Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är Karins födelsedag …

Hurra hurra hurraaa …

Ett stort …

GRATTIS Karin

ett Grattis till Mannens och Skatans förstfödda som kom till världen den tolfte i tolfte klockan tretton och tretton.

Då … för  trettiosex år sedan var det snö, snö, snö … snön låg djup och det snöade heeela tiden. Den fullständigt vräkte ner.

Och blåste gjorde det

Vi bodde i Söderfors och Mannen vågade inte köra själv när det var så dags.

Skatan åkte taxi och Mannen körde efter.

Till Akademiska i Uppsala.

Taxichauffören körde som en galning … rädd som han var att behöva agera barnmorska där efter vägrenen nånstans på vägen till Uppsala. Han hade varit med om det förr. Så han körde för fullt … medan Skatan med jämna mellanrum kröp ihop och kved av smärta …

Ännu en värk.

Mannen körde efter men hann inte med … kom aldrig i kapp.

Skatan var redan på plats och hade redan börjat göras i ordning för den förestående förlossningen.

Men den dröjde.

Ända till dagen därpå …

den tolfte i tolfte klockan tretton och tretton …

då en mörkhårig liten ”bestämd”  … ja, det var hon då redan vår Karin … kom till världen.

Dagen efter firas ju Lucia i vårt mörka nordliga land och tidigt tidigt när vår lilla Karin skulle ”bäras in” till sin frukost kom ett helt följe och en mycket mycket ung och liten Lucia uppvaktade sin mamma för allra första gången.  Med rött band runt magen och glitter i håret …

8 kommentarer

  1. Stort grattis till Karin idag – Hipp Hipp Hurraaaa!!! Vilken underbar dag! Vilken fasa för mannen att inte hinna efter, stackarn, men han var med i förlossningen? Kan tänka mig att taxichaffisen körde som en skållad iller för att inte råka ut för något utöver det vanliga ”fniss” undrar hur taxan sett ut vid en extra persons åkning..? Blev det rabatt på resan?

    Ha en bra dag och hälsa så mycket till föl´se dagsbarnet 🙂

    Kramar!

  2. Vilken härlig historia. Jag förstår att Karin fått höra den många gånger. Tänk att få vara Lucia redan 1 dag gammal.

    Jag hoppas ni har det så bra ni kan med tanke på sonens sjukdom.

  3. IKA! Han hann. Det visade sig ju att det inte var sååå bråttom utan dröjde till mitt på dan, klockan 13.13. Just händelserna kring ens barns födelse kommer man ihåg. De är ju speciella förstås. Kram!

    Britt! Det har hon fått göra. Höra den många gånger. Eftersom hon också är mörkhårig har hon bara varit Lucia hemma se´n. I skolan skulle det ju alltid vara blondiner (eller såna med peruk :-)) Kram!

    Znogge! Det tyckte vi alla. Hade varit kallt om baken också. 🙂 Kramar!

  4. Vilken vacker berättelse som du delar med dig av! Visst är det underbart att vara med och se småbarnen bli vuxna barn. Älskar känslan av livet då.

    Kram till bästa Skatan:)

  5. Jag är en av dem som älskar att lyssna på kompisars förlossningshistorier. Alla är unika och så otroligt spännande. Ett nytt liv ska komma till världen och varje detalj är fylld av lite extra mening. Min yngsta flicka föddes på första advent, (nr3 av 3). Vi var oförhappandes ute på stan för att inhandla en bärbar ´telefon. Av någon anledning kom vi ifrån varandra så att jag gick ensam i affärerna medan maken var någon annanstans med de två barnen. Då började värkarna, men eftersom jag hade haft rejäla förvärkar i nästan 2 månader så kändes det inte som något ”allvar” först. Men det blev snabbt värre och där vaggade jag fram och stannade av när det blev för jobbigt och ingenstans min familj så jag började gråta. Maken svarade inte på mobilen därför att han för en gångs skull glömt den i bilen! Till slut hittade vi åt varandra, men då ville jag åka hem! Tror du maken ville det? Nej, nej. Han föste in mig på BBo ch en timme senare låg lillan på magen. De andra två barnen var med i förlossningsrummet hela tiden och så fort hon kommit fram stod de vid sängen och klappade henne på henne och önskade henne välkommen! Det var en fantastisk förlossning. Barnmorskan var lite avvaktande i början till att barnen var med, men de tog det så naturligt. Det är nog så här det ska vara, tror jag.

  6. Liselotte! Vilken Adventus till denna världen din Trea fick. Detta mirake,l som du säger, och det är, när varje liten människa föds. Att dina barn fick vara med måste kännas extra för er alla. Och vilket minne för dom, även om de kanske var små då och kanske inte kommer ihåg, … att höras berättas om.
    Varmt välkommen till min blogg. Kram!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.