… och Skatan vill absolut att hon får ett ”ord med i laget”. Inte bara hemma hos sig utan även här hos Skatan.
Som så gärna citerar henne:
”Det är inte Björn Ranelids fel att han blivit superkändis som TV-bonden, Anna Anka och Laila Bagge.
Att Björn Ranelid har buntats ihop med de andra djuren i kändisburen kan inte han hjälpa, det är folkets fel och folket har alltid fel.
Individen har alltid rätt, men vad hjälper det – mot massan har individen inget att komma med.
Hade franska folket fått välja hade giljotinen aldrig monterats ned.
Alltså – inte ett ont ord om individen Björn Ranelid.
Jämfört med andra svenska författare jag känner är Björn Ranelid ovanligt lite egotrippad och kompetitiv.”
Bodil talar ju egentligen inte om den ”mobbade” Björn Ranelid som stöts och blöts överallt … inte minst här … utan om författaren och författaregot och har väl egentligen inget att säga i just mobbingdelen.
Hon vill nog inte ens ha ”ett ord med i laget” för hon tror ju uppenbart inte på ”laget” eller massan … så tolkar Skatan det
… eller … eller är Bodil Malmsten ovanligt infernaliskt ironisk … här … hmm …
Det kan jag väl aldrig tro.
Eller?
Skatans tankar 
Jag anar såväl dubbla budskap som ironi…
Kram!
Ja, nog är det så. Att hon ironiserar lite här. Men Bodil skrev å andra sidan inte om mbbingen och nog har Björn Ranelid ett stort ego som kan ”kritiseras” och ironiseras över utan att det behöver bli mobbing. Det får han nog tåla som ”superkändis”. Kramar!