och det har blivit mildare. Skatan har så ont in sina leder och kropp att hon knappt kan ”styrsla” sig. Det måste ju bero på vädret … som ingen kan låta bli att att prata om denna vinter. Antingen är det kallt så … isande kallt. Eller så snöar det.
Men rapport måste ju avläggas. Trots väder och vind.
Tjo, vad det var livat i holken i lördags … Om Kärringträffen 2010-01.
Den gick helt i Margtihs anda förstås. Det var ju ”hennes” kärringar från början. Hennes KÄR-ringar som sprider sin kär-lek som ringar på vattnet.
Nu är det ju inga kärringar i egentlig bemärkelse, inga ”gamla” kvinnor … bara tre av dom är jämnåriga med Skatan men … av någon anledning tyckte Skatan att det var passande med just den benämningen på oss.
De kom i två fullastade bilar. Med lite tidsrymd emellan. Skatan hade gjort pizza (kors i taket) som hon utspisade dom med … allt eftersom …
Här i köket står glädjen redan från början högt i tak när Marianne, Angelica och Marie skrattar åt nåt kul … Det är synd bara att bilderna inte är av bästa ”sort” och kvalitet. Det beror helt och hållet på Skatan som emellan matlagning, flams och skratt och lekar … måste hålla i kameran också. Det blev som det blev …
Vi ät och drack och skrattade, snackade och … lekte förstås … och skålade för vår ”absent friend” … Margith! Men hon var verkligen inte frånvarande … Nej, högst närvarande i allt vi gjorde …
Vi lekte bl a ”norsk karaoke” och delades snabbt upp i två lag av Monkan … tävlingsledaren. Leken går till så att var och en i respektive lag får hörlurar på sig och skall framföra sången hon hör men som ingen annan hör … men får inte sjunga, bara nynna … och sedan skall hon med sitt kroppspråk försöka visa vem som egentligen sjunger och även låtens titel. Lagdeltagarna skall förstås gissa på ”sin” representant och …
Skatan kommer faktiskt inte ihåg vem som vann … så kul hade vi … och så flamsigt och …
Monkan hjälper storasyster Ewa (med dubbel-v) tillrätta …
Birgitta och Ewa lyssnar …
medan Susanne nynnar och mimar …
och Angelica har … som ni ser … micken i högsta hugg när hon gör kontrar med sitt framträdande…
Skatan fick bland annat Jailhouse Rock … med Elvis Presley … sig tilldelad. Den ”rev hon av” till allas jubel … Det blixtrade runt omkring henne så bildbevis kan kanske inflikas senare här på hennes ”framfart” …
Ewa gör sig beredd medan domaren och syrran Monkan avvaktar …
Och så åt vi och hade det egentligen så här mysigt med levande ljus … men Skatan ville ju se så med blixt blev samvaron lite tydligare …
… från ena hållet och
från det andra …
Och vi blev underhållna … sketch, munspel, tvättbräde och ja … ni ser själva …
Bakom sina solglasögon … döljer sig Marita och Annika …
StinaFina tittar försiktigt in på det skrattande gänget …
Och skrattade gjorde de, de glada åskådarna Birgitta, Susanne och Marie
Och så dansade vi …
… drack och åt chips på löpande band …
Marianne fick ständigt öppna nya påsar …
Så höll vi på hela halva natten …
… men så blev det ju morgon nån gång … framåt förmiddagen. Och frukost …
och gruppfotouppställning …
för det obligatoriska …
gruppfotot …
Idag är det som sagt inte lika kallt … och snart, snart … är det Morgonrundan för Skatan och StinaFina som gillade alla kärringarna lika mycket som hennes matte Skatan. Och hade kul hon med.
Skatans tankar 
Vilken helg säger jag bara! Och det är inte så bara 😉
Kram!
Jaa … vi hade verkligen hur kul som helst. Hur kul som helst! 😛
Kramar!
Tack för hälsningen jag fick på min röstbrevlåda i lördags. Ni hördes bra! Stämningen verkade vara på topp! Jag var på ”Cirkus Cirkör”-föreställningen i Falun när du ringde och hade stängt av mobilen. Tyvärr glömde jag slå på den igen förrän igår (söndag) kväll – därav denna sena respons.
Vi förstod att du hade nåt spännande för dig. Cirkus Cirkör skall ju vara något alldeles extra. ”Cirkusen” här var också något alldeles extra. Vi hade verkligen jättekul. Och alla hälsade förstås … som du ju hörde.
Kramar!
Så roligt ni såg ut att ha. Vilket gäng. Det är sånt här som får livet att bli lite lättare.
Det är verkligen ett gäng som det här som får livet att leka … och sätter guldkant på vardagen 🙂 Kramar!
Jag har också ont överallt och det är 37 grader och snöar. Nu drar jag täcket över öronen och kliver inte upp förrän sotarn har varit här och jag kan börja elda
Har du ledigt från jobbet? Då tycker jag absolut att du skall ligga kvar tills sotarn kommer … 🙂
Kramar!
Vad roligt ni verkar ha haft hela helgen tillsammans. Det är så roligt när man är ett gäng som träffas, det sker alldeles för sällan nuförtiden i det Brittska hemmet…annat var det förr. Jag måste nog skärpa mig och samla styrkorna från öster och väst för en fest jag med.
Vi har haft jättekul i helgen … men jag har heller inte fest alltför ofta. man måste liksom ta sig i kragen så att det blir av. Och ibland har jag ingen ”krage” … Kramar
Så där kul kan inte gubbar ha!
Det är klart dom kan … 🙂 Kram!
Ni verkar sannerligen ha haft det trevligt 🙂
Stänga ute det kalla vädret och ha så mycket värme inomhus. Det hade blivit vår direkt om ni öppnat dörren å låtit värmen slinka ut!
Ja vi hade verkligen jättekul. Margiths släkt … det upptäckte jag redan när Margith levde … har en sammanhållning och så kul ihop som jag sällan mött någon annanstans och det är verkligen kul att jag får ”vara med” i det gänget … Kramar!
Å vad roligt ni hade, det syns ju lång väg.
Kramar
Jaså … Syns det 🙂 … javisst det var längesen jag hade så kul.
Kram!
Vad fin din blogg har blivit! Och vilken underbar helg som gick i vänskapens och glädjens tecken! Så roligt att få ta del av er fest. Kram Liselotte
Min bloggs utseende böljar fram och tillbaka, fram och tillbaka och så tillbaka igen …
Nu är den lite sobrare … liksom.
Kul att du gillar den … jag gillar din blogg. Du skriver ju också mycket om mitt specialintresse, litteratur, skrivande och ORDET.
Kram!
Wow, vilket underbart gäng. Det lät så kul och häftigt att jag får fundera på något sådant i sommar i stugan får dra ihop ett härligt gäng till en förhoppningsvis lika rolig helg.
Det där med sång och karaoke, även om det är norsk så skulle jag verkligen behöva mental träning, ett musikaliskt ”missfoster” som jag tror att jag är. Det sitter djupt inrotat.
Att försöka få någon att höra vad man sjunger på när man nynnar är verkligen inte lätt … musikaliskt ”missfoster” eller ej. Så det gällde att ha ett ”levande kroppsspråk” 🙂
Kul hade vi och kul skulle ni säkert också få …
Kram!