Skatan flaxade … till fots … 8 kilometer

igår tillsammans med Mannen, StinaFina och Brigitte. Solen lyste höstklar och vi bara måste … Ut. Så det blev hela ena långsidan längs Hallstattersee med Hallstatt mitt emot …

IMG_4310

IMG_4316Då och då fick StinaFina ta sig en slurp vatten i värmen …IMG_4325… och vi med … i värmen …

IMG_4326Apfelsaft gespritzt …

Det gick upp och ner längs stigen efter sjön

IMG_4328

IMG_4330

vita ”stugor tåga vi förbi”

IMG_4315

… och på broar som StinaFina nu efter en tillvänjning lyckas klara på egna ”ben” … hela vägen. Läskigt värre.

IMG_4332

IMG_4333Och landskapet var hisnande vackert som det ju ääär här … överallt … hissnande …

IMG_4322

IMG_4335

Sen tog vi tåget hem från Obertraun till Steeg … från ”Ober”-traun överst till ”Unter”-see underst   eller tvärtom om man så vill …

IMG_4340Här syns StinaFina tåligt vänta på tåget. Vi fick vila våra trötta ben i en halvtimme innan det dök upp …

Så man var bra slut efter en så lång marsch. Men solen sken och … tja … vad gör man …

Veckans bloggtema – Jantelagen

Mymlan har denna vecka Jantelagen som tema i sin Bloggvärldsbloggen

Och vad skall man säga. Om den.

Lagen.

Som sitter som fastkletad i ens ( överjags-förälder-)medvetande (trots att miiina föräldrar aldrig nånsin kommit dragandes med någon av dess ”regler” som lyder som följer)  …

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och de sitter som en smäck … idag också. Faktiskt. Eller …

Fast. Något lite har jag nog ”frigjort mig” …

Perfect(Fotot är taget av BP och hennes spännande och konstfulla blogg kan du besöka om du bara trycker hääär)

  1. Jag tycker att jar ääär något.
  2. Jag tycker allt att jag ääär lika god som ni, vem ni nu är?
  3. Ibland tror jag att jag är klokare än ni.
  4. Ibland tror jag till och med att jag är bättre än ni … på vissa områden alltså …
  5. Det gör jag definitivt. Vet mer än ni … på vissa områden alltså …
  6. Nej, deeet tror jag inte.
  7. Jag tror jag duger. Till något.
  8. Det gör jag inte heller. Skulle ni vara så kul, va?
  9. Jag både hoppas och tror och veeet att någon bryr sig om mig.
  10. Nej, jag tror nog inte att jag kan lära just er något. Inte om ni intar deeen attityden.

Alla som har bott eller bor på ”bruksorter” har fått lära sig vad Jantelagen är. Där gäller det att  i n t e  sticka ut för långt eller för högt eller synas mer än någon annan, vara annorlunda …  . Om man inte är konstnär alltså. Eller musiker … För då skaaa man ”sticka ut” och tro att man är nåt och vara  o r i g i n e l l.

Jag kommer ihåg när Margith och jag satt och spånade som vanligt i hennes ateljé om just de här frågorna. Vad som passades och vad som inte passades för ”såna som vi” … vanliga medelålders kvinnor men ändå inte vaaanliga … som ”sprang på krogen”,  som vilka karlar som helst . Fast vi raggade inte. Träffade bara ”folk”.  På vardagarna till och med. När det gavs musik.

Och vi bestämde oss för att ”skita i” vad folk tyckte och tänkte om just det. Hur två medelålders ”vanliga” kvinnor med barn och män … kunde ”springa på krogen” hur som helst. Att de ”fick lov” …

För vem är vanlig förresten? Vem är den som sätter upp de här ”spelreglerna”.

Någon annan.

Och det har blivit bättre med åren. Friare.

Mycket bättre.

annagustafsson

Här och nu – den första soliga Morgonrundan i Bad Ischl

Bild001Ut genom dörren, en blick upp mot bergen … Ser ut att bli en fin dag …

Bild002Och från andra sidan … i en våning i huset till höger bor vi … här i Ischl ..

Bild003Vi valde  att gå på andra sidan av die Traun med Esplanaden mitt emot …

Bild004… och så tillbaka … över en av broarna …Bild005Vi skall ju dit till ”skogen” under molnen där borta …

Bild006Väl inne i vår ”skog” poserar StinaFina välvilligt på en av bänkarna …

Det ser nästan höstlikt ut med alla bruna löv. Men de har säkert legat sen förra hösten.

Väl hemma dristade vi oss in i den ”förskräckliga hissen” …

Bild007Numera plockar Skatan av StinaFina kopplet innan vi entrar … För säkerhets skull.

Tänka sig. Dessa bilder har jag tagit med min mobil. Ibland blir de faktiskt riktigt riktigt bra.

Inlägget började jag på redan efter frukost … blev avbruten och kunde först nu mot kvällningen lägga in det.

Vi har varit med om en vandring till idag. StinaFina och jag. Och Mannen. Och Brigitte.

Återkommer.

Funderingar

tree_of_life(Livets träd av Gustav Klimt)

Människor som ständigt vill tala om för en hur man skall leva är irriterande.

Tycker Skatan.

Punkt.

Slut.

Så det så.

Nu är det sagt!

Leva och låta leva – Här och nu

… är mitt motto.

Men …

Läste en Under strecket i SvD (31 aug 2009) artikeln Relativismens dilemma är absolut inte löst … (Mannen släpar alltid med sig gamla tidningar som han inte hunnit  läsa) … och fick mig en funderare:

Mitt motto Leva och låta leva är ju relativt så det förslår men jag har uppenbarligen inte tänkt tanken ut … till sin yttersta spets. Även om min ”sanning” inte behöver vara din ”sanning”  måste det  finnas en sanning som är sannare än en annan. Det går inte an t ex att som visas i ett Youtube-klipp, begrava barn levande (Suruhawastammen i Amazonas) och ursäkta med ”kulturella” eller ”religiösa” skäl.

”Ni får tänka som ni vill, vi får tänka som vi vill, och eftersom er sanning är en annan än vår kan ingen av oss säga att den andre har fel.”  (SvD,  Henrik Bohlin)

Man fååår inte begrava barn levande, eller stympa unga kvinnor och män eller ”hedersmörda” sina döttrar. Det kan a l d r i g  vara rätt eller rättfärdigas.

Tolerans och relativism kan verkligen bli finfina sköldar att fegt gömma sig bakom och inte behöva ta ställning när något sker i religionens eller ”kulturens” namn som kränker människor.

Allt är helt enkelt inte OK.

Jag får nog ändra mitt motto, Leva och låta leva … till något annat.

Eller stryka det helt och hållet och bara behålla … Här och nu.

Tål att tänka på.

Förslag?

Kommentar på kommentarer som blev ett inlägg

Hittade in via Speja =) Blev så nyfiken på vem ”skatan” var =) Kan ju nämligen stoltsera med en styck tam skata i trädgården ”Dregen” ;)
Härlig blogg =)

Tack för det Malin! Hälsa Dregen från skatan Skatan. Roligt att du gillar min blogg. 🙂

Kan tänka mig att lilla Alice var sommarens höjdpunkt! Min var nog att jag tog mig samman och vågade flyga. Det är aldrig bra när rädslor får styra så jag är faktiskt nöjd med mig själv.

Ha det gott på er resa söderöver!

Kramar!

Znogge! Resan söderut är vid slutmålet, Bad Ischl. Här regnar det. Idag. Och igår. Att övervinna sina rädslor är det värsta och bästa som finns … så du har verkligen anledning att vara nöjd med dig själv. Kramar!

Ska titta ner på Österrike när jag flyger till Italien och tänka på dig (om du är kvar nästa vecka) Med dig vet man ju inte. Med den flygande farten kanske du är i Borlänge nästa vecka. Vem vet. Du är i sanningen en speciell skata.

Skogsnuvan! Nej sååå fort flaxar inte ens en flaxande skata som Skatan. Jag är allt kvar här så du kan vinka. Jag skall hålla uppkik och jag önskar dig en sååå himla skön semester där i Italien. Kramar!

Läst. Jag tycker väldigt mycket om skator.
J.K! Kul! Jag skall snart flaxa på ett besök till dig J.K. Blev ju nyfiken förstås som den skata jag är …
Kommer du därifrån med andra ord?? Har bara varit i Österrike en gång på en skolresa när jag slutade nian… några år sen. Ser fram emot bilder o ord om resan.
Ingrid! Nej, det gör jag inte … kommer härifrån men vi har ett ”andra” boende härnere i Bad Ischl och varför vi har det är en lååång historia. Det kommer mera ord och bilder. Var så säker. Kramar!
Hälsa Egon och Gustl. Önskar så jag kunde resa ned, jag också.
Lilla Blå! Det skall jag. Det har jag redan gjort. Hälsat. Du är alltid välkommen närhelst andan faller på. Finns det hjärterum så finns det stjärterum …   Kramar!

Verkar vara fullt flax som du säger. Och AIK, det laget, man kan ju bara inte hejja på. Kalmar FF ska det vara! ;) Men är man en trogen support så är man. Alice är väl en liten AIKsupport redan, kanske. Flaxa lugnt och fridfullt. Hoppas de blir bra väder på färden!

turez! 🙂 Ääär man en trogen support så är man. Sonen har väl varit AIKare sen barnsben trots att han växt upp i Borlänge, Leksand och Brage är väl lagä´ … där. Men han har alltid varit en Tjalle Tvärvigg. Alice har inte fått sina namn baara för att AIK är laget. Nej, Inga hette min mamma som Sonen hade ett speciellt nära och fint förhållande till. Hon köpte AIK-grejer till honom när han fyllde år och Kristina heter både jag (andranamn) och min Svägerska I så det finns i släkten både här och där redan.

Vi hade bra väder ända tills vi kom fram till Bad Ischl. Då regnade det. Och det regnade igår och idag med. Kramar!

Klimts land är så vackert, ha det fint i Bad! kram

Loll! Ja, Österrike är ett vackert … och komplext land med all sin ”historia”. Att se det genom Klimts ögon är inte så dumt. Kramar!

Oh!! Jag fullständigt älskar Gustav Klimt. Var nästan beroende ett tag…
Ha en trevlig flaxtur. Verkar härligt att ha ett ”andra boende” så där.. eller om det är det första? (Jag har ju inte varit mé så länge).

Soldansare! Det är det ”andra” boendet. Det ääär härligt men vi skall nog inte ha det så här mer än ett år till ungefär. Det ”binder” ju också. Klimt ääär beroendeframkallande. Jag läser om honom, hans kvinnor, ser på hans konst, läser om hans tid och ville vara dääär … Men nu är nu och då är då och vi kan ju leva då om vi vill … både nu och då. Det är det som är så fantastiskt. Kramar!

Vilket välfyllt och spännande liv du lever. Det händer alltid något. Hoppas resan var finfin!

Speja! Ja det har blivit fyllt till bredden … och lite bortskämt får jag säga till mig själv att lugna ner mig. Resan var finfin … som du kan läsa och nu är det skönt att vara framme och ta det liiite lugnare. Kram!

Min höjdpunkt? Att träffa dig och Znogge förstås!! :-D

Pruddelutt! Att träffa dig och Znogge och Skogsnuvan och ”kärringträffen” med ”Margiths kvinnor” var förstås alldeles fantastiskt roligt och spännande men, som sagt, lilla Alices entré i denna världen var ja … höjdpunkten. Hon har förresten vuxit och sist hon vägdes var hon uppe i hela 3 700 g (nästan) och hade växt på sig till hela 51 cm. Kramar!

Tror väl jag det att Alice var sommarens största glädje!!

Var sak har sin tid vännen, du ska se att målandet och skrivandets tid snart står för dörren och då får skatan använda alla sina intryck till att forma till bild och ord :D

Sköt om dig
Kram!

IKA! Ja, det har jag förstått … att allt har sin tid … men att förstå det riktigt riktigt riktigt verkar ta tid för en sån skata som jag som på nåt vis verkar vilja göra allt och vara överallt … på samma gång. Nu skall jag lugna ner mig och njuta … ett tag.

Kramar!

Äntligen

Det tog fem (5) dagar att komma fran Nyköping till Bad Ischl den här gangen.

Första stoppet var Yngsjö och Furuboda och Johannagarden där vi kvartade en natt. Vi hann ga pa promenaden längs stranden, äta förstas … det gör man ju alltid … lyssna pa Jo-Jo när hon spelade och sjöng och beundra den nya hästen, Unique … en häst och inte en ponny. Tjejerna börjar bli stora nu …

IMG_4228

IMG_4230

IMG_4239

IMG_4233

Första färjan fran Trelleborg till Sassnitz … det blev en tidig morgon … och sen till Wittenberg där storkarna redan dragit söderut och boet var tomt. Mannen och jag saknade ocksa var operett-servitris som vi alltid misstänkte var berusad … de yviga gesterna, glada tillropen och tja … ovanliga servitrisbeteendet gjorde att vi trodde det … hon hade fatt sparken eller hade semester eller nat . Hon var inte där. Bara en alldeles vanlig servitris. Där, i Lutherstadt Wittenberg, sov vi en natt … i sviten … alla tre, Mannen, Skatan, Brigitte … och sa StinaFina förstas, inte att förglömma. För samma pris som vanligt. De ääär verkligen gentila där i Wittenberg.

Och sa gick färden till vara vänner i Erlangen där det var meningen att vi skulle stanna en natt … som blev tva … och väl hemma i Bad Ischl var vi inte förrän sent pa lördagen den 12:e. Mitt datormodem var inte laddat och jag kan inte ladda det förrän i morgon. Därför har jag inte rapporterat förrän nuuu … och fran Brigittes dator. Därav avsaknaden av de sma a:na med ring över … ja ni begriper säkert vad jag menar. Men i morgon blir det som vanligt igen. Inte lika ansträngande att läsa …

I Erlangen inmundigade vi oavbrutet maaat och drack hela tiden nagot alkoholaktigt till … Det var förskräckligt. Fast vi promenerade en del ocksa förstas. Men ända …

IMG_4243

(Brigitte, der ”Kaiser” Willi och Mannen. Gabi jobbar som vanliga människor ju gör.)

IMG_4269 

(Längs kanalen i Erlangen …)

IMG_4272

(Gabi med en blandning av öl och citronläsk som kallas Radler. Inte tokigt alls, faktiskt … och bara 2,7 % eller liknande)

Vi siktade en lustig husbat pa var vandring som när den kom närmade sig, visade sig ha pirat-status …

IMG_4265

IMG_4266

Ett av malen för vara utflykter gick via en väg för cyklar och fiskar … det visade  i alla fall skylten …

IMG_4286

Innan vi fick lämna Bayern och Erlangen och all mat och dryck … var vi slutligen ”tvungna” att njuta av en korv, Weisswurst med kringla (salt) och öl förstas … Inte sa tokigt … men för figuren … uj uj uj uj …

IMG_4298

Och en sista natt där … och frukost …

IMG_4299

Vi ”landade” i Bad Ischl vid 5-tiden och at inget mer den dagen (vi hade ju ätit pa vägen ocksa, gubevars).

Och nu är vi här.

Mannen och Brigitte och StinaFina promenerar. Skatan bloggar som om hon hade eld i baken. Maste skynda mig innan de kommer hem …

Sen kommer jag späka mig och bli mer ”andlig” i min utlevelse … tror jag …

Ha det!

Gustav Klimts land … och Egon Schieles

Gustav-Klimt-The-Birch-Wood--1903-108154(Gustav Klimts Björkskogen 1903 …

Egon Schiele höst… och Egon Schieles bleka Höstmåne 1914)

är vad som väntar Skatan snart … om några dar … och det skall bli ljuvligt (ett underbart ord, eller hur?) att vila där. I detta långsamma färgrika stilla landskap.

Det haaar varit en välfylld hektisk sommar.

Nu är den slut.

Nu är det höst.

Har Skatan bestämt.

Det har varit många möten och upplevelser, nya vänner, nya flax. Men höjdpunkten var ändå lilla Alice Inga Kristinas uppenbarelse och entré … (OBS!  A I K blir som synes initialerna, fina namn som hon får vårt allra senaste lilla barnbarn av en sann AIK:are (Sonen) och hans lilla fru Pa). Alice, efter alldeles eget tycke, Inga efter den mycket kära mormorsmor Inga, och Kristina efter Skatan och Svägerska I).

IMG_4024(Sonen med lilla senaste barnbarnet Alice)

Skatan har inte ”hunnit” måla, inte ”hunnit” skriva … utom på den underbara skrivarkursen på Fridhem i början av sommaren, där hon lärde sig sååå mycket … måste samla ihop mig och mina kunskaper som jag fick där … nån gång … inte ”hunnit” läsa så mycket som jag planerat. Nu kan jag bara komma ihåg en, den senaste, Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic, en bok som berörde mig mycket och som fick mina ögon att öppnas och mig att förstå liiite mer om vad som hände där på Balkan i början av 1990 – talet. Men det skall jag berätta om en annan gång. Tror jag. Det är klart att jag läst lite fler böcker som kommer tillbaka till mig när det ”klarnar” …

När det klarnar.

Först har Skatan några dagar av flax framöver.

Ikväll i Furuboda, Yngsjö och de äldsta barnbarnen och äldsta dottern Karin och Svärson I … som … vad Skatan fått höra också haft en något kaotisk avslutning på sommaren med något slags eksem på sina hästar, ingen träning, inga tävlingar, karantän, skurning av stall från golv till tak …

Sånt slipper jag i alla fall. Att skura.

IMG_2580(JoJo med Trix)

Sedan färjan Trelleborg – Sassnitz  …

sassnitz

Sedan söderut via Berlin … till Lutherstadt Wittenberg …

Wittenberg-1536Sova, äta, sk*ta …

Och så vidare söderut till Willi och Gaby i Erlangen …

Erlangendär vi skall umgås, äta, sova och …

Sen då … på fredag.

Äntligen hemma.

I Bad Ischl alltså.

IMG_2787Ha det!

Vi ses om några dar … kanske på lördag … kanske.

Idag är det dan före dan … igen

… innan Skatan, Mannen och StinaFina och Brigitte åker söderut via Yngsjö och familjen S … till Wittenberg och storkarna … till Erlangen och Willi och Gaby … och slutligen till Bad Ischl och … och  … hemma dääär.

GetAttachment.aspx(Willi, kapten på sin älskade Strijela i Kroatien. Ett foto som Willi själv tagit eller åtminstone låtit ta och skickat till Skatan)

Igår kom vi så hem efter en välfylld weekend i Stockholm.

Vi kom upp vid lunchtid till Stora E och tog genast StinaFina med oss över Gärdet till Etnografiska museet där en ny resaturang öppnat och vi kunde sitta ute i lä och inta en urgod kantarellpaj och njuta av en av de sista ”utesittarluncherna” i sommar. Åtminstone här hemma i Sverige. Tror jag.

IMG_4218Spegelbild på den på maten väntande Skatan

IMG_4220Interiören med de festliga lamporna, gjorda av … Gudrun Sjödén … tror jag, har jag för mig att jag fick reda på …

IMG_4221Och så satt vi där i solen och njöt av den där goda pajen. StinaFina var med men syns, som syns,  inte på bild …

Strax efter maten gav sig Skatan iväg för att leta efter halsbandet med stort H och hittade det efter mycket om och men och in och ut i affärer i den affär på Karlavägen där lilla E köpte sin brudklänning, Thalia … men det halsbandet får ni se en annan gång. Huset sover och ja … ja, ni förstår.

Däremot kan jag visa en bild på den otroligt fina höstkrans som Brigitte snodde ihop sen vi kommit hem hit igår. Gjord av höstens och skogens ”gåvor” som vi tillsammans plockat på en Morgonrunda med StinaFina …

IMG_4225Närbild … och så …

IMG_4222en bild på Brigitte med sitt verk.

Skatan … som har tummen mitt i handen … är djupt imponerad.

Festen som Mannen och jag gick på för att fira vännen Macks 60 år var förstås överdådig. Snittar och pärlande vin, Vättern-kräftor med snaps, öl eller vin … så många man orkade äta och dricka och så glass med hallon. Och så kaffe med avec och så mera vin eller drinkar och så vickning …

Dans och glada grabbar förstås. Fullt ös på musiken. Vi var 120 gäster och lite fööör mycket för en gammal skata. Nuförtiden gillar jag mindre sammanhang. Sex till tio personer är alldeles lagom.

Men det var kul att bugga med vännen Fernando … och det vaaar en fantastisk fest. Förstås.

Överdådig var bara förnamnet.

Vid 1-tiden drog vi hemåt till Lisen och Fernando på Bondegatan där vi avslutade med lite skvaller och ännu mera vin innan Mannen och jag drog till Folkungagatan där vi två skulle kvarta.

Jag älskar Söder. Skulle Skatan bo i Stockholm igen så är det där hon skulle häcka.

Säger Hej då … kanske på ett tag … eller så ses vi ikväll.

I morgon bär det av och dååå blir det kanske paus i bloggeriet. Njaa … i Yngsjö kan jag kanske krafsa ner några rader … men sen dröjer det till slutet av veckan när Skatan landat igen … i Bad Ischl.

Hemfärd, Femöre Huvud och så Sävö krog

Packningsbestyr, frukost och så … Hej då för denna gång. Familjen B gör sig i ordning. Kaxe försvann snabbt ner till snickarboa, hans bästa tillhåll. Där hade han lassat gräsklipp från igår på skottkärran.  Lugnet lägrade sig över Femöre … så småningom …

IMG_4176

IMG_4175

IMG_4183Medan Mannen körde båten till Horn för vintervila gick Brigitte och Skatan Morgonrundan. Extra lång. Ända ut till Femöre Huvud …

IMG_4188Här kan vi se Brigitte sittande på en av kanonerna från vårt stolta försvar. För inte alltför länge sedan var här ett ”försvarsnäste”, numera museum, Femörefortet …

IMG_4190Och så var vi då längst ut vid fyren … Femöre Huvud. Husets sida ut mot havet är vitmålat så att alla sjömän kan se det tydligt därifrån. Idag var det disigt … men det regnade i alla fall inte … ännu …

IMG_4191

IMG_4196StinaFina fick sig en slurk vatten från en skreva på hällen …

Och så gick eftermiddagen … ”i ett enda fläng” och vi var framme vid kvällens begivenhet. Ett besök på Sävö krog, en krog som ligger på en ö mellan Nyköping och Trosa som bara har blivit ett ”måste” att besöka … ALLA talar om den.

savokrog(Denna bild har  i n t e  Skatan knäppt. Det syns på vädret och ”utelivet”. Men den föreställer Sävö krog)

Väl framme började det  blåsa upp och regnet hängde i luften som man brukar säga och det kändes kulet där vi stod på bryggan och väntade på att båten skulle hämta oss ..

IMG_4203

IMG_4201Värdshusvärdinnan var en strålande sol i det gråa ruggiga, serverade oss snabbt öl och snaps för att få upp värmenIMG_4209Det blev en trerätters … Först något med pannacotta och knaperstekt bacon. Skatan hade alltid trott att pannacotta är en efterrätt men det var gott … förstås … kryddat som det var. Mannen och Brigitte åt sedan ungsbakad gös medan Skatan vågade sig på ”hagelspäckad” vildand med fetaostsinbakade potatisknyten. Och så till efterrätten som var flädercremebrulé med jordgubbar. Och  vi åt och drack … och drack och åt … utom den stackars Mannen som bara åt eftersom han skulle köra bilen hem. När vi sen åkte hem vräkte fullständigt regnet ner. Än en gång hade vi ”hunnit undan” det värsta. Väl hemma tändes raskt brasan i den öppna spisen och vi drack varmt te … Skatan mest för att värma händerna. Hon är ju en kaffetant och ingen tenjutare.

IMG_4208Södermanlands flagga vajade när vi kom och tog farväl av oss när vi for hemåt … här vajar den lite blek i diset … när vi kom.

Idag … nu … alldeles snart börjar den med ett besök hos frissan för Skatan i Nyköping … Morgonrunda med Mannen och Brigitte för StinaFina på Hållet, lite stadsbesök och troligtvis lunch i Nyköpings hamn. Om det är öppet vill säga. Vi har märkt höstens intåg på alla de stängda sommarbegivenheterna. Men det löser sig …

Ha det!

Alla sover, tyst det är i huset

Dååå passar Skatan på.

Igår morse regnade det och Skatan gick ensam på Morgonrundan med StinaFina. Det var förstås fullt ös i stugan som ju inte är så stor.

IMG_4121Här har jag i alla fall lyckats fånga Agnes … efter att ha bytt blöja i våra sängar. Kaxe var ute … i regnet och fiskade och fick tre aborrar. Visserligen tyckte han insamlandet av maskar var det mest intressanta men han hade i alla fall tålamod att stå nere på hällen någon halvtimme eller så …

Något måste göras. Så när solen tittade fram vid middagstid hade Mannen ringt och fått tag på en kompis som tog oss med båten Matilda ut i skärgården till en ö där en kolerakyrkogård finns, en underbar sightseeingtur till skärgårdens högsta punkt, Högsten,  där vi hade utsikt långt långt långt … ända till Hävringe fyr … ja ännu längre .

IMG_4126Det var Mästerlotsen som stod vid ratten … och han hade också mycket att berätta. Men denna fantastiska historia om de olika kulturerna som mötts här för länge länge sen … en fiskekultur … och en säljägarkultur och vrak och hamnar och … det lämnar jag därhän …

Jag har fullt sjå med att komma ihåg vad jag heter just nu …

IMG_4135

Här står vi i alla fall startklara för båtutflykten …

IMG_4146

IMG_4142

Svärson II och lilla Agnes med sin Nalle som Kaxe kallar Agnes Hugo …
IMG_4154

Brigitte på Kolerakyrkogården. På artonhundratalet härjade kolera och båtar med sjuka hejdades att gå i land. De dog och begravdes här ute där det på en liten plats fanns så djupt med jord att man kunde det …IMG_4169

Mästerlotsen, Mannen och Perry, guiden …

IMG_4174

Efteråt åkte vi till Gamla Oxelösund och fikade och pustade ut … Det var den enda plats där jag lyckats fånga kvicksilvret Kaxe stilla någon minut …

Eh … vad var det jag skulle säga?

Jo.

Nu ääär det turbofart och Skatan hinner inte med …

KTH – jubilieumet var fantastiskt roligt i Sätra Brunn. Jag tog massor av bilder men … OK, jag skall försöka hitta en bild därifrån som säger allt. Få se.

Omöjligt … med bara en bild. Förstås.

IMG_4048

I denna idyll träffades alltlså den årgång som började på KTH för 45 år sedan … och så småningom blev Bergsingenjörer … som så småningom blev gamla och pensionärer …

IMG_4040

Vi är lunch och drack snaps … och sjöng snapsvisor …

IMG_4063Vi åt trerätters middag och drack snaps … och sjöng snapsvisor …

Däremellan var man i Sala Silvergruva på 150 meters djup. Inte Skatan som fått ryggskott (tack och lov för jag har en släng av klaustrofobi) …

och sen var det dans till långt in på natten (ryggskottet blev märkbart bättre av dansen kan jag säga)
IMG_4074Efter vickning, en skön sömn i denna idyll, frukost …  iväg att hämta StinaFina som haft det hääärligt hos Syrran. Vi gick en promenad runt Härjarö ett fint friluftsområde utanför Enköping, åt en god lunch och sen for vi till Arlanda för att hämta Brigitte, Mannens ex-sekreterare och vandringskamrat (Himalaya från Nepal och Indien).

(Som en parantes bara: Min bordskavaljer Rickard hade också vandrat i de där bergen och skrev en blogg under sin vandring. Som sagt, en parantes bara: http://everestbasecamp2009.wordpress.com )

Äntligen Femöre och hemma igen …

IMG_4116

IMG_4120En tur i skogarna och svampen till middagens förrätt är fixad …

Nu väntas familjen B med Kaxe och Agnes och Bessie och liv i luckan.

Så ni förstår. Det blir inte många stunder över för kontemplation eller bloggskriverier och bloggläsning hääär inte.

Ha det!

Tack och hej …

… för den här gången.

När StinaFina och jag har gått Morgonrundan packar vi in oss, Mannen och vi, i bilen och far till nästa anhalt.

Sala och Sätra Brunn.

Det var 45 år sedam Mannen började studera på KTH och det måste ju firas med silvergruvenedstigning, middag, dans och glada grabbar och hmm.. kvinns.

Men det känns onekligen ledsamt att lämna lilla Alice nu när jag precis lärt känna henne. Och hon kommer vara minst hela en och en halv månad äldre när Skatan kan flaxa hit och  få träffa henne igen.

Jag fick i alla fall vara med om första badet. Och hennes första vecka.

 

badet 002

badet 004

badet 008

badet 007

Debatt överstyr. Är inte detta antisemitism … så "skjuter jag mig i foten"

Cordelia Edvardson har skrivit i SvD om Donald Boströms artikel i Aftonbladet. Denna artikel i Aftonbladet   har väckt en stormig debatt.  Med rätta.

Men i bloggen Motbilder får Cordelia Edvardson svar på tal och ett genmäle som är hätskare än hätskt och … i mitt tycke verkligen a n t i s e m i t i s k t . Ett genmäle som är utan rim och reson. Men kanske är en del av kommentarerna till Motbilders inlägg allra värst. Vilken hätskhet, vilket hat!

Vad är detta om inte antisemitism som har väckts och fått ”utrymme” genom Motbilder:

Sverker on August 25th, 2009 07:50:41

Verkligt bra grävande, som fler borde läsa, för att få bort ögonbindlarna över vad judarna håller på med. Just “judarna” tror jag du brukar koppla ihop med begreppet ras. De vill ju själv ibland (när det gagnar dom) vilja kallas det, eller religion när det passar deras syften bättre. Men rent faktamässigt är inte judar en ras. Det är mer ett sorts sätt att tycka & tänka, ungefär som en människa med en viss politisk inställning/handlingssätt, eller nationalitet eller religion för den delen.
Alltså, om vi anammar deras lurendrejeri att de skulle vara en ras, så faller vi i fällan att kallas rasister när man kritiserar dom.

Om jag vore som Motbilder skulle jag genast ta bort den här kommentaren. Motbjudande. Vidrig är den.

Motbilder bygger hela sitt genmäle på att Cordelia Edvardson säger att den ursprungliga artikeln inte ”publicerats”. Det står ju tydligt och klart att hon känner till artikeln – och hur skulle hon kunna göra det om hon inte läst den – och menar förstås, alldeles självklart, att den inte publicerats i någon 

t i d n i n g .

Men det står ju var och en fritt att tolka det skrivna …  som fan tolkar bibeln …

Och om det är någon som ”skjuter sig i foten” så är det Motbilder.

Vämjeligt!

Hillegren om "ordningsförseelser", Aftonbladet om "organdonation" och Bildt och Reinfeldt om grundlagen …

… och så Fuglesang som skall upp upp upp … väldigt högt upp igen.

ovan_molnen

Medan Skatan lever i sin bubbla, en ljuvlig bubbla,  

… går världen vidare.

Onekligen.

Saker och ting händer och sker. Jag blir plötsligt varse hur liiiten jag är i förhållande … vad betydelselöst det  e g e n t l i g e n  är att göra just  m i n  röst hörd därute i Stora Världen. Om ditten och datten. Om stort och smått.

Vad betydelselöst  e g e n t l i g e n.

Och ändå inte.

För skulle jag och alla andra tycka att det var betydelselöst.

Då vore det verkligen fara å färde.

Då kunde ju preciiis vad som helst hända och ske.

Utan att någon reagerade och argumenterade  eller ropade högt …

om Hillegrens definition på vad en ”ordningsförseelse” kan vara,

om Aftonbladet är antisemitisk eller ej ,

 om artikeln om organdonationer … efter sjutton år är relevant att publicera nu när man ändå måste  veta  att sådana pågår för fullt i Kina också och framförallt just nu …

om stoltheten över svensk demokrati och att Bildt och Reinfeldt står pall och försvarar vår grundlag och rätt att yttra sig,

om det fantastiska  att vi trots allt … kan sätta oss i en liten ”raket” och flyga högt upp i luften och till och med gå på Morgonrunda där bland molnen.

Vilken, vilken … trots allt elände … vilken underbar värld vi har.

Lyssna!  Se!

Så snart … mycket snart är Skatan tillbaka.

Ur bubblan.

250px-Reflection_in_a_soap_bubble_edit

Fast Skatan vill förstås inte blogga om politik och så  …

Men ändå.

Krax krax krax …

"Vem skall trösta knyttet?"

knyttet

Vem kan det vara som  skriver om att ”trösta knyttet” mer än Tove Jansson … och nu Skatan?

Jo …  Mymlan och Bloggvärldsbloggen .

Och Mymlan skriver förstås …  som hon brukar … om något riktigt angeläget. Hon  tar upp och tänker om det här med uppmärksamhet, kommentarer på bloggar, Facebook och twitter … om att ”inte bli sedd” och få kommentarer etc etc … ni vet.

Och det ääär ett angeläget tänkvärt inlägg.

Skatan är ju en spontan en. Gillar många, blir lätt engagerad och fascinerad och så … plupp … så har ännu  en ny bloggkontakt hamnat i min bloggroll som bara växer och växer och växer.

Och inte hinner jag med heller… att ens läsa alla bloggar där. Så ofta. Och kommentera.

Ibland får jag dåligt samvete. Men så slår jag det ifrån mig.

För man kan inte hinna med allt och alla. Hur gärna man än vill. Inte ens Skatan som inte yrkesarbetar och är hemma hela dagarna har tid …

Måste ju leva lite emellanåt också … så jag har nåt att blogga om. 🙂

”Jag twittrar inte … men bloggar och tycker att du har skrivit ett fantastiskt tänkvärt inlägg. Som vanligt. Och det surrar förstås i gång i huvudet på hur man själv ”bemöter” sina medbloggare. Min blogroll växer och växer … fler och fler bloggare vill jag ”ha till hands” Men. Jag hinner ju inte meeed. Att kommentera. Alla. Varje dag. Inte ens varannan eller var tredje. Och får dåligt samvete. Ibland har jag tänkt att ta bort min bloggroll … men den tillhör ju också ”min profil” på sätt och vis. Jag får nog nöja mig med att ”försöka så gott jag kan” att ”se” och hinna med alla … någon gång, då och då. Kramar!”

Så skrev jag som kommentar i Bloggvärldsbloggen hos Mymlan.

Alla försöker så gott de kan och man kaaan ju tänka till lite extra nån gång emellanåt. Och så är det en sak till.

Alla kan ju inte älska alla. Var sak har sin tid. Var tid har sina behov bla bla blaaa

Så om någon känner sig verkligen förfördelad … knacka på, stig in … och säg som det är.

”Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är – stig in och säg God Afton så dom ser att du är här!”


"… men vi som inte vill göra karriär?"

Mannen har ett jättelitet spelrum” , säger Bob Hansson som intervjuas av Maria Carling på Idagsidan i dagens Svenska Dagblad
hansson620_500123b

– Vi lever i ett så maskulint samhälle. Därför stirrar vi oss blinda på friheten att få göra karriär. Det den största manliga fördelen. Men vi som inte vill göra karriär?

Skatan tänker på Sonen … min son, den känslige store Mannen som alla älskar och som nu skall bli pappa för första gången. Han kommer att bli en underbar pappa, säger inte bara en ”förblindad” kycklingmamma, nej, Skatmamma menar jag ju. Det är många omkring honom … i hans jobb, systrarna, syskonbarnen. Alla älskar Sonen.

”Tjejer säger att det är så fint när killar gråter. Sen när det händer kan de bli hemskt nervösa”

Till och med en mamma kan bli nervös. Förr. Nu är jag bara stolt över att ha en son som har känslor och visar dom. Ingen kan heller skratta som han …

”Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet.” Inte jag. Det har jag aldrig gjort. Föraktat mjuka män.

Om man tänker på machomannen i sydliga länder har han en mycket mer levande feminitet medan den svenske mannen är tillknäppt – som om någon hade dragit ur kontakten på honom.”

” Som man och 39 kan jag känna en väldig smärta i att inte leva upp till den maskulina normen.” säger Bob Hansson vidare och menar att det nu är dags att …

Vi ska reclaima den klassiska maskuliniteten och frigöra oss från den stereotypa, fantasimördande typen av manlighet.”

Sonen reclaimar för fullt genom att bara vara ”klassiskt” manlig … utan åthävor, en man som kan gråta, skratta och vara stark när det gäller och visa svaghet … när han känner sig svag.

Det tycker Skatan också, som Bob Hansson, att männen idag … ”behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet.”

"Det där lilla ögonblicket. Att det finns. Bevislingen. Trots allt"

… var Bodil Malmstens avslutningsord i sitt Sommar 2009.

Klockan är 14.30 och dagen är långt gången redan … StinaFinas morgonrunda är för länge sedan promenerad … förbi ekarna … Bild001

… och så den där stenen … Bild004 … innan sista backen före postlådan och tidningen … och frukosten. Bild005 Mannen hade redan börjat röja efter gårdagens fest …

Vi hade verkligen sååå himla kul. Både så länge som väninnan från England och hennes man var kvar … men sen också … så där nostalgiskt härligt prata-minne-från-då-minns-du-den-sommaren-snack och skratt och … IMG_3866… då blir det sent och … dagen efter.

Dagen efter … men vad gör det om hundra år. Och sen …

Klockan ett lyssnade jag på Bodil Malmsten den melankoliska, så sanna, så …

När jag lyssnade till Bob Dylans It´s all over now Baby Blue … fick jag till och med gråten i halsen och ögonen … Och … plötsligt är man gammal. Det är det här plötsliga som gör en så konfunderad för att inte säga sorgsen …

Det var inte bättre förr. Bara förr” (Bodils ord förstås)