Mymlan har denna vecka Jantelagen som tema i sin Bloggvärldsbloggen
Och vad skall man säga. Om den.
Lagen.
Som sitter som fastkletad i ens ( överjags-förälder-)medvetande (trots att miiina föräldrar aldrig nånsin kommit dragandes med någon av dess ”regler” som lyder som följer) …
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Och de sitter som en smäck … idag också. Faktiskt. Eller …
Fast. Något lite har jag nog ”frigjort mig” …
(Fotot är taget av BP och hennes spännande och konstfulla blogg kan du besöka om du bara trycker hääär)
- Jag tycker att jar ääär något.
- Jag tycker allt att jag ääär lika god som ni, vem ni nu är?
- Ibland tror jag att jag är klokare än ni.
- Ibland tror jag till och med att jag är bättre än ni … på vissa områden alltså …
- Det gör jag definitivt. Vet mer än ni … på vissa områden alltså …
- Nej, deeet tror jag inte.
- Jag tror jag duger. Till något.
- Det gör jag inte heller. Skulle ni vara så kul, va?
- Jag både hoppas och tror och veeet att någon bryr sig om mig.
- Nej, jag tror nog inte att jag kan lära just er något. Inte om ni intar deeen attityden.
Alla som har bott eller bor på ”bruksorter” har fått lära sig vad Jantelagen är. Där gäller det att i n t e sticka ut för långt eller för högt eller synas mer än någon annan, vara annorlunda … . Om man inte är konstnär alltså. Eller musiker … För då skaaa man ”sticka ut” och tro att man är nåt och vara o r i g i n e l l.
Jag kommer ihåg när Margith och jag satt och spånade som vanligt i hennes ateljé om just de här frågorna. Vad som passades och vad som inte passades för ”såna som vi” … vanliga medelålders kvinnor men ändå inte vaaanliga … som ”sprang på krogen”, som vilka karlar som helst . Fast vi raggade inte. Träffade bara ”folk”. På vardagarna till och med. När det gavs musik.
Och vi bestämde oss för att ”skita i” vad folk tyckte och tänkte om just det. Hur två medelålders ”vanliga” kvinnor med barn och män … kunde ”springa på krogen” hur som helst. Att de ”fick lov” …
För vem är vanlig förresten? Vem är den som sätter upp de här ”spelreglerna”.
Någon annan.
Och det har blivit bättre med åren. Friare.
Mycket bättre.
