– Jag klistrar, jag klistrar … säger Kristin i Strindbergs Ett drömspel
– Du stänger ute luften, jag kvävs … säger Dottern
Snart har ”man” klistrat igen truten på oss alla …
– Nu är det bara en liten springa kvar … säger Kristin
– Luft, luft, jag kan inte andas!
Och jag spyr …
Ja, vart är vi på väg? Vad händer med våra livsmedel? Jag tycker det är hög tid att da åt handbromsen och det väldigt bestämt.
Kram
Det känns verkligen hopplöst ibland … men vad jag har förstått är det inte kört ännu … att vi slipper det där köttklistret. 🙂
Kram!