Mymlan på Bloggvärldsbloggen har förstås ett nytt veckotema: Denna veckas tema är alltså Invandring och främlingsfientlighet
Oj oj oj … det är verkligen ett komplext ämne. Men … i alla fall …
Skatan bodde i Österrike i en liten by med bönder ett år med sin familj. Att det bara blev ett år för majoriteten av familjen är en annan historia. Det var bara Mannen som stannade kvar.
Min uppgift i familjen det året blev att skjutsa ungarna… än hit än dit … till skolan som låg en mil åt det hållet där Sonen gick … till skolan som låg nere i stan åt andra hållet med Dottern när Mannen inte kunde ta henne med sig … och så hämta och köra 6 mil till Graz för att Dottern skulle få träna sin konståkning … och så hem igen.
Jag var ganska ensam.
En dag träffade jag en kvinna i Konsum. Hon stod och demonstrerade Wasa knäckebröd. Kontakthungrig gick jag genast fram förstås och smakade … och berättade att jo, Wasa knäckebröd det hade ju varit svenskt och knäckebröd är ju ett väldigt svenskt bröd bla bla bla …
Hon blev förtjust eftersom hon ääälskade Sverige och vad vi stod för … och berättade att hon också ledde gymnastikgrupper för kvinnorna i byarna där runtomkring. De hölls i en gymnastiksal i grannbyn. Ville jag vara med.
Klart. Jag kom dit och i omklädningsrummet möttes jag först av tystnad och sen välkomnade alla mig hjärtligt.
När de pratade med varandra förstod jag inte ett ord. De pratade en f r u k t a n s v ä r d dialekt (som förresten Sonen blivit expert på). Men … när de vände sig till mig försökte de tala ”Hochdeutsch” (rikstyska eller korrekt tyska … ).
Vi gympade i en timme så svetten lackade … och sen gick vi på Gasthaus Stegmüller och svalkade oss med var sina stora Gösser-öl (utjämning direkt!) … och pratade.
Det pratades och babblades om ”de där förskräckliga utlänningarna” … som stal … som inte kunde språååket som ” skulle skickas till dit där dom hörde hemma ”osv osv.
Skatan satt tyst.
Och så … fick dom syn på mig … alla tanterna … och tystnade.
Och sen … i mun på varandra … kom förklaringar och ursäkter och …
Det gällde ju inte mig förstås. Jag, jag kom ju från Sverige … Deeet var ju en heeelt annan sak. Det var ju de där svartskallarna och de från Balkan. En gång Balkan alltid Balkan … det vet ju alla. Dom ääär ju såna. Allihop.
Men du … du är ju som vi, sa dom. Du är ju inte som dom, sa dom.
– Du är som vi, sa dom.
Vi och dom.
Det är ju det det handlar om. Heeela tiden.
Vi och dom.
Främlingsfientligheten som ”dom” väcker. Och rädslan.
De som skiljer sig mest från ”oss” … i religion eller utseende eller kultur eller alltihop på en gång … har man svårast att ta till sig … att acceptera. De blir inte i n d i v i d e r . De klumpas ihop till ”turkarna”, ”svartskallarna”, ”judarna”, ”muhammenarna” osv osv.
Ju mer ”annorlunda” … ju större rädsla och fientlighet …
Det är ju självklart att det blir problem.
Och det ääär problem. Vi har … med vår integrationspolitik … dessa getton med nästan bara invandrare, som inte får jobb, som stigmatiseras genom sitt sätt att tala svenska … om de talar svenska … misslyckats. Viii har skapat problemen … och nu måste ”problemen” upp på de etablerade partiernas agenda och vi får inte låta politikerna släta över … och stoppa huvudet i sanden och tillåta Sverigedemokraterna att ”äga” frågan och ha ”tolkningsföreträde” …
Jag känner ingen invandrare (fast Sonen är förstås gift med en flicka från Thailand, som jag känner … hmm) … för dom bor inte där jag bor. Är deeet vettigt? Och känner man ingen … vad gör man lättare? Jo, klumpar ihop och ser inte i n d i v i d e r n a … och får eller behåller sina fördomar. För man träffar ju ingen som kan bryta fördomarna.
Alla polikter måste väl ha en ”vision” om hur vår integrationspolitik skall föras och fungera.
Sonen, som är fritidspedagog, har ca 65 % invandrare i klassen där han jobbar, huvudsakligen från Somalien. Det säger sig ju självt att det är dömt att … om inte misslyckas … så åtminstone dömt att bli mycket mycket dåligt. Och han jobbar i en stad där man mycket väl skulle ha kunnat erbjuda bostäder och ”sprida ut” de nya svenskarna på alla skolor i stan … Hela stan är väl ungefär så stor som ett av de här ”invandrargettona” i Stockholm. Men när Sonen reagerar och till exempel skriver insändare blir han snabbt kallad för rasist eller nazist eller faschist … Han är inget av detta …
Vi måste börja våga ”ta i frågan” …
Ju mer främmande de är …ju mer ”avskilt” de lever … ju värre blir främlingsfientligheten. Och det blir lättare för ”uppviglare” att spela på våra känslor. I grund och botten handlar den här ”fientligheten” inte om rasism … utan rädsla för det främmande. En rädsla som leder till fientlighet.
Men … politikerna måste ta tag i frågan. Inte stoppa huvudet i sanden. Sverigedemokraterna kan inte få ”äga frågan” med sin extremis. Den leder bara till ännu mer ”stigmatisering” och främlingskap.
Förresten gick jag på Österrikes motsvarighet till SFI. Jag hade ju bara en ringrostig tyska från skolan i bagaget och tyckte jag skulle lära mig lite mer … och jag var invandrare …
Det var två tandlösa rumäner, två fnissande thailändskor, några från Bosnien … och så jag. Efter en kvart, i en paus … kom läraren fram och sa att jag inte passade där … i gruppen. Att det fanns andra typer av ”skolor” för ”såna utlänningar som du”.
Jag tror att det är kärnan till problemen. Att man skiljer på invandrargrupperna också. ”Bättre” eller ”sämre”. Det enda kriteriet för ”bättre” eller ”sämre” borde vara enbart utbildning och förkunskaper och sånt. Inget annat.
Placera ut invandrarna när de kommer till vårt land lite här och där. Jag tror man kan ha krav på boendeort eller ställen inom en ort … placera de ”nya” bland oss andra så vi alla får möjlighet att m ö t a s och lära känna enskilda i n d i v i d e r …
Då, först då, tror Skatan att vi kan lära oss att leva sida vid sida och berikas av varandras kulturer.
Skatans tankar 
Jobbade ett par år med migrationsverket- hade hand om förskoleverksamhet för mammor o deras barn. Kan bara säga att vi trots allt kommit ganska lång i sverige, har aldrig sett sån rasism som bland dessa mammor gentemot varandra o om det kom nya, ja även mot barnen.
De flesta kom från olika ställen i Jugoslavien, Romer o någon från Ryssland. Det var knepigt många gånger och lite besviken blev man på deras attityder. Mycket egoism-bara jag får..
Det är verkligen inget lätt ämne det här. Jag bor i en kommun där det inte bor invandrare. Men jag kommer från stora staden som jag tycker har förändrats starkt negativt och idag är väldigt segregerad. Inte bra alls…
Jag tror att många människor har lättare för att acceptera vissa grupper av invandrare. Grupper vars värderingar och livsstilar är ganska lika våra egna. Men sedan blir det svårare…
Faktum är att jag stött på fördomar i invandrargrupper mot andra invandrargrupper. Gott om fördomar mot svenskar finns det också…
Ingrid! Självklart är det fientligheter mellan de olika invandrargrupperna också … de är ju bara ”vanliga” människor dom också … med sina fördomar. Sonen berättade just om såna stridigheter mellan kurder och somalier i ”hans klass”. Och varenda gång han i insändare i lokalpressen påpekar missförhållandena med för många invandrare i klassen får han i retur att han är ”rasist” eller ”fascist” eller … Det är ju det att vi måste kunna prata om missförhållandena utan att få orden ”rasist” och ”nazist” kastade efter oss. Vi måste ju faktiskt kunna taaala om problemen också … inte bara ”sopa under mattan”. Kram!
Znogge! Fördomar finns ju i alla läger. Så är det. Och det viktigaste, enligt mig i alla fall, är att vi diskuterar problemen öppet, inte ”förskönar” verkligheten av ideologiska skäl så att Sverigedemokraterna och extremiströrelser får ”vingar under fötterna” för att vi andra är så flata och inte talar klarspråk och inte försöker hitta lösningar till förändring. Kram!
Fördommar kommer man aldrig komma ifrån.. Jag tror att de som är yngre idag har högre förståelse för våra olikheter med flerspråkiga människor. Just för att alla har en eller flera invandrare i klasserna. De lär känna människorna, är hemma hos dom kanske och umgås, se livet ur deras perspektiv osv. Jag håller med om att de inte borde sättas på samma ställe, att allt blir i en klump och att ställerna där de sätts präglas av flerspråkiga människor. Jag tycker att det skulle behövas en spridning så att vi lär oss att förstå människor ifrån andra länder bättre, samtidigt som dom kan komma in bättre i vårt samhälle å inte vara rädda för oss som gärna sätter taggarna utåt. Jag tror att vi har mycket att lära av människor ifrån andra kulturer och bakgrund än oss själva. Det finns egentligen bara saker att vinna…
Men det finns ju den grupp som kommer hit som inte lär sig språket och det blir svårt att kommunicera för en del kan inte engelska heller. Då blir det svårt att dela med sig av sina egenskaper, säga vad man vill, hur man känner. Istället för att känna sig överkörd. Jag som har jobbat på förskolor där det är utländska föräldrar till barnen.. Att förmedla information. Vad som ska hända, att de ska ta med sig matsäck eller regler. Frågor om hur de brukar göra hemma eller detta har hänt idag. Att förmedla det till en som inte riktigt förstår. Man ska inte behöva medla genom barnen som kan lite mer svenska än föräldern. Just det, att de ska lära sig språket är nog väldigt viktigt för oss och för dom, för att de lättare ska kunna komma in i samhället. Att de anpassa sig efter oss, så som vi får anpassa oss efter dom. Jag menar inte att de måste göra exakt som vi svenskar för att de kommer hit. Det är viktigt det där med språket, samtidigt som det är viktigt att de självklart behåller sitt modersmål.. Jag har en hel del åsikter om just det här, som du kanske märker 😉 Hade tänkt fatta mig kort men så blev det inte hehe…
Jag tycker att vi alla borde vara mer öppna för det som är främmat än att bara stänga det ute för att vi inte vet så mycket om det. Det bästa är ju att lära känna ( i den mån man kan ) människor ifrån andra länder och andra kulturer.. Det vinner vi mycket på. En spridning skulle självklart vara en lösning. Att alla inte sätts i samma områden.. Jag vet inte om dom själva är så glada i den idén. Att de får bo på ett ställe BARA för att de är invandrare. De märker ju själva hur deras områden präglas. De är ju inte dumma i huvudet. Så absolut! Sprid ut dom, låt dom komma med oss!
Kommer en bok till dej med posten imorgon med tanke på din jättebra blogg. Kram
Här uppe är det svårt att komma in i en by om man så bara kommer från grannbyn, kommer man från fjollträsk är det omöjligt och som utlänning nästan omöjligt att få kontakt om man så pratar aldrig så bra svenska och har jobb. Som du vet så har jag min kompis Lekkamraten som exempel en så snäll och oförarglig människa. Nu har hans fru kommit och jag tycker så synd om henne. Klart jag ska göra mitt bästa för att få henne att känna sig välkommen men jag är bara en av alla
turez! Ja jag märker att du har åsikter om det här … och är väldigt insatt. Du har som Sonen jobbat i förskola (han på fritids) och stött på alla problem med föräldrar till barn som inte tycker de skall bada tillsammans, inte får hålla en flicka i handen (om de har en pojke) osv osv. Det är inte lätt men det är inte baaara deras eget fel att de har svårt att komma in i samhället. Jag önskar att det var många många fler som tänker som du. Då kanske det finns hopp … Kram!
nickan! Tackar på förhand. Vad spännande! Kram!
Skogsnuvan! Ja du är då öppen och välkomnande och ”modig” som t o m vågade dig på att bjuda hem en fullständig (nästan) fr’mling från fjollträsk-trakten att stanna i flera dar.:-) Och har öppnat ditt hem för Lekkamraten och nu snart hans fru. Har man vänner som du kommer de i alla fall att få ”en liten vänkrets” och då blir säkert allt lättare för Lekkamratens fru också, skall du se. Kramar!
I Luleå har vi inte så många invandrare så de är utspridda på alla bostadsområden och blir på så sätt ganska integrerade i samhället tackvare sina barn som leker med svenska barn och går på svenska barnkalas. Visst finns det lite vi och de här också…men inte så utpräglat. Här har inte SD och nynazisterna fått något fäste och de flesta invandrare jag känner säger att de trivs i Luleå och känner sig välkomna. Jag vet inte hur många som har invandrar till Sverige och slutligen hamnat i Luleå, men det känns inte som de är många. Har för mig att det är ca 8%…så det borde bli cirka 6000 individer med usprung från andra länder som bor i Luleå nu. Så här fungerar invandrarpolitiken . Vi kanske ska exportera den?
Ops vilket tungt ämne här inne denne gång. Jag har en massa bekväma och obekväma åsikter om ämnet men är lite för trött just nu, skulle bara kika in innan jag lägger mig och sover. Du vet hur det är man ska bara kolla lite till …
Sen brukar jag kunna veva upp mig något hiskligt på det som jag är arg på så du ska vara glad att jag snart ligger på kudden och drar timmerstockar.
Natti natti
Britt! Det är verkligen en exportvara. Luleås sätt att integrera. Precis så är det som jag tror är det enda rätta … att ”blanda och ge” … och inte glömma att ”kupera”. Det kommer naturligtvis alltid att finnas ”vi och dom” liksom det finns ett ”du” och ”jag”. Men alla dessa svåra motsättningar kan man nog lättare få bukt med på ”ert” sätt. Kram!
Livsglimtar! Ja, inte är det ett ”lätt” ämne som Mymlan har som Veckans bloggtema. Jag brukar hoppa över en del veckor när temat inte ”passar” … men så tänkte jag: min blogg skall handla om ”stort och smått” … då får det väl handla om ”stort” då … för en gångs skull. Kram och hoppas du har sovit gott!