… blev det för de ”stackars” studenterna … på många sätt igår när de ”sprang ut” mot sin ”ljusnande framtid”
(Emma med syster Elin i bakgrunden har fastnat som mobil-bild… )
Skatan hade glömt kameran (förstås) och får förlita sig på bilder som skickas till mig från de andra… plus sina egna taffliga mobilbilder…
Så är det.
På skolgården blåååste det iiisande kallt men regnade inte just då…
Ballongklädda enorma lastbilar stod på rad och väntade … för att sedan köra runt ett skrikande vrålande öldrickande studentgäng med ”sina gäster”… runt på Lidingö och sen in till sta´n (= Stockholm).
Så går det till nuförtiden…
Mer och mer.
Under tiden som det firades på alla flak… och ölflaken blev lättare… for Mannen och StinaFina till pappa genom ett regnigt blåsigt Stockholm som stod still av fredagstrafik, ”fulla” lastbilar med studentfirande och människor på väg till Stadion där the Boss…Bruce Springsteen så småningom… om många många timmar skulle finnas med sitt E-street Band.. Vi snirklade oss så småningom fram till söderns höjder.
Bilen var inte bara våt av regnet… vi (bilen alltså) fick oss våra duschar av både rött och vitt och gult…
Som alltid blir pappa såå himla glad när vi kommer och börjar genast berätta historier från sitt innehållsrika långa liv.
(Den här gången berättade han om 1939… precis innan krigsutbrottet när han var i Enlgand och där träffade på och kom att hjälpa judar som ”stuckit” från Tyskland… i rättan tid …att växla DM mot pund. Engelsmännen växlade överhuvudtaget inte in DM. Om de överhuvudtaget växlade gjorde de det mot en urusel kurs… så… vilt främmande judar … som stuckit från Tyskland… lämnade buntar med DM till pappa… som … när han kom hem till Göteborg växlade till pund och sände tillbaka till England och de ”nya” kompisarna.)
Detta var verkligen en stooor parantes.
Så småningom sniglade vi oss tillbaka till Lidingö där bara Emmas lillebror hade kommit tillbaka… genomblöt och arg som ett bi…
De hade blivit ”avslängda” från lastbilen vid Sergels torg. Den sista ölburken… hade blivit kastad.. så att säga. … så alla åkte av utan pengar, genomvåta, kalla, utan mobiler förstås…
Väntan blev låååång på huvudpersonen och yngsta syster Elin… som förstås dök upp. … genomblöta… blåfrusna.. och besvikna.
Vi bestämde oss för att lägga detta bakom oss… inte snacka om vems fel.. hur.. och varför och vilken ”bitter” chaufför de haft… verkligen ”bitter” … (ny användning av ordet bitter… ) utan skålade för vår student…. åt urgod matig kycklingsallad som väckte härliga smakminnen.
(Brorsan… den här smakar precis som den mamma brukade… Det ääär den… ja inte den förstås men efter receptet…Åh, ljuva 70-tal…Skatan skall genast leta upp det receptet som ju måste finnas nå´nstans i hennes gömmor också…)
Detta blev ännu en stooor parantes..
Vi åt och drack… och drack och åt… och pratade pratade pratade… om framtiden… ”den ljuva” som har blivit så mycket tuffare… om dåtiden… om allt som man pratar om när man inte träffas alltför ofta…
Och så for vi hem Mannen, SF och jag genom ett Stockholm ( ”…ett regnigt blåsigt Stockholm som stod still av fredagstrafik, ”fulla” lastbilar med studentfirande och människor på väg till Stadion där the Boss…Bruce Springsteen så småningom…” ) igen… men nu hade det i alla fall blivit luckor i molntäcket och solen tittade fram mellan skurarna…
Det var en heldag… må jag säga…
Och StinaFina säger antagligen detsamma… Hon slapp förstås skolgården… fick jaga lite katt hos brorsan … och rastas ordentligt i Tegnérlunden där det fanns sååå många goda dofter…
En heldag 🙂
Skatans tankar 
Det var en glädjens dag gårdagen trots det ruffiga vädret hoppas jag 🙂
Vilken lycka för dem att kliva ut ur dörrarna och lämna ytterligare en fas i livet bakom sig. Tråkigt med vädret dock.
Jag tackar för förklaringen men tyvärr har jag insett att det inte var något för mig, ber om ursäkt att du ödat så mycket tid med att förklara detta för en virrhöna som mig. *suck*
Vilken enorm berättelse, nu hade jag gärna velat vara en fluga eller önskat att jag bott närmare, jag hade gärna velat lyssna till detta. Har ni spelat in det han berättar på band, för kommande tider? Det kanske ni redan har gjort, annars vore det något att spara.
Sköt om dig och trevlig nationaldag!!
IKA! Här bloggas det om vartannat ser jag…
Jag har själv ändrat mig… om RSS… så himla krångligt…
Pappa har berättelser… efter ett långt (han är 97 år snart) innehållsrikt liv. Vi köpte en inspelningsapparat en gång… han har aldrig använt den… men vi uppmuntrar honom att skriva ner så mycket som möjligt…
Sköt om dig du också och en trevlig nationaldag önskas tillbaka!
Ah, Tegnérlunden! Där bor jag på hotell när jag är i Stockholm!
Studentfester är härliga även om det händer ett och annat och vädret inte är så snällt. Men nog är det glädjens dagar och hopp om framtiden!
Kram!
Znogge! Ja… och det är fantastiskt att träffa den här fina ungdomarna… Jag blir verkligen för det mesta glad och imponerad … och ”smittad” av deras ungdom. Kram!
Vi brukar bo på Art Hotell (jättebilligt) som ligger nära Johannes kyrka inte heller långt från city… nu när vi inte har någon bostad kvar i Stockholm…
Kram!