Jag gillade Salinger och hans böcker när jag var ung och blev förvånad att inte Elin Grelsson gjorde det . ”Vilken fullständigt menlös roman. Den gav jag säkert tre försök, för jag ville så oerhört gärna känna allt det där som så många verkar ha känt när de läste den. Jag kände ingenting. Bara ett vagt förakt…”, skriver hon om Räddaren i nöden men vi var ju förstås inte unga samtidigt. Jag var ung på sextiotalet … hon för inte så länge sen.
Det har ju varit en hel del skriverier på senaste tiden om just personen, författaren J. D. Salinger … att han är en gammal stöt som inte har producerat något sen 1965 … att han ruvar som en hök över det han åstadkommit och slår ner på ”inkräktare”. Nu sist är det den svenska författaer Fredrik Colting (John David California) som skrivit någon slags uppföljare till Räddaren i nöden, Salingers enda roman som väl får anses som Salingers främsta signum.
”Hitta på något eget, era skitstövlar, kan jag tänka mig Salinger muttra.” (Mats Gellerfelt, SvD 2010-01-30, ett SvD-ex som jag nu läser ikapp)
Så igår letade jag fram just den boken, Räddaren i nöden, för minnet är kort och nu ville jag läsa om den. 
och ser att den version jag har är översatt av Klas Östergren … och alltså en senare version än den jag så starkt gillade när jag var ung …
Romanen handlar i stort sett om Holden Caulfields upplevelser under några dagar. Han hade blivit relegerad från sin skola, blivit förbannad över en flicka som han gillade och på en rumsgranne som han inte gillade och stuckit till New York osv osv … Den är skriven som en lång monolog.
Jag gjorde mig i ordning för natten … StinaFina och jag hade gjort vår Kvällsrunda och träffat … nej, det är en annan historia … borstade tänderna, tvättade händerna osv osv och bäddade ner mig med StinaFina bredvid och Räddaren i nöden på magen …
Och förflyttades tillbaka i tiden …
Vad jag minns bäst att jag gillade var språket … späckat med svordomar, som jag tog efter, förstås och till mina barn och barnbarns förskräckelse med glädje kryddar mitt eget språk med. Fortfarande. (Karl Axel kommer att bli rik på sin mormor … )
”Den är rolig, uppkäftig, oanständig (inte minst språket) och fylld av slang och tabubelagda svordomar, sådant som ingen höjer på ögonbrynen inför idag” (Mats Gellerfelt igen) ”Ja, det var grabbarnas bok”, fortsätter han … men har han frågat flickorna som var tonåringar då … på tidiga sextiotalet och inte villa vara som alla andra och som kände att man kunde ”göra uppror”, och bli sig själv … den man ville vara … Fri att vara … bara.
Tror inte det.
Fast egentligen gillade jag Salingers novellsamlingar ännu mer, ”Till Esmé – kärleksfullt och solkigt” (1953, ) och ”Franny och Zoe”(1961) och ”Res takbjälken högt timmermän och Seymor, en presentation” (1964). Om den helknasiga familjen Glas. Det är dags att gå ner i källaren och leta fram novellerna också …
Jag låg alltså där i sängen och läste och småmös (mysa, mös … eller myste, myst) av igenkänning … av språket och svordomarna och ja, flytet i monologen och … måste ha somnat mitt i en mening (ni vet ju … medicinerna för mina RSL-ben) när jag vaknade med ett ryck.
Det ringde på dörren.
Jag hade nog inte vaknat av att det ringde på dörren. Men StinaFinas gälla skall kan väcka döda. Tittade på klockan. Den var ett på natten.
– Vem f–n? , tänkte jag på Holden-språk …
… tassade efter en helgalen hund och försökte ropa genom dörren och fråga: Vem ääär det? … men hörde inte svaret för StinaFinas gälla skall.
– Va f–n … tänkte jag, det kan ju bara vara en granne, väl? … och öppnade. Det var en granne som låst sig ute och hans fru skulle inte komma hem förrän på fredag.
– Haaar du en huvudnyckel?
Som tur är hade vi alldeles för bara några veckor sen just fått en huvudnyckel som jag sömndrucken letade fram till en mycket mycket trött och lättad man.
Och så gick StinaFina och jag och la oss att sova igen … med släckt lampa och Räddaren i nöden på nattygsbordet …
Och nu är det f-n i mig morgon snart … 🙂
Skatans tankar 
Det är fan i mig morgon. Det är fan i mig dags för frukostmackan. Framför allt är det fan i mig gott att titta in hos dig och läsa en rad eller två innan jobbet. Puss på dig.
Och nu är det fan i mig redan eftermiddag och jag skall försöka packa ihop mig för att resa till Örebrooo … Du är alltid välkommen hit, ta mig fan, närhelst du har lust att titta in … förstås.
Puss på dig … i retur!
Svagt minns jag den där författaren men han kan inte gjort något stort intryck på mig för då skulle jag väl minnas. Fast det är ju förstås länge sedan så jag kan ju ha glömt.
Att få besök mitt i natten kan väl vara kul. Jag har ju inte låst så det har hänt att någon legat och sovit i soffan när jag vaknat men inte nu på vintern.
Ja hade jag inte haft huvudnyckeln hade han mer än gärna fått sova på soffan men vi har ju två gästrum i huset också …
Vad är det Gevaliareklamen säger. ”När du får oväntat besök … ” 🙂
Kramar!
Inser att jag inte ska komma och klaga efter min natt i husvagnen 😉
Jo min natt var ju drömmen mot din mardröm … 🙂
Kramar!
Å nostalgi…gymnasieengelskan…fröken i vinröd manchester och släpig röst, manade oss att lära känna Holden…men nu, ingen av mina kids har läst…
Hoppas dagen smög igång lite långsamt, efter nattliga besöket:)
Den smög igång i lagom takt, dagen … och nu skall jag åka till Örebrooo. Kram!
Och jag har inte läst den än och undrar varför tre mördare i USA hade den på sig när de utförde sina dåd. Vad är det i den boken som fängslade dessa män så till den grad att den var deras Bibel? Nu måste nog jag också köpa den eller låna den och läsa den och lära mig att svära på Salinger-vis 😉
Bara jag inte går och blir en mördare….
Det hade jag verkligen ingen aning om … det där om att tre mördare gick omkring just med den boken i fickan …
Det är nog ingen större risk, eller? 🙂
Kram!
Att läsa Räddaren i nöden hade hög hippfaktor, och man skulle läsa Jack, och man skulle läsa Sidharta, Möss och Människor och och och och …. Gunn-Britt Sundströms Maken. Då plötsligt kände jag igen mig. I hennes Maken. Det var mycket manliga perspektiv alla de där läsmåstena. Fast visst var det många lysande böcker. Men igenkänning, det gjorde intryck på mig, och fäste ordentligt. Kram
Idag läser jag med förkärlek böcker skrivna av kvinnor … men älskar också ”manliga” böcker, t ex skrivna av Hemingway, Paul Auster eller F Scott Fitzgerald . Sidharta har jag konstigt nog inte läst men alla de andra du nämnde och Maken står på omläsningslistan för jag har för mig att jag gillade den också när det begav sig.
Hur som är det fantastiskt att läsa … Kram!
Han har jag missat.
Va? Jag tror du skulle gilla honom. Åtminstone när du var sexton år … men jag gillar honom faktiskt fortfarande men så är jag ju mer än barnslig också. Kram!
Vad kul att läsa om en gammal favorit och fortfarande gilla det man läser. Jag måste nog prova på honom – har inte läst något av honom men nu blev jag sugen.