efter det att jag besökt Soldansaren i hennes blogg.
Som av en slump var han där Ola Salo i programmet K Special när jag knäppte på TVn … med sina funderingar över sig själv och sitt liv och jag tvärstannade och lyssnade och blev kvar och tittade eftersom min nyfikenhet redan väckts hos Soldansaren och jag redan börjat att fundera över just det …
”… om att göra och vara och vilket som är värt mest och att görandet är det som gäller i vårt samhälle … ” (Soldansaren)
(Ola Salo Foto: kingmagazine)
Att göra – och du ÄR …
Att vara – ja, vaddå … ?
Jag ÄR … måste liksom följas av något mer … eller?
Skall man då inte vara färdig med de här frågeställningarna, där här tankarna vid fyllda 64 år …
”I did it my way” är ju något som jag vill kuna säga då, när det blir så dags …
Men … my way … vilken kan det vara … , frågar jag mig … då och då … alltså fortfarande …
Skatans tankar 
Jag såg också den söte Salo-pojken. Dessvärre tror jag aldrig att man blir färdig… med sin väg! Och jag tror inte riktigt att det är meningen heller… Är jag pessimistisk nu? 🙂
Nej, inte är du pessimistiskt inte. Det är ju vägen som är meningen med livet … inte målet eller hur man nu brukar säga. Och vägen kan ju ha avstickare och korsvägar och … ja …
Kram! 🙂
My way upptäcker eller återupptäcker jag nästan dagligen! Det blir mest spännande så! 🙂
Håller med 🙂 Kram!
Sv. Men du är ju den enda som är på rätt spår med min rebus!
Jag ska lägga ut en ledtråd!
Jag brukar inte lösa rebusar så jag visste inte ens hur det går till … eller kom inte ihåg. Men jag var nära … det var bara den där Monk och det där -ig-et som stod i vägen.
Annars så. 🙂
Man blir aldrig färdig. I alla fall inte jag…
Nej det vet ju jag också … men ibland faller ju sådana där tankar över en …
Och … inte vill man bli det heller. Färdig 😦 innan man ääär färdig …
Kram!
Jag vet inte men Skatan känns rätt så stark och stadig i sina vingslag så för mej har du nog redan gjort allting på ditt eget sätt och kommer att fortsätta göra det på ditt eget sätt ända tills det inte längre går att göra på något sätt.
Bloggandet har blivit alldeles för försummat, hur går det med sonen?
Visst … så är det ju. Skatan flaxar på sitt eget flaxiga, kraxiga vis … hit och dit … och det är ju som sagt det som är ”my way” … 🙂
Sonen mår bra, jobbar, har nytt hus att ”pyssla med” men måste stanna hemma från Thailand då han har flygförbud. Mamma Skatan får följa med barnbarnet och svärdottern att träffa mormor Gai istället.
Kramar!
Wow, det blev ju liksom nåt helt annat, när sticker ni?
Vi sticker … i början av april. Det var tänkt att de skulle åka nu i februari och komma hem i mitten av maj … nu åker vi i april och kommer också hem i mitten av maj. Så lilljäntan får träffa sin mormor innan hon kan gå …
Kramar!
Vet inte men det känns som om du borde ta upp ditt målande igen. Du har ju en klar talang där men man måste hitta inspirationen också och den kanske du får nu när du åker till Österrike och våren (får vi hoppas)
Jag tänker nog försöka mig på att börja med det lite grand … att måla … när jag år mol allena i Bad Ischl.
Kramar!