Skatan är sent ute … för sent kanske … med sitt budskap. Det skulle visst röstas i riksdagen.
Igår.
Men.
Och.
Om den nu blev ett resultat igår i riksdagen som gick oss bokläsare emot
kan det kanske ändras … i framtiden.
Ingenting är väl för sent … eller?
Skatan har talat om det förut. Om utarmningen av bokhandlarna på landsorten. Nu gör hon ännu ett ryck … tillsammans med Bodils ord:
Aj!
Skär inte ner fler kulturanslag.
Var så vänlig, riksdagen!
Gör så man vill bo i Sverige.
Tänd ljus i kulturskymningen, låt skattebetalare ute i landet få läsa
annat än Stieg Larsson och Dan Brown.
Och så raskt över till Bodils andra tanke … i sitt inlägg:
En annan tanke jag fick av en annan artikel på DNs kultursida i dag den 14 december:
Det är mycket svårare att skriva en lovsång än en sågning.
En maktfullkomlig marginalisering av ett livsverk, det kan kan vilken stilistiskt funktionshindrad kulturskribent som helst få ihop.
Men en lovsång i nivå med det lovordade vet jag inte när jag senast såg.
Och så här skrev Göran Greider i ovanstående länkade artikel på DNs kultursida:
Författaren och litteraturkritikern Göran Greider konstaterar att detta är en polemik som funnits i 300 år. Han reagerar över att spelreglerna för kritik tycks olika för finkultur och populärkultur.
– I populärkultur kan du lättare omvärderas av recensenter, medan någon som en gång har helgonförklarats i finkulturen blir ikon på livstid. När Katarina Frostenson publicerar något så vet jag på förhand exakt vad som kommer att skrivas. Om Göran Sonnevis dikter har det inte gått att läsa en kritisk rad på 30 år, inte ens i en bisats. Det är möjligt att de är så stora genier att de aldrig gör några misstag, men jag tycker att det blir otroligt tjatigt. Och ganska löjeväckande, säger Greider.
Så sant som det var sagt. De skulle anställa Skatan på någon av kultursidorna att recensera. Skatan skriver hellre lovsånger än sågar. Hon har a l l t i d haft v ä l d i g t svårt att såga.
Nej.
… sååågar gör hon då rakt inte. Särskilt ofta.
Och OM hon skulle såga … inte skulle hon göra skillnad på kreti och pleti inte.
PS! Nu består nästan halva mitt blogginlägg av Bodils ord och Göran Greiders och länkningar hitan och ditan. Men Bodil har ingen kommentarsruta (det är därför) och Göran Greider. Har han en blogg? Det måste Skatan genast undersöka. DS
Skatans tankar 
Biblioteken är viktiga och man börjar undra var alla skattepengar tar vägen. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst till vissa saker och dras in på annat. Vi är väl för faan ett rikt land eller börjar vi blir sämre och fattigare och fattigare. Känns så här uppe i alla fall.
Gör så att man vill bo i Sverige. Ja, precis.
Appropå kulturen så hörde jag på radio i morse att antalet arbetslösa kulturarbetare fördubblats på två år. Samtidigt som mäklarna drar in MILJARDER och priserna är på TOPP igen på alla omvandlade hyresrätter…
har väl inget med vartannat att göra – men det är intressant att något så viktigt som kultur håller på att sina bort och dö ut medan den där bostadsmarknaden är den nya tidens golddiggers… att det kan vara sån brist på ett och ett sånt överflöd i ett annat…
Skogsnuvan! Det känns så överallt tror jag. Och jag tror också att man gör ett stort misstag som drar in på kulturen … bokhandlar, presstöd och bibliotek m m. Det är så viktigt med kultur … överallt i vårt långa land. Inte bara i storstäderna. Kramar!
Smultron! Preciiis 🙂 Kram!
Loll! I och för sig har det väl inte med vartannat att göra … men säger en del om vår tid i alla fall. Det ena, bostadsrätterna och mäklarnas miljarder, är ju marknaden. Hur Kulturen skall ”se ut” tillhör ju politikens område . Jag förstår inte hur man kan låta kulturen svältas ut och dras in på … Den är ju viktigare än allt i kristider som vi ju har med arbetslöshet, nedskärningar m m m m. Kramar!