och inte så mycket mer i bagaget fick Skatan nöja sig .
Ingen remiss … såna skickas inte förrän efter minst tre veckors ”lidande” och då omprövas det igen.
– Ortopederna skulle skratta på sig om vi skickade remiss om vartenda diskbråck. Ha ha haaa.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Hoppas det blir Skatan som ”skrattar sist”.
Så … det är att vänta och se.
– Men känselbortfallet då? Kan inte det bli bestående?
Läkaren i Österrike var noga med att Skatan just på grund av känselbortfallet skulle kontakta en läkare … sofort!
– Jo, det händer ju förstås att det blir. Bestående. Men det skall vi väl inte tro … Du får höra av dig om du blir sämre.
Sa doktorn.
Som en parantes kan nämnas att vi blev avbrutna några gånger under vår sejour av att en sköterska stack in huvudet och mumlade och frågade om hur långt tid som återstod … och eftersom Skatan sett en flicka i väntrummet i mycket dålig kondition frågade Skatan om flickan kanske skulle kunna ”gå före henne”.
Nej, hade ”dom” stoppat in Skatan på en akuttid … så hade hon en akuttid. Och det var den tiden nu. Det var inte mer med det.
Så himla fyrkantigt … och oförskämt. Jag frågade faktiskt om han, läkaren, inte ansåg att min smärta och mitt diskbråck var ett akut tillstånd och vart jag i så fall skulle ha vänt mig … men fick egentligen inget svar.
Det är inte det att jag prompt vill opereras. Operation behöver då sannerligen inte alltid vara det bästa. Det är bara det att jag vill veta omfattningen genom ett specialistutlåtande, en röntgen … och inte behöva dra ut på tiden för länge. För när väl en remiss är skickad kan det gå tre månader innan jag blir kallad (vårdgarantin) och sen kan det gå ytterligare tid innan jag kan få en magnetröntgen … och så … ja …
Och så den där smärtupplevelsen som jag hade i morse … Den vill jag verkligen inte ha var och varannan morgon.
Nu har jag en läkartid hos ”min” läkare om några veckor (sammanlagt blir det mer än tre sen jag fick det här diskbråcket). Är jag inte bättre då får han ta och skriva en remiss … hoppas jag.
Nu skall vi prata om roligare saker … fast kanske i morgon …
Go´kväll på er.
PS Skatan har blivit en riktig pillertrillare … två för hennes restless legs … och två för ryggen och en starkare i reserv om ifall att …
Skatans tankar 
Ibland tycker jag att svensk sjukvård är bara så pinsam. Under all kritik att de är så oflexibla. Fast tack och lov finns det pärlor med! Hoppas att du snart känner dig bättre.
Kram
Det finns pärlor, förstås. Men svensk sjukvård i gemen har halkat efter helt klart. Statistiken säger så också. Vi ligger långt ner bland EU-länderna på många områden inom just vården.
Kram!
Fy så jobbigt det låter.
Hoppas du får sova i natt!
Kram Ingrid
Jag har sovit ganska gott … tog en tablett, eller rättare sagt två, vid femtiden och sov vidare några timmar.
Det är väldigt jobbigt att ha ont nästan hela tiden. Väldigt tröttande. Men man får ta till knep för att hålla humöret uppe.
Kram!
Det är så man har lust att bli rent våldsam. Hur får det gå till så här? I Sverige? Raskt utför. Insikten att vi har Europas näst sämsta vård där Portugal är i botten, enligt en artikel jag läste, börjar sjunka in. Nu vet jag inte vilka belägg journalisten hade, men det var i alla fall en tankeställare. Landstinget där jag bor lägger ned avdelning efter avdelning, medan den administrativa personalen har ökat med 30%. Det väcker ont blod hos människorna.
Kanske du ska fara till Österrike eller Tyskland? Diskbråck verkar ju vara inget värt i läkarnas ögon! Om du behöver så starka smärtstillande och har känselbortfall är det inget att leka med, tycker jag. Smärtor sådana som du har måste väl uppmärksammas. I alla fall, hjälplös är jag och du är lika maktlös. Önskar det gick att påverka din situation.
Jag har också argumenterat tidigare för att ”makten” inom sjukvården måste återgå till sjukvårdspersonalen, läkarna och sjuksköterskorna. Inte politikerna. Och inte öka den administrativa personalen. Vem är sjukvården till för? Kan man fråga sig. Det var en läkare för inte så länge sedan som sa upp sig p g a det ohållbara på hans arbetsplats med icke befintliga vårdplatser och patienter i korridorer och skrubbar.
Nu får jag se … det kanske går över av sig självt … och sen skall jag träffa ”min” läkare som är jättebra och resonabel före påsk.
Men nog känner man sig maktlös alltid.
Kramar!
Aj säger jag bara. Känner smärtan och ändå inte, jag har haft ryggbekymmer men inte i din omfattning så jag kan känna med dig till hälften 🙂
Hoppas innerligt att någon slags lösning snart ska komma fram, väntan är ju det värsta!
Vården ja, det finns mycket att säga om den. Sverige är ju dock bland den bästa men trots det så kan man verkligen funderar på hur endel människor kan få arbeta inom den. Det finns alltför ofta ”fel personer på fel platser”
Sköt om dig nu vännen
Många kramar!
Det är det som är det tråkiga. Sverige som tidigare har legat i ”framkant” har halkat tillbaka. Rejält. Och är långt ifrån den bästa. Patienterna ”kommer inte till” , får vänta så att besvären kan förvärras. Men har skitigt på avdelningarna för att städningen ligger ute på entreprenad hos städfirmor som kanske inte förstår hur viktigt det är med att det skall vara ”prickfritt” städat … osv osv. Vårdbiträderna är bortrationaliserade, de som gjorde ett fantastiskt jobb osv osv …
Sen finns det också förstås ”fel personer på fel platser”. Det kanske man har svårare att komma ifrån …
Många kramar i retur!
Vad jag blir förbannad. Önskar att du hade min läkare här i samhället som tar sig tid och lyssna och verkligen göra sitt bästa.
Komma in och störa hela tiden och inte få någon hjälp. Jag kan inte säga att det är annat än själva faaaan.
Det önskar jag med att det fanns fler av din läkare … men före påsk får jag i alla fall träffa ”min” läkare och har jag fortfarande ont då så kommer han nog ge mig en remiss. Annars liknar allt ”själva faaaan”, det har du alldeles rätt i.
Kramar!
Som du förstår blir jag inte förvånad.. har ju som sagt med varit där. Vad ortoped sagt till mig är det enda tecknet man RIKTIGT tar som allvarligt vad gäller diskbråcket är om man plötsligt inte kan kissa eller bajsa.. då gäller ”sofort”.. Inte ens när jag svimmade av smärtan (och jag har väldigt hög smärtgräns)o låg inlagd gällde det läget ;-S
Ja, jag har förstått det. Gick ditt onda över på tre veckor? Hur länge drogs du med känselbortfall? Det är det som jag tycker är läskigast. Smärtan måste ju helt enkelt bli bättre,men blir känselbortfallet kvar blir jag galen. Jag snubblar ju och känner inte var jag har foten helt enkelt och det är otäckt och verkligen handikapppande.
Kramar!
Ja, vart är vården på väg? Det börjar bli en sliten fråga. Tror nog att det är lätt att hålla sig för skratt när man har diskbråck. Hoppas allt löser sig till det bästa dock.
I trädet utanför mitt hus har ett par skator börjat bygga sitt bo. Tänker på dig varje morgon när jag går förbi dem.
Där har vi det. Vårtecknet! Tänk att mina ”släktingar” kommer med det och redan börjat bygga bo. Kram!
Det är inte klokt att det ska ta sån lång tid att få remiss. Hoppas du står ut på något sätt tills du träffar ”din” läkare!
Kramar!
Jag har förstått att det kanske inte blir fallet om jag inte blir sämre förstås. Jag tycker redan att jag håller på att bli lite bättre med själva smärtan men jag ”går ju” som sagt på smärtstillande hela tiden. Det jag är rädd för är känselbortfallet. Vi får se.
Kram!
Detta är helt oacceptabelt Skatan. Du får, när ni är åter från Borlänge, ringa Sofiahemmet och be om tid. Du kan inte vänta. Tänk om du förvärrar skadan genom att vänta. Jag skulle ringa Sofia direkt och du får säkert tid direkt också. Det kostar, men livet är mer värt än alla världens pengar. Jag är jätteorolig för dig. Ring snälla, snälla och få hjälp. Kanske de har hjälp även för dina restlesslegs. Varm kram på dej och till er alla i Borlänge.
Nja … det gör jag nog inte i första taget. Om den ena läkaren efter den andra har samma syn på saken så … så avvaktar jag nog. Kanske jag ringer och hör mig för om känselbortfallet som är det jag oroar mig mest för. Vi får se. Kramar!
Så upprörd jag blir när jag läser vad du skriver! Vad ska man ha läkare till om man inte får hjälp???
Jag blev också upprörd men mest över läkarens sätt att bemöta mig … och min oro för just känselbortfallet som han ju sa att han inte kunde garantera att det skulle försvinna och att jag skulle höra av mig om det blev värre!!! Det tycker jag var nonchalant. Jag propsar inte på en operation men jag vill komma till en expert i alla fall som kan förklara ett och annat.
Kramar!
Något känselbortfall har jag inte ännu, ”bara” halvt(!) diskbråck i ländryggen samt nacken och åt det finns inget att göra i nuläget, sa läkaren för många år sedan. Piller..piller och mera piller! Magen/tarmen revolterade till slut med div. kroniska sjukdomar i släptåg.
Efter några års rundvandring hos div. läkare så hittade jag till slut EN som ville ha en MR-röntgen per omgående. Man tackar och niger! Diagnosen blev alltså ”halvt” diskbråck i ländryggen. Nacken var inte av intresse 😦
Det räcker och blir över av smärta dagligen. Blev bara tillsagd att inte anstränga ryggen och blir det sämre så återkom, blev svaret.
På den vägen är det än i dag, många år senare.
Men en bentäthetsmätning var bra att göra. Resultatet blev för skört skelett och mätning av längden visade att jag krympt betydligt då kotorna pressas samman och då blir det lite ”fart under föterna” på en empatisk och kunnig läkare. Ett litet tips!
Men va fanken, smärtan är kvar, disken lite på sné liksom kroppen och det är jobbigt värre.
Jag är så nöjd med min kroniska giftstruma inkl. alla tillbehör 😉
Jag önskar dig verkligen lycka till i ditt sökande efter adekvat vård/diagnos!
Kramen, Agneta
Tack Agneta! Jag har förstått det här … Och en sak tänker jag försöka undvika och det är att få kronisk smärta … eller få den förvärrad kanske jag skall säga. Och det här känselbortfallet tänker jag då inte leva med … hur länge som helst. Jag fortsätter mitt ”tampande” med sjukvården … Jag vill åtminstone se hur det står till i ryggen, (få en verklig med oantastliga bevis konstaterad diagnos) … halvt, helt eller … diskbråck överhuvudtaget och vad kan det då vara om inte …
Kram och tack Agneta för att du delar med dig!