
Tipset fick jag av Skogsnuvan… Mannens älsklingsblomma (ironi!)… men visst är den fin…
Nu har jag gått min kvällsrunda med SF …
sängen väntar… och en hög boktrave… bredvid…

Tipset fick jag av Skogsnuvan… Mannens älsklingsblomma (ironi!)… men visst är den fin…
Nu har jag gått min kvällsrunda med SF …
sängen väntar… och en hög boktrave… bredvid…
Ja, den är fin! Själv ska jag nog avsluta Månpalatset om en lite stund.
Kram och god natt!
Åh, så fin din header blev! Nu såg jag!
Znogge! men…en maskros är en maskros är en maskros…. (fritt efter Gertrude Steins ”en ros är en ros är en ros)… och det verkar som att ”man” inte kan bortse från det… men fina är dom… åtminstone så här i början av sommaren. Kram!
Jag fick ”lägga in” Margiths bild som header lite rumphuggen istället för som bild här vid sidan om… Jaa den är verkligen fin. Hon var bäst på det… att måla akvareller. Jag målar helst i akryl som är lättare eftersom man kan ändra… Kram igen!
Ja visst är det. Allt som är vanligt sätter vi inte värde på. Om skator vore ovanliga skulle folk vallfärda för att titta på dom. Sådana är vi människor. Lite svårt att se det som det finns mycket av. Här där kargheten är total ibland får man lära sig att uppskatta det som växer och lever även om det är aldrig så vanligt. Solar i gräset och skator som tar mobiler. Härligt!
Skogsnuvan! I Österrike är (som sagt hos dig) maskrosen… en blomma bland andra… kanske inte sååå uppskattad men ändå. Löwenzahn = lejontand heter den där.
Och … i Österrike är faktiskt inte skator så vanliga… inte ovanliga kanske… (jag har aldrig sett någon) men inte så vanliga. Keramikern som skulle göra en skata till mig gjorde den ju till och med vitsvart istället för svartvit…
I Sverige är den mest känd som ”tjuv”… mycket orättfärdigt… 😦 … tycker jag…
Kramar!