Loll väckte tanken … väckte mig på sätt och vis.
Allt beror förstås på vilket perspektiv, vilken sida man ser saker och ting från, hur man väljer att se …
Den värmländska konstnären Lars Lerin är en mästare på att se och måla akvarell. Att se det vackra i det fula eller meningslösa. Att välja perspektiven så att man s e r , verkligen ser verkligheten som vacker även om den kan tyckas skräpig, meningslös, ful.
Loll påminde mig … och det lärde mig min allra första akvarelllärare också.
”Att måla är att se” … sa hon om och om igen.
Så vi fick lära oss att se och med färg och pensel beskriva det vi såg. Välja perspektiv.
Jag kan också välja perspektiv hur jag ser på mig själv och mitt sätt att leva … förstås.
Men … kroppen. Vår boning. Hur den ser ut. Där kan jag välja hur jag förhåller mig och perspektiv … men
Det var ett tag sen jag blev så påmind om vilket ”fängelse” , vilken begränsning kroppen kan vara. I vissa lägen. Som igår och natten före.
Då skulle metoder ha kommit väl till pass, metoder som kunde ha åstadkommit att jag kunde ”kliva ur” min kropp och välja ett annat perspektiv, för då var jag bara kropp. En stor ego-kropp som jag inte kom undan.
Och det var fruktansvärt.
Långvarig smärta i kroppen kan man lära sig leva med. Kan man inta ett bättre perspektiv till. Sömnlöshet också.
Men denna tortyrliknande situation. Att inte kunna somna trots att jag var så himla trött. Att bli väckt av sin kropp fastän huvudet var så tungt så tung. Hela tiden. Hela natten. Att då försöka inta ett annat perspektiv. Då v a r jag min kropp så helt och hållet, kom inte undan.
Det är verkligen ynkligt. Men jag blev rejält påmind om mitt tillkortakommande den där natten och den svarta söndagen igår. Innan jag somnade. Tung som en sten.
Idag kan jag nog. Försöka se på tillvaron med ett litet annat perspektiv …
Skatans tankar 
Sämre hjälpare kan man ha än Lolita och Lars Lerin! Att kunna bara vara och härda ut i det där skalet du inte blir fri ifrån, det har jag tränat mig på i ca 12 år…och börjar nu efter min rejäla dipp känna att det får vara som det är.
Men med de där miljarders myrorna du har i benen, jag vet, det gååår ju inte att blunda för dem. Eller tänka bort dem. Hoppas att du får rätt hjälp, så att livet o sömnen kommer tillbaka. Med kvalitet!
Kram, och en massa tankar.
Det är intressant, allting blir till vad man tolkar det eller som du säger, väljer att se. En tanke väl att minnas.
Jag såg ett program och något liknande som jag tagit upp på bloggen. Det är verkligen tur att vi människor är olika så vi kan lära oss av varandra.
Ha det gott och måtte snart dessa ”myror” hitta grönare bete någon annanstans!
Kram
Skatan, jag tror mer och mer på de gamla indierna, från vilka jag härstammar, som kunde sitta i dagar, stilla, med benen i kors och uthärda vad som helst genom att koncentrera sig på något helt annat. De där svarta nätterna med smärta, kanske finns det sätt att lämna kroppen i alla fall, metoder att ta till, i de svåraste stunderna. Hoppas du finner lindring, även mitt i! Kram/Loll
Peace in mind! Alldeles nyss talade jag med en sjuksyster som bekräftade vad jag trodde. Jag kan naturligtvis ta full dos från början av den nya medicinen. Kroppen är ju redan van genom den gamla. I natt har jag som sagt sovit som en stock och nu är livet tillbaka igen – att njuta. Även om jag är en anings tung i både huvud och gump.
Min tuffaste period i livet med depressioner och terapier var mellan mina 40 och 50 år. Då hade jag det väldigt tufft periodvis. Men de flesta kommer igenom det mesta. För det mesta. Och det gjorde jag också.
Och du, lilla Peace in mind verkar just på väg att komma igen … och få ” peace in mind” igen! Kramar!
Men så tokigt att du skulle behöva trappa upp då och åka dosen! Skönt att det börjar ordna till sig igen för dig och kroppen. För vi kan dessvärre inte kliva ur den, hänga den på en galge en stund då och då…
Kram!
IKA! Här har vi skrivit huller om buller. När jag var klar med mitt svar till Peace in mind hade du och Loll hunnit skriva era kommentarer. Sen var jag tvungen att rusa. Men nu är jag här. jag tror ”myrorna” kan sticka och gömma sig ett tag framöver i alla fall. Och jag sova gott. Kram!
Loll! Att du härstammar från indianer kan man nästan se tycker jag. Vad spännande. Och de är ju ett vist naturfolk som vi har mycket att lära från. Jag har alltid varit intresserad av andra folk och religioner och metoder och filosofier. Nu har jag ett mycket bättre perspektiv till mycket i mitt liv. Och eftersom jag nu också fått rätsida på min medicinering kommer jag säkert att sova utan vare sig sömnmedel eller krypande, sprittande ben. Kram!
Znogge! Nej det vore onekligen bekvämt om man kunde hänga av sig sin kropp när det passade. Men den får man dras med. Nu skall jag försöka göra min lite lättare. Men det är också lättare sagt än gjort. Kram!
Jo, visst handlar allt om med vilket perspektiv man gäller att se på saker. Det är ju något som är väldigt lättformulerat men det är inte riktigt lika lätt att välja ”rätt” perspektiv alla gånger.
Vet en hel del om att ligga vaken trots att man är jättetrött och vilket helvete det kan vara. Hoppas du sover gott i natt!
Soldansare! I natt sover jag gott. Det har jag bestämt mig för. Full dos av medicinen och så … god natt. Kram!