Lars Lerin, ja

Vilken m ä n n i  s k a

Skatan älskar honom.

Trots att  hon ju  inte alls känner honom, aldrig har träffat honom personligen.

Skatan bara älskar honom ändå … helt enkelt.

Hon har bara sett hans tavlor … och det är inte så ”bara” … alls inte så ”bara” … och lyssnat på honom  i radion och sett honom på TV.

Nu har hon lyssnat på honom som vintervärd i P1 ... och är mer än lyrisk.

Igen.

Fundera bara över orden han sa som säger så mycket mer än de säger så att säga eller vad Skatan nu ska säga   …  om kärlek, tolerans … ja, om kärleken, den riktiga,  äkta som övervinner allt och som t o m står ut med keramikgrisar om man nu inte själv samlar på sådana (Skatan samlade en tid  på sådana grisar i allehanda material  … inte bara i keramik … och har lådor fulla 🙂 ).

– Junior samlar ju på keramikgrisar … och det gör ju inte jag.  Men vem bryr sig … det här är dina takter Junior

Och så spelade Lars en sydamerikansk låt för sin älskade Junior.

Skatan väljer i stället att spela ett annat av hans musikval: Nina Simone …

Om Lars Lerins skimrande värld

fick  Skatan läsa  idag när hon slog upp  SvD och Kulturen (Måleri, Lars Lerins senare verk, Sandgrund Karlstad)

Hennes absoluta favoritmålare … som har varit sååå i fokus hela 2012: … sommarpratare, Sara Brooks dokumentär: För dig naken och i soffan på TV …

OCH …  som om inte det skulle vara nog …. kommer han också att vinterprata den 30 december.

SvD : Lars Lerin
SvD : Lars Lerin

Varje gång som Skatan ser en målning av Lars Lerin och varje gång hon läser om honom spritter det i hennes målarhand och i målarsinnet.

Nu … NU skulle hon vilja sätta igång genast.

1700-talsmålaren Chardin lär ha sagt att hans enda metod var att ”lägga på färg tills det liknar”. Detta skulle kunna vara en princip för allt realistiskt måleri.

Som Skatan drömmer om det och har gjort en tid nu  … att stå framför duken och  ”lägga på färg tills det liknar”.

”Likna” – ja, men likna vad då? En svensk klassiker som Åke Göransson lade på färg tills bilden liknade precis det han hade sett. Men det som han såg liknade inte det som de flesta andra såg. Bilden blev oigenkännlig, men med tiden lärde sig andra se som han.

Akvarellmästaren Lars Lerin har nämnt just Åke Göransson som en av sina husgudar. Detta kan verka förvånande om man nöjer sig med den gängse föreställningen om Lerin som en virtuos illustratör av egna, populära reseböcker. Men detta är bara en sida av honom. Lerins bilder är bäst i fullt format, på stora och generösa väggar, som på hans eget museum i Karlstad. Ju längre man då tittar på dem, desto mindre realism hittar man. (Skatans understrykning)

/…/

Du kan sjunka in i bildernas rymd samtidigt som bildrummets motstridiga lager spjärnar mot varandra. På så sätt är du hela tiden medveten om att du ser en inre bild mer än en yttre. Ibland ser du också en verbaliserad tankeström, när sjok av halvt oläslig skrift drar förbi. Genom de flerskiktade rummen blir spelet mellan utanför och innanför ett bärande tema i Lerins måleri.

Urvalet på Sandgrund förtydligar detta. Där finns också exempel på nyare bilder där tilltalet är mer direkt, ofta med koppling till film. Se till exempel den där ett ufo skymtar på natthimlen ovanför ett torg i fågelperspektiv.

Avunden vill gärna hitta effektsökeri och spekulation hos en målare som Lerin, men här letar den förgäves.

Fast Skatan (Uppskjutaren)  är  ju  mitt i en flytt … alla hennes målargrejer är på Femöre … så då skjuter hon det förstås på framtiden.

Igen.

Som ni förstår är Skatan och Mannen och StinaFina åter i Nyköping och mitt i … mitt i … röran.

Vardagsrumsröra II

För Dig Naken

heter  dokumentären som Lars Lerins guddotter Sara Broos har gjort om Lars Lerins sökande efter kärleken och hans landande … efter många om och men … med Junior från Brasilien.

Den filmen hade Skatan laddat ner igår och tittade på när hon låg nerbäddad och snörvlade och hostade av sin förkylning.

Lars Lerin är naken och utelämnande i allt han tar sig till … Skatan såg honom också i morgonsoffan i morse tillsammans med Junior … och t o m där var han ”naken” i sitt ansiktsminspel och genom sina blickar på sin Junior.

Lars Lerin

För att inte tala om  han i flera av sina  akvareller … som ofta inte ens föreställer månniskor  …. visar  ett ”tillstånd”, en ensamhetskänsla, en melankoli och ett nordiskt vemod … så oförställt och  naket.

Ett så ömsint porträtt som Sara Broos målar av sin gudfar och hans kärlek Junior måste ni bara se …

Det blev  ett sant Lerin-porträtt 🙂

Lars Lerin och Sommarpratarna

Det är svårt att vara modig när du bara är ett mycket litet djur.

Igår tittade  Skatan på Sommarpratarna  med Sven Wollter, Lars Lerin, Elsa Billgren, Björn af Kleen ( som talade så fint på dalmål) och Astrid Assefa.

Detta fantastiska program där vi får möte alla dessa spännande människor som vi kunnat lyssna till i somras  handlade igår  om liv och död … och död och liv. Om ursprung och rötter …

Och om  mod.

Om KÄRLEK förstås …

Ja, om vad det är  att LEVA … helt enkelt  …

om livet 🙂

Och Lars Lerin var där ….

Lars Lerin ja …

Han den största av  akvarellkonstnärer i Sveriges avlånga land … denne lågmälde, ödmjuke konstnär från Värmland som kan skildra vintern och kylan och ödsligheten och ensamheten och avskildheten och … och melankolin så mästerligt.

Och som ser detaljerna …  de små små detaljerna 🙂

När Lars Lerin  skulle säga något om Björn af Kleen  … som han kanske var mest nyfiken på att få träffa eftersom Björn af Kleen var den som var  ”mest svår att förstå sig på” ,  som han också var lite spänd ( ”halvskrämd”) inför att möta ….  så  var det  Björns  mun (”han har en lite rolig mun, tycker jag”)  som han lagt märke till och kommenterade 🙂 .. Björn av Kleens mun alltså.

Björn av Kleen var lika nyfiken på Lars Lerin.

Den här gången rörde sommarpratarna vid något djupt inne i Skatan och det berodde väl på samtalsämnena förstås … de existentiella  … hon hade tårar i ögonen många gånger under programmet … när Elsa Billgren berättar om sin barn- och ungdomsvän … sin bästa vän … som tog livet av sig.

– Det var min bästa vän Carolin som tog livet av sig när hon var tjugoett

När Astrid Assefa talade om sin far som hon först träffade som tjugotvååring och trott vara död … om hur viktigt det var det här mötet för att förstå sig själv … och .. vad det betydde .

Ja … allas samtal berörde …  Sven Wollter talade om sin dotter som dog tidigt av annorexia och diabetes före trettio års ålder, och Björn som bär ett adligt namn efter sin mor men inte ”platsar” i Riddarhuset eftersom hans pappa inte var/är adlig och som skrivit en bok om dagens adel som väckte stor uppmärksamhet när den kom ut … talade bl a om hur han känner sig lite hemlös i sin identitet genom det här … han talade om tillhörighet och utanförskap.

Men ”störst av allt är kärleken” och det i programmet som ändå etsade sig fast hos Skatan var när  Lars Lerins berättade  om sin kärlek Junior, hur han vågat ta steget, kastat sig ut … och träffat rätt …

Programmet gav också en Lars Lerin-effekt på Skatans Tankar. Från att ha några hundra läsare som mest åkte plötsligt antalet upp till över 2000 … och de alldra flesta hade sökt på Lars Lerin som ju Skatan bloggat  om några gånger tidigare…

Intresset för konstnären och människan Lars Lerin är skyhögt 🙂

På Grundkursen i akvarell * – dag 3 och dag 4

… steg intensiteten med varje timme …

Skatan tyckte dag 3 var bäst. Då hade hon kommit in i en andra andning, ett ”flow” …

De målade hus … ett Lars Lerin-hus … med bara två färger: light red och ultramarin, sedan indian red och ultramarin.

Lars Lerin-huset här målat av Lars Lerin själv … så genialt i sin enkelhet

Bland annat.

Förstås.

Slutligen målade de bara huset med en enda färg: Neutral tint.

Skatan vet redan vad som fattas och var hon skall gå in och peta … för att bilden skal bli bättrre …

Dagens ord (till tröst) var som lyder: Ofullkomligheterna är en del av det konstnärliga skapandet (Andy Warhol)

På kvällen uppträdde trollkarlarna (modell yngre).  De var helt fenomenala … och charmiga… och enastående duktiga originella och … som sagt …  riktiga charmörer med ett tempo och timing som var … bara så himla bra.

Senare läste Jan Sigurd (författare och Skatans kursledare när hon gick skrivarkursen här) ur sina böcker och kåserade …

Ja, dag 3 var klart bäst …

På dag 4 skulle det hinnas med ALLT på förmiddagen … måla åtta bilder med överlappningar, teori, mat … man äter hela tiden här på Fridhem  … för på eftermiddagen bar det av till Borstahusen och ett Museum där Hasse Karlsson hade utställning …  På kvällen underhölls vi med orientalisk dans och de äldre trollkarlarna som …. som sagt … låg i lä för de yngre. Skatan gick mitt under föreställningen för hon var till medvetslöshet trött trött trött.

Hasse Karlssons pingviner från Antarktis på Borstahusens museum

Och så regnade det och blåste som bara f-n … bra mycket värre än under dag 3 …

Skatan har glömt sina skor … har bara de hon står och går i, ett par präktiga sandaler, som numera är ständigt iskallt fuktiga …

Inte bra … inte bra …

Dag 5 har inletts … Skatan måste packa och duscha och äta frukost innan dagen hos Ria börjar … för hon vet vad som skall hinnas med idag och rummen skall lämnas före klockan tolv.

Speedat till sista andetaget …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

* Ria påpekade upprepade gånger att det INTE var en nybörjarkurs utan en GRUNDKURS. Och det märktes … 🙂 Det var ABSOLUT INTE en nybörjarkurs 🙂

Den som söker efter något gott

Varenda dag … och då menar Skatan v a r e n d a  dag söker ”man” på Lars Lerin och hamnar här hos henne …

Så här får ni en glimt av honom … i  en björkskog-akvarell …

Håll till godo …

Är du sugen på flera akvareller av Lars Lerin … klicka här så får ni njuta … av Lars Lerin på Edsvik konsthall … tipsar Skatan, (vis av erfarenhet vågar hon inte visa något google- ”knyckt” )

Själv har Skatan börjat ladda för egna akvareller genom förberedelser. Spänt upp papper på träplattan, Tagit fram motiv i tankarna och idag … idag skall hon doppa penseln i vattnet och sätta fart …

Hoppas och tror hon …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Skojig statistik om Skatans tankar

för en viss skata … i alla fall.

Det var Åsa och hennes Osorterade tankar … som gav Skatan uppslaget … och idén

Jättekul för Skatan att se att hennes blogg och Tankar blivit så flitigt besökt … eller åtminstone att människor tittat in som hastigast … och en hel del har ju kommenterat också … 🙂

Under år  2010 fick Skatan påhälsning av hela 72 760 besökare till skillnad mot de 46 484 året innan.

Den bästa månaden blev  februari (TV4-månaden … när Skatan fick två minuter i rampljuset) … med hela 7 880 besökare. Den sämsta månaden var september ??? med 4934 besökare.

Tvåhundra besökare per dag … i genomsnitt alltså … 🙂

Otroooligt 🙂

Sen blir det lite klurigare … att ta fram sökbegreppen för bara ett enda år … förra året 2010 … men så mycket kan Skatan säga att det mesta sökbegreppet ”all -time-high” … sedan bloggen startade här på WP 2008 … är …. är …

Lars Lerin ….

Fanfaaar …

Ganska intressant med tanke på att Skatan knappast har fördjupat sig i Lars Lerin och enbart nämnt honom i ett eller två inlägg.

Lars Lerin på första plats alltså med 2 o12 sökningar  … följt av Kalle Anka (861), Stockholm (775)  och Blåbär (624). De där famösa gummistövlarna (68)  som Skatan tycker dyker upp som sökbegrepp titt som tätt … kommer först 28 platser efter. Både Egon Schiele och Coco Chanel som Salvador Dali och Pretty Boy Floyd, den där ganstern som fyller år på samma dag som Skatan … tränger sig långt före som populära sökningar.

Allt detta är mycket tankeväckande.

För en viss skata … i alla fall.

Ingen rim och reson … liksom

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Lars Lerin och Skatans Tankar

Varje dag … och då menar Skatan varje dag … sedan Mannen, StinaFina och Skatan … åkte till Stockholm och såg Lars Lerins utställning på Waldemarsudde och skrev om den resan här … har ”sökare” efter Lars Lerin  hamnat hos Skatan.

Sökarna har förstås sökt efter …

Lars Lerin – En liten konstnär

… och en av de främsta bland Nordens akvarellister.

Skatan tyckte således att det kunde vara på sin plats att ge Lars Lerin ännu ett inlägg så här i denna mörka ödsliga kalla vintertid.

Skatan blev påmind om  att det beror alldeles på ”hur man tar det” … eller vilket perspektiv man väljer att se saker och ting med … och tänkte på hur Lars Lerin ”ser” och skildrar sin värld och omgivning.

Om detta  har Skatan skrivit förr …

… och  egentligen inte då heller skrivit om Lars Lerin utan om Skatan själv … när hon sett världen med Lars Lerin-blick …  och ur Lars Lerin-perspektiv …

Idag är det en sådan där Lars-Lerin-blicks-dag … där Skatan får anstränga sig att se det vackra i det fula … om hon inte går ut i skogen förstås …

Skatans och StinaFinas skog ser inte ut så här som Lars Lerins björkskkog inte  … vi går i granskog som just nu är snöklädd och svårforcerad … vi får balansera oss fram på smala upptrampade stigar.

Men det är vackert …

Nu snöar det … igen och ymnigt … ser Skatan …  så det finns nog inget upptrampat för dagens Morgonrunda och Skatan och StinaFina att gå på …

Men men … om Lars Lerin … var det ju … som

Lars Lerin har studerat vid Gerlesborgsskolan (skolan som den kände akvarellisten Arne Isacsson grundat)   … liksom min fantastiska  kursledare i somras  … också  hon en fantastisk akvarellist

Ria Roes Schwarz,

Båda har alltså gått i lära hos Arne Isacsson som avled i september … precis i de dagarna som han skulle ha besökt och ställt ut här i Nyköping.

… och båda har varit på Lofoten och målat …

Som ni märker har Skatan  egentligen aldrig skrivit om Lars Lerin.

Ni som har sökt skall inte finna honom här …

Skatan har skrivit om sig själv … som vanligt … i förhållande till vad hon ser, upplever, träffar på, entusiasmeras av … etc etc …

Skatan kraxar helt enkelt på … som vanligt.

Lilla a kom igår

Snart skall vi gå Morgonrundan med StinaFina, äta frukost och sedan ”göra stan och dess gallerier”.

Solen lyser redan uppmuntrande på Wedholms vägg och det lilla blå huset …men det är kallt.

Höstkallt.

Idag visar  Ria Roes Schwarz en del av sina akvareller och har vernissage på Galleri Sjöhästen här i stan …

Det skall bli så roligt att återse henne, en kvinna som Skatan verkligen beundrar och har den största respekt för …  och som är en underbar akvarellist i samma skola som Lars Lerin.

Det sista ljuset” (2006) målat av Lars Lerin och fotograferat av Lars Engelhardt

Detta ödehus ? växte fram under Rias hand när hon undervisade Skatan och lilla a och de andra i somras på Fridhem

Båda har haft Arne Isacsson som lärare

Arne Isacsson ”Gråljus över slätten

Skatan får skämmas lite när vi träffas att hon inte målat en enda akvarell sen sist … men Skatan har en del att skylla på … hon  har inte mått så bra och det krävs det av henne för att hon skall få ”ur sig något” … men idag kommer säkert lusten tillbaka.

Vi fortsätter  sedan ner till Bryggeriområdet och de andra gallerierna, äter en god lunch någonstans.

Sedan, framåt eftermiddagen,  skall lilla a vidare till Stockholm och dottern sin och Skatan och Mannen skall ha gäster på Femöre.

Lilla a har målat ”Utsikt från Tomarps kungsgård” (2010)

Man måste passa på innan sommaren helt har övergått till höst och höstrusk.

Carpe diem.

Maten är förberedd så långt det går, vädret är vackert …

Nu är det bara Skatans hälsporre som kan sätta sig på tvären …

Men Kinesens liniment brukar göra underverk och fixa det mesta 🙂

Vy – utsikt – perspektiv

Loll väckte  tanken … väckte mig på sätt och vis.

Allt beror förstås på vilket perspektiv, vilken sida man ser saker och ting från, hur man väljer att se …

mellan husen Lars LerinDen värmländska konstnären Lars Lerin är en mästare på att se och måla akvarell. Att se det vackra i det fula eller meningslösa. Att välja perspektiven så att man s e r  , verkligen ser verkligheten som vacker även om den kan tyckas skräpig, meningslös,  ful.

Lars Lerin
bild_stor2939 Lars Lerin

Loll påminde mig …  och  det lärde mig  min allra första akvarelllärare  också.

”Att måla är att se” … sa hon om och om igen.

Så vi fick lära oss att se och med färg och pensel beskriva det vi såg. Välja perspektiv.

Jag kan också välja perspektiv hur jag ser på mig själv och mitt sätt att leva … förstås.

Men  … kroppen. Vår boning. Hur den ser ut. Där kan jag  välja hur jag förhåller mig och perspektiv …  men

Det var ett tag sen jag blev så påmind om vilket ”fängelse” , vilken begränsning kroppen kan vara. I vissa lägen.  Som igår och natten före.

Då skulle  metoder ha kommit väl till pass, metoder som kunde ha åstadkommit att  jag kunde ”kliva ur”  min kropp och välja ett annat perspektiv, för då var jag bara kropp. En stor ego-kropp som jag inte kom undan.

Och det var fruktansvärt.

Långvarig smärta i kroppen kan man lära sig leva med. Kan man inta ett bättre perspektiv till. Sömnlöshet också.

Men  denna tortyrliknande situation. Att inte kunna somna trots att jag var så himla trött. Att bli väckt av sin kropp fastän huvudet var så tungt så tung. Hela tiden. Hela natten.  Att då försöka inta  ett annat perspektiv. Då  v a r jag  min kropp så helt och hållet, kom inte undan.

Det är verkligen ynkligt. Men jag blev rejält påmind om mitt tillkortakommande den där natten och den svarta söndagen igår. Innan jag somnade. Tung som en sten.

Idag kan jag nog. Försöka se på tillvaron med ett litet annat perspektiv …

Vi åkte till Stockholm idag… Mannen, StinaPinaFina och jag…

larslerin_1

Det var nämligen – 15 grader och pannan i huset hade pajat så det var iiiisande kallt inomhus. Inte ens en brasa kunde vi tända eftersom skorstenspiporna är det projekt som står på tur att åtgärdas i huset. Vi köpte lägenheten delvis p g a den härliga öppna spisen, hade knappt flyttat in förrän man meddelade att vi inte fick elda … ännu. Detta projekt har nedprioriterats allt eftersom andra, för andra i huset mer trängande behov …. poolen t ex…. måste gå före. Klagar Sura Skatan….

Nåväl … vi for till Stockholm för en museirunda (Nationalmuseum  med Lura ögat-utställningen och Waldemarsudde med Lars Lerin, en fantastisk akvarellmålare från Munkfors). Vi började med Lars Lerin och Waldemarsudde….

En lång lång kö av bilar… inte en parkeringsplats i sikte. Vi ställde oss lite fel men löste iallafall P-biljett och gick en sväng med StinaPinaFina. Då fick vi se en parkeringsplats nere vid vattnet och Mannen sa: Jag hämtar bilen så ställer vi den där. Du kan ju gå lite med StinaFinaPina  häromkring…. Jag gick och gick och Mannen kom aldrig med bilen. Till slut gick jag tillbaka. Han hade kört omkring och inte kommit fram nå´nstans. Så  nu hade han ställt sig lite småfel igen…. Men…. på väg till museet såg vi en lucka. StinaPinaFina och Skatan ställde oss där …. och Mannen hämtade bilen. Då kom en 08:a. Ursäkta att jag säger det men den arrogans och oförskämdhet som den här kärrringen visade är lite typiskt för Stockholmare… har jag upptäckt … fast jag har många trevliga 08-vänner som nu kanske blir upprörde. Men så är det.

– Flytta på dig.

– Nej, min man kommer med bilen alldeles bakom.

– Ja men vi kom hit först.

– Nej jag står ju här och håller platsen. Vi har redan löst biljett och har väntat på den här platsen.

– Flytta på dig annars kör jag på dig ….

Och så kör den idioten till karl .. Och hade inte jag och StinaPinaFina hoppat undan, hade han kört på mig. Mannen (min) hade också varit framme och talat snällt och behärskat med dom.

– Gott Nytt År skrek jag efter dom

Sedan gick jag heela vägen till utställningen och smidde hämndplaner. Fick jag se dom bland tavlorna skulle jag trampa kärringen på fötterna …. eller råka knuffa till henne rejält. Jag hade t o m hämndplaner på att rispa bilen. Som tur är lugnar man ju ner sig ….

Det jag inte förstår. Hur blir man så´n? Så himla otreeevlig och för ingenting, för en parkeringsplats en söndag när man skall gå och titta på konst och ha trevligt. Hur i all världen funkar sådana människor?

Hur var då utställningen? Jättebra. Lars Lerin målar motiv som ingen annan målar …. såsom bensinmackar, hyreshus, bonnalivet som finns kvar där i landsbygen i Värmland, från Lofoten, där han bott… och han målar akvarell som … som Skatan skulle vilja kunna måla akvarell…. lerinlarslerin1298

Och Nationalmuseum-utställningen? Där var kön till entrén så himla lång så vi struntade i den, gick och åt lunch och åkte till Farsguben istället som blev glad som alltid när vi kommer. Och nu är vi hemma igen.