nu gäller det nämligen …

 

Skatans utbrott

St. Gilgen
Image via Wikipedia

i förra inlägget var renande. Det känns redan mycket bättre.

En del kanske tycker Skatan är bra fräck som nämner namn etc etc i sin klagosång  … men Skatan står för vartenda ord hon har skrivit om hon skulle bli ”ställd inför rätta”.

Och Skatans tankar, bloggen, har den funktionen för Skatan.

Också.

Att få älta och ”skriva av” sig i … få feedback och … älta lite till och sedan gå vidare.

Ikväll hoppas Skatan kunna göra några flax in till er också  … men just nu står en utflykt till St Gilgen för dörren … så detta  är kraxat i all hast.

Förresten är alla mina foton från ALLA hamnar på kryssningen utom Menorca puts väck. Skatan måste ha raderat dom av misstag när hon skulle föra över dom från mobilen till datorn.

Däremot kommer ett bildsvep så småningom från de som finns kvar från Menorca. Deeet lovar Skatan. Och Menorca var just en av de platser förutom Malta som Skatan absolut vill återvända till.

Ha det …

Kram!

 

Tvättdag i stan

med högar av tvätt att tvätta.

Morgonrunda, middagsrunda 1 och middagsrunda 2 … och så har vi kvällsrundan kvar med StinaFina.

Solen har lyst … men tidvis med sin frånvaro … och så har det regnat  .. och just nu lyser solen igen.

Och det blåser som sjutton.

Mannen stoppar in ett täcke i påslakanet istället för filten som var där. Han frågar om vi skall tända en brasa.

Det är den 10 augusti och redan höstkänning.

Skatan får plocka fram sin favoritvisa igen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

 

 

 

men ”dansar fan så illa”

Gammal man gör så gott han* kan,
dansar fan så illa,
hela kroppen rister han*,
men ändan den står stilla.

(Hasse Alfredsson)

 

*Byt ut ”han” mot ”hon” så stämmer det bra in på Skatan … som hon känner sig idag.

 

Det tog hela dagen

att besöka mina bloggvänner och då har Skatan fotobloggarna och gallerilänkarna kvar och några till …

Det tog alltså hela dagen med avbrott för måltider och kisspauser och nyheterna på Rapport. Och en runda till förutom Morgonrundan  med StinaFina (Mannen fick ta de andra)

Hela dagen!

Jösses!

Men det var kul.

Äntligen hemma

på Femöre igen.

En hel dag försenad.

Och det är INTE mitt fel. Inte StinaFinas heller.

Bara så ni vet.

För övrigt anser jag … ja, vadå?

I n g e n t i n g …