Tätt intill

dom viktiga åren

och hela mitt förflutna

verkar så avlägset

men ligger ändå nära tätt intill

håller armen om mig när jag sover

och får allt tungt och värdelöst

att släppa taget

lossa sitt grepp om mig

en natt som den här är jag fri

fri att tänka mig hur långt bort som helst

och varför ljuga

jag väger mindre och mindre

svävar nästan till över marken

glider undan från tillvaron

som om jag

brutit en fjäder ur den dödas dräkt

och förstått

hållit den länge i handen

och lärt mig använda den

lärt mig till slut vad allt går ut på

(Ur diktsamlingen Svart som silver av Bruno K. Öijer)

skatfjäder

Kristina, som skickade mig dikten, läste den vi gravsättningen av Ingemars urna den 15 juni 2009.

Svart som silver var en av de sista böckerna som  Ingemar läste.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.