dom viktiga åren
och hela mitt förflutna
verkar så avlägset
men ligger ändå nära tätt intill
håller armen om mig när jag sover
och får allt tungt och värdelöst
att släppa taget
lossa sitt grepp om mig
en natt som den här är jag fri
fri att tänka mig hur långt bort som helst
och varför ljuga
jag väger mindre och mindre
svävar nästan till över marken
glider undan från tillvaron
som om jag
brutit en fjäder ur den dödas dräkt
och förstått
hållit den länge i handen
och lärt mig använda den
lärt mig till slut vad allt går ut på
(Ur diktsamlingen Svart som silver av Bruno K. Öijer)

Kristina, som skickade mig dikten, läste den vi gravsättningen av Ingemars urna den 15 juni 2009.
Svart som silver var en av de sista böckerna som Ingemar läste.