Skatans egen sammanfattning av 2009

En sån här sammanfattning kanske  inte är av  intresse för någon annan än Skatan … men nu har hon i alla fall gjort den.

Och  egentligen  är det  här och nu och ”mindfulness” som skall gälla men Skatan har ändå en känsla av att för att gå vidare krävs det en viss … en viss eftertanke, ett visst … någon slags sammanfattning så inte det bara är den sista delen av året som ”biter sig fast”.

Det negativa.

Det är ju ofta så.

Att det just är det negativa som man kommer ihåg även om livet i övrigt var fantastiskt under året.

Och förra året var som bekant 2009.

Och började med att Skatans RSL-ben gjorde sig mer än vanligt påminda …

Skatans tidiga morgnar blev ännu tidigare. Men hon hade vett att ta vara på dom genom att i arla morgonstund ”stöka undan” bloggandet så att det inte under dagens andra timmar skulle störa resten av familjen = Mannen och StinaFina.

I januari skulle också pappa,  idag 97,5 år  (född 1912 … det är som med småbarn … man räknar med halvåren när man är i början av livet och när man är i slutet av det eller förutsätter att man är det. ) … i januari skulle han ha varit med i Popcirkusprogrammet med han Luuk. Alla väntade och väntade men han dök inte upp i programmet förrän bra mycket senare. I februari …

Men nu går Skatan händelserna i förväg. Hon inledde sitt nya fräscha år med en föresats som Loll förmedlat: att se framåt med tillit.

TILLIT ÄR ATT VÄLKOMNA DET SOM HÄNDER”

Och det är nog något som Skatan har försökt göra 2009 … haft som baktanke att möta livet med just  … tillit. Men inte är det lätt inte. Och vem har sagt att det skaaa vara lätt.

Precis som i år kände Skatan sig tappad på energi men fick en kick från oväntat håll, Ernst Billgren.

Skatan var i Margiths ateljé den 23 januari ... den dag som hon skulle ha fyllt 60 år … sörjde och ältade.

Men döden var ett faktum, ett deprimerande faktum, hur man än såg på saken. Instängd i denna kvävande motsägelse, sprang  jag runt i cirklar. …. det var en underlig tid. Mitt i livet kretsade allt kring döden.” (Haruki Murakami , citat från Norwegian Wood)”…

Så. Nu får det vara nog. Nu skall jag aktivt sublimera eller fokusera eller vad det nu heter… Inte leva i det förgångna…. NU…. och I MORGON är vad som gäller. Från och med nuuuuu….”

Detta skrev Skatan i januari … då hon också flaxade hitan och ditan … som vanligt. Till Örebro och Kaxe och Agnes, till Stockholm tur och retur och tur och retur och …

Sedan gick året vidare  i en svindlande virvlande dans.

I början på februari, på sin egen födelsedag for Skatan och Mannen till Thailand och ett exotiskt bröllop, det andra för det redan svenskt gifta paret Sonen och Pa. Hemma i byn …

Efter bröllopet for vi allihop till Koh Chang (Elefantön) och solade och badade och varje kväll, nästan varje kväll, var vi på Oodie´s Place … det bästa av Places och hade vansinnigt roligt och njöt av musiken …

Hela mars regnade det. Åtminstone i det hörn av världen där vi befann oss, Skatan och Mannen och StinaFina. I Bad Ischl, Österrike.

Och i mars … den 23:e … dog min systers man och livskamrat, Peder och världen blev inte som den varit för min syster längre … Aldrig mer.

AprilPåsken firades i Örebro med hela Storfamiljen. Det var en påsk det … Solen sken, maten var god och Skatan var omgiven av alla sina barn och barnbarn och barnbarn på G (Pa var ju gravid med Alice … )

Maj … lite här och där … i Österrike, i Skåne, i Örebro och hemma i Nyköping förstås. Norrköping Horse Show med flickorna S och … lite annat smått och gott.

Juni, juli och augusti … Femöre förstås men med vissa avbrott och flax … till Skåne där jag träffade bloggvännerna Znogge och Pruddelutt och gick på en fantastisk skrivarkurs på Fridhems folkhögskola.

Och sen tog Skatan tåget norrut och träffade ännu en bloggvän: Skogsnuvan som tog emot mig i sitt hem i Fisksjön och vi hade så roliga dagar tillsammans. Trots att regnet för det mesta öööste ner.

I augusti närmare bestämt den tjugoförstra (21) föddes vårt senaste barnbarn Alice Inga Kristina och Sonen blev pappa för första gången och Skatan och Mannen blev farmor och farfar.

Det var förstås årets höjdpunkt alla kategorier.

I september kom äntligen Brigitte på besök till oss på Femöre och Örebroarna också några dagar … Sedan åkte vi ner till Bad Ischl igen via Yngsjö, Bad Wittenberg och Erlangen i Tyskland och familjen Pfeil för att vara några härliga veckor i Österrike  innan vi var tillbaka i Sverige igen. Där vi stannar i knappt

en vecka …

För sedan, i oktober,  bar det av på en fantastisk resa till Jordanien med Mannens gamla klasskamrater från Sigtunaskolan. En fantastisk resa som jag ännu inte rapporterat färdigt om … något kom som vanligt emellan. Det kanske kanske kommer mera alltså.

Sedan kom mörkret och deppet och  …

november.

Trots 40-årig bröllopsdag …

Trots att Skatan blev inbjuden att närvara och  ta farväl till Margiths jordiska stoft genom att askan äntligen fått sin vackra plats på Gustafs kyrkogård och träffa hennes Göran, söner och barnbarn … och

trots att vår älskade lilla Agnes fördes fram till dopet

… äntligen! får man väl säga … vid ett år och nästan fyra månaders ålder. … och en verkligen trevlig dopsammankomst med Börjessonsfamiljen och Andersonarna och vänner … och trots att hela den spännande tävlingsrundan i Daxbloggens 50+-tävling där Skatan först blivit nominerad, sedan kommit till final och till rolig finalfest i Stockholm då hon också fick träffa Ingrid på Stenstugu IRL …

Trots allt detta är det ändå något tråkigt som lägger sig som en våt filt över november för Skatan … nämligen

hela den förbaskade anställningsproceduren för en praktikplats (som jag dokumenterade i december) … en praktikplats som var som gjord för Skatan  e g e n t l i g e n   men som bara ”gick upp i rök” på grund av vad? Av schabbel, av inkompetens, av nonchalans, av att inte räknas …  Skatan har fortfarande en tagg i hjärtat av att ha blivit behandlad så … så  … lågt.

Det är detta som lägger sig som en våt filt och gör att allt roligt och spännande liksom trycktes undan och försvann.

Men så faan heller … Nu är det nya tag som gäller. Även om Skatan fortfarande känner den där taggen i hjärtat … Förstår inte det …

Efter november kommer förstås  december … och Borlänge och Sonen och Pa och och och …. fast en fin julafton fick vi tillsammans och mycket annat också att glädjas åt. Skatan fick vara där … hjälpa till så att Sonen och Pa fick sitt radhus … lära känna sitt nya barnbarn Alice

och så väl tillbaka i sitt eget …  firades förstås nyårsafton på samma sätt … the same procedure as last year … i Stockholm med gamla trogna vänner …

Snipp snapp snut så var året plötsligt slut …

Och nu börjar vi om på nytt …

Nej, inte på nytt.

Skatan ser ju faktiskt livet som en spiral … så nu svingar vi oss uppåt i den … uppåt … uppåt … uppåt …

28 kommentarer

  1. Vilket händelserikt och fantastiskt år är min spontana tanke när jag läser din krönika! Min andra tanke är att det finns så mycket positivt att fokusera på även om inte alla händelser varit glada. Sist men inte minst så skäms jag för att jag glömde bort dig och Pruddelutt i min krönika!

    Men det är bara att svina sig uppåt igen 🙂

    Kram!

    1. Skäms? Nu är du väl inte riktigt klok i alla fall … du kloka Znogge. Skämmas … det skall man sluta med i vår ålder. Du är visserligen dryga decenniet yngre men ändå. Sluta med det. Basta.

      Visst har jag mest roliga och fantastiska upplevelser förra året. Och det är verkligen konstigt … ett mysterium att det är de här negativa tråkiga grejerna som på nåt vis biter sig fast. Ändå.
      Fast nu jobbar jag på att lägga dom bakom mig. De tråkheterna. Och möta nya tråkigheter med lite större motståndskraft. För såna kommer man nog inte undan hur man än beter sig.

      Kramar!

  2. Ja, varför tillåts det negativa hålla sig fast och ta så mycket kraft? Den enkla sanning är att vi vet aldrig vad som väntar oss men nog ska vi väl hoppas på ett fint år! Ett bra och stabilt år som värmer in i själen.

    För övrigt så menade jag svinGa vilket du säkert förstod. Fast det såg onekligen illa ut…

    Kram!

    1. Svina sig uppåt … jo jag tackar jag. Hade inte lagt märke till det förrän du påpekade det 🙂 Riktigt roligt så är i Svinets tidevarv. Riktigt roligt! Kram!

  3. Vilken trevlig årskrönika du gjort! Visst är det så livet är – glada och trevliga händelser blandade med svåra och sorgliga. Kanske är det så att vi behöver motgångar för att rätt uppskatta när vi seglar i medvind.

    Och vilken fantastisk pappa du har! Tänk att vara så pigg vid så hög ålder!

    Kram Ingrid

    1. Det är som du säger. Livet går upp och ner och det skulle inte vara ”livet” levande annars.

      Pappa är en fantastisk människa. I sitt rätta element … vilket kanske inte Popcirkus var … är han kvick och spirituell, påläst och rolig. Det är alltid roligt att hälsa på honom och han har alltid något att berätta om från sitt långa liv.

      Kramar!

  4. *Vilken action Skatan! Grattis till att du har förmågan att uppleva och skapa så mycket i ditt liv. Det tråkiga och sorgliga får man på köpet, men allt det andra, där har man allt många vingar med i spelet för att få vara med om!* Kram till dig och dina pigga vingar!

    1. Så här i backspegeln blev till och med jag förvånad vilket ”aktivt” år jag hade 2009 🙂 Kramar i retur till dig Loll, en av mina gurus (heter det så i plural?) som har kommit med så många kloka inlägg i din blogg under året. Kramar!

  5. ja, det programmet med Luuk såg jag! Tänk att det var din pappa! Han ser 20 år yngre ut än han är, minst. Vad tyckte han om att vara med i programmet förresten?

    1. Han hade fått ”blodad tand”. Egentligen är han en riktig linslus och jag tyckte nog han var liiite mer dämpad än han brukar vara men det var väl musiken, som ju inte var deras åldersgrupps direkt. Han hade varit med i Rix Morgonzoo några veckor tidigare. Då var han mer alert. Men han tyckte nog det var kul. Kramar!

  6. Härlig sammanfattning och jag hittade in till dig någon gång strax innan skrivarkursen tror jag. En sammanfattning ska jag med försöka få till har liksom inte hunnits med nu när vi varit iväg. Lite kul är det allt!! Kram

    1. Jovisst är det kul. Åtminstone för en själv. Och väldigt nyttigt att få lite tillbakablickar och perspektiv. 🙂 Man glömmer ju … och kanske tänker mest på fel saker. Kramar

  7. Ja, nu känner jag ju att jag MÅSTE göra en årssummering jag också. Och nytt och rött och fint har du fått här också. Kram och gott nytt år!

    1. Jag hade tänkt göra den enbart för mig men när jag väl kom igång flöt det på av sig själv och även om det blev långt så … 🙂 Nu väntar jag på din, Soldansare! Kramar!

  8. Så mycket som hänt, så mycket vatten som flutit…

    Detta var året jag fann dig, och jag är sååå tacksam att det blev just så. Att jag fick läsa allt du delade med dig av, allt som var och alla tankar.

    En varm tackkram…och låt oss gemensamt sträva efter det där nuet, som alltid tycks lura bara en liiiten bit bort:)

    1. Ja, jag blev helt överraskad faktiskt … över hur mycket jag gjort och hunnit med under ett ynka år. Det kan vara nyttigt också att göra dessa tillbakablickar en eller annan gång även om jag … som du … nu strävar ”efter det där nuet”.

      Kramar och hoppas på mycket Peace in mind för din del och då menar jag alltså Sinnesfrid 🙂 och även för min del … och då menar jag kontakt med dina fredliga ”mindfulla” tankar i fortsättningen också (du fårstår vad jag menar)

      KRAMAR

  9. Tittar in till dig då jag blev nyfiken på ditt bloggnamn..Hade en tam skata som hette Pika när jag var tonåring, hon var så tam och fin.Vi hade henne lös, hon lämnade aldrig oss nån längre stund.
    Tycker om skator sen dess. 😀
    Du verkar skriva om blandade känslostämningar i din blogg. Du skriver bra saker.
    Ha en bra kväll.

    1. Välkommen in hit på en titt 🙂 Roligt att du hittade hit.

      Jag har två tovade skator men en levande en … det vore något för en skata som Skatan. Måste ha varit väldigt spännande och kul med en sådan ”hund”. 🙂

      Tack för dina rara ord. Du är alltid välkommen tillbaka förstås. Ha det … som Sonen brukar säga … Ha det!

    1. Kul att du tyckte det var kul 🙂 och tack det samma. Under detta år kommer väl också en viss liten tjej hem igen från det stora landet i väst, väl? Jag önskar dig och de dina allt gott … förstås … under 2010 o s v … Kramar!

  10. Inte har ditt år varit tråkigt och innehållslöst i alla fall. Tråkiga saker men ändå mest positiva och glada saker i alla fall. Det är väl så livet är för en skata ”svart och vitt” och inget halvgrått här inte. Hoppas att det år som kommer blir bara roligt och glatt och att vi kan träffas igen.

    1. Jovisst har det varit mest ”vitt” med allt positivt. Det var delvis därför jag skrev den här sammanfattningen. För att få lite perspektiv på det ”svarta” som liksom bitit sig fast. Nu känns det bättre när jag ser hur kul jag hade för det mesta … hela långa året. Och att vi skall träffas igen … det måste vi bara. Vi har ju 12 månader på oss och du slutar jobba efter 5 eller 6 så …

      Det ser jag fram emot, Skogsnuvan, att träffas igen. Kanske kan jag locka fram Stora B också ur sitt ide. Kramar!

  11. Vilket år! Ett år med både socker och salt. Tänk vad livet för med sig, och vilken tur vi inte vet i förväg hur det ska bli, utan får ta det som det kommer.

    1. Ja det är tur. Och numera har jag också lite mer ”tillit” till att vad som än händer och sker så … Allt går … Kramar!

  12. Vilken fin årskrönika, ömsom vin och ömsom vatten……som livet självt!
    Jag är så glad över att skogsnuvan visade mig vägen hit till dig en dag i höstas…
    En till sak som gör mig glad är din pappa hos Luuk, jag såg det där programmet när det gick på TV och blev helt lycklig! Kunde aldrig drömma om att jag skulle möta hans dotter:)

    Sedan kan jag väl tillägga angående Ranelid, att det mesta är sagt i dina kommentarer ovan, men måste betona att mobbning, personangrepp och förnedring av andra är vidrigt, och aldrig acceptabelt…..
    Kram!

    1. Det var alltså genom Skogsnuvan som du hittade hit. Det är verkligen roligt. Det ena ger det andra. Man kan undra vilka nya vänner man får i år. Ibland när jag ser min låga ”nära till hands”-lista här bredvid börjar jag fundera hur lång den kan bli. Och då har jag ännu inte alla de bloggvänner med som jag då och då brukar titta in till.

      Visst ger det en uppåtkick att se så gamla människor så vitala, som Malla, 100+, dansa med Luuk …

      Stor kram … till dig. KRAM!

  13. Tack att du skrev om Peder, det värmde mitt hjärta. Det var en sorgens dag. Fint att du fick med det i din årskrönika. Tack syrran för ditt stöd. Du är allt. Varm kram

    1. Ja, det var verkligen en sorgens dag. Man planerar ju alltid och ser framåt … och ni såg era pensions-år i Strömstad tillsammans då ni skulle göra så mycket. Men man kan ju inte bestämma själv över liv och död och den läxan verkar vi aldrig lära oss. Att det gäller att leva här och nu och inte planera för mycket för ”sedan”.

      Som t ex Margith och jag gjorde.

      Nu får vi försöka svinga oss uppåt i den där livssprialen, komma ihåg allt bra som hänt och våra vänner och de som lämnat oss med kärlek´. Och Hålla Ut … som pappa brukar säga. Kram på dej!

      Välkommen på onsdag och kör försiktigt!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.