… av Håkan Nesser har jag alldeles nyss lagt ifrån mig färdigläst.
Jag brukar inte läsa deckare så ofta men i sommar har jag konsumerat – mest via öronen – en hel del. Denna köpte jag på Arlanda innan planet till Jordanien lyfte.
Och varför fastnade jag för just denna? Ja, vad tror ni?
Skatan förstås, som flaxar med sina vingar och slår mot fönstret.
Och så titeln: Människa utan hund.
Titeln väckte verkligen min nyfikenhet.
Och så har jag inte läst många böcker av Håkan Nesser.
Det var en deckare som trollband … åtminstone mig … från första meningen: ”När Rosemarie Wunderlich Hermansson vaknade söndagen den 18 december, var klockan några minuter i sex och hon hade en mycket tydlig bild i huvudet” … till den sista meningen som det inte är någon mening med att jag citerar nu, här.
Långsamt rullar en familjehistoria upp och fortskrider … innan romanen förvandlas till den olidligt spännande deckaren med kriminalinspektören Gunnar Barbarotti i spetsen, som kopplas in för att reda ut vad som hände familjen Hermansson de där decemberdagarna i Kymlinge (en fiktiv västsvensk stad).
På baksidan står citerat: ”… Jag lovar er att detta är en roman som vidrör varats och samlevnadens väsentligheter” (Blekinge Läns Tidning)
Den ligger väldigt långt från hårdkokta amerikanska deckare förstås men även de få svenska deckare jag läst. Språket är drivande. Man förs framåt och har inte ”tråkigt” en sekund trots att handlingen i sig går ganska långsamt.
Och skatan då, vad har hon för roll?
Jo, hon dyker upp först på sidan 328 … ”En rörelse utanför fönstret fångade för ett ögonblick Gunnar Barbarottis uppmärksamhet. Han vred på huvudet och fick syn på en skata, som just kom flygande och slog sig ner på fönsterblecket. Varför landar du där? tänkte han förvirrat. Är du en kunskapare från Djävulen eller vad är det frågan om?” och så på nästa sida … ”Jag förstår.” Gunnar Barbarotti kastade en ny blick på skatan, som tydligen hade hört och sett nog, för den flaxade till med vingarna och gav sig iväg. Han kände att det i stort sett var likadant för hans egen del. Han hade hört nog.”
Det var allt. Om den skatan. Djävulens kunskapare. Bahhh …
Och hur är det med den kryptiska titeln då?
Människa utan hund.
Den gåtan får ni lösa själva … om ni nu läser boken, som jag verkligen varmt rekommenderar.
Fyra (4) skator av fem(5)
Skatans tankar 
Den boken står härhemma och dammar i bokhyllan. Inser att jag måste ge den en ny chans, du verkar pålitlig! 😉 Älskar hans böcker ”Kim Nowak badade aldrig i Gennesarets sjö” t ex.
LeiaMia! Jag har som sagt var inte läst så många men just den ”Kim Nowak badade aldrig i Genesarets sjö” den har jag läst och den tyckte jag var jättebra. Men den här Människa utan hund är bra den med. Han kan han, Nesser. Kram!
Håkan Nesser skriver mycket bra och har ett underbart språk men så är han också svensklärare i bottten! Jag har läst boken och håller med, den är bra! Dessutom är karln trevlig 🙂 Vad kan man mer begära!
Kram!
Den boken blev jag nufiken på och du oroa dig inte. Jag tror inte att skatan är utsänd av jävulen.
Ska nog läsa den
Znogge! Nej, vad kan man mer begära? 🙂 Kram!
Skogsnuvan! Nej, det tror inte jag heller. Skatan är svart och vit, ying och yang, en balanserad huvudsakligen godhjärtad fågel. I min skepnad då och då. Kram!
Jag är väldigt förtjust i Nesser. Kluriga vändningar i berättelserna och språket som gör det intressant oavsett vad han berättar om.
Soldansare! Just så. Där satte du fingret på hans stil. Kram!
Den låter intressant. Har tyvärr inte läst Nesser utan bara sett filmatiseringarna av hans böcker med Sven Wolter i huvudrollen.
Britt! Och jag har bara läst en del av hans böcker och inte sett filmatiseringen av hans Van Veeeteren – böcker med Sven Wollter. Kram!