Fri som en fågel …

Det är Ida mitt äldsta barnbarn … som påminde mig … om känslan … och citerade Peter Curman:

skriv
vad som än händer: skriv!
om orden lämnar dig
som flyttfåglar på väg mot ett annat land
skriv!
skriv om orden som lämnar dig!

Om orden fattar eld
skriv med det brinnande språket!
Om mörkret rusar in i din kropp
skriv om ljuset som väntar därute!

5 reaktioner på ”Fri som en fågel …

  1. Härligt med Curman, han har skrivit så många helt underbara dikter! Jag har faktiskt tonsatt en när jag var runt 20 år. Den heter Du är rädd. Leta upp och läs, mycket vacker och tänkvärd.
    Kul att se Allan E o Rasmus, vet du att stugan som luffaren kom hem till i filmen låg på min mormors gård. Det var ett stort stohej när slutscenerna spelades in och oerhört spännande kan du tro 🙂 Jag spenderar alla mina skollov med nån kompis i den stugan.

  2. Loll! Jag skall genast leta upp den och sen berätta också för Ida, mitt barnbarn. Hon kanske redan känner till den om hon nu läser Curman. Vad fint att ha tonsatt den.

    Förstår att det måste ha varit spännande värre under de här filminspelningarna. Allan E var en av mina verkliga favoriter och när vi bodde i Stockholm bodde vi alldeles om hörnet där han hade sin teater … som ju nu Kristina Lugn äger och är teaterdirektör för.

    Kramar!

  3. Vet du när jag var liten ville jag bli luffare. Bara vandra omkring hela sommaren och känna friheten. Min pappa var föresten väldigt lik Allan Edvall ¨både i utseende och sätt. Fri blev man inte. Luffare blev man inte. Lite lik min pappa blev jag i alla fall.

  4. Känner att jag tappat den där skrivarglöden som dikten påminner mig om… Vart tog den vägen tro? Får försöka ha ett litet höstlöfte att jag ska komma igång lite igen…

  5. Skogsnuvan! Och jag med. Jag älskade att läsa om Rasmus på luffen … och jag älskade att höra om luffarna som fanns och gick runt på landsbygden förr. Märkena som de satte på dörrarna för att tala om för andra luffare om det var OK folk i husen. Och när vi sov över i höet i ladan på somrarna ”drömde” man alltid om att en luffare skulle komma och dela sängplats där i höet och berätta sina berättelser.
    Fri blev du … i en bemärkelse i alla fall … i vad du tycker och känner och ”ganska” mycket hur du lever också även om jobbet drar ner … men nästa år så…. Kramar!

    LeiaMia! Jag tror ”hemligheten” med skrivarglöden är att man skriver helt enkelt. Varje dag. Om vad som helst. Vare sig man känner för det eller inte. Så … plötsligt … är den där igen. Tror Skatan. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.