(Foto: Anders Hellström/SvT)
Skatan missade nåt … Joan Baez en av Skatans allra största idoler. Pascifisten och folksångaren med den klara, höga, rena stämman.
Som vi försökte sjunga som … då på 60-talet eller åtminstone sjunga med …
Och här kysser min idol sin idol … Jussi Björling.
Erika Hallhagen i SvD intervjuade Joan Baez som beskriver Jussi Björlings sång:
” Han har funnits i bakgrunden i hela mitt liv. Igår besökte jag hans grav och tände ett ljus. Jag har aldrig blivit så berörd av någon röst som jag blir av Björlings. Min mamma som introducerade honom för mig när jag var åtta år skulle säga att det beror på tårarna i hans röst”
Skatan har sällan heller blivit så berörd av någons röst … som av Joan Baez´ …
Det var fullsatt där på Cirkus i Stockholm och det förstår jag.
Och jag missade det … jag missade det.
Skatans tankar 
Ah, vilken otur! Du som ändå är i stora staden lite då och då… Kan tänka mig att det var en upplevelse!
Znogge! Det är priset för att man flaxar omkring lite väl mycket. Man missar annonser om vad som komma skall. Man måste ju för det mesta vara tidigt ute … Men ”sånt är livet” … Kram!
Och jag har missat storheten med all den musik du skriver om. Jag hoppas jag hinner lyssna ikapp innan mina dagar är slut på denna jord. Det finns så mycket musik, litteratur,konst, teater, musikaler, filmer som jag ännu inte hört, läst, sett.
Britt! Min kommentar till dig … blev ett inlägg. Wow … vad du satte igång för tankar. Kramar!
Lever hon ännu och har varit här i Sverige. Tänk vad man missar. Hon var faktiskt en av mina favoriter också. En sån man grät till när man var olyckligt kär och skrattade till när man var glad. Vilken röst och känsla
Skogsnuvan! Vilken röst och känsla! 🙂 Kram!